Vid Hällarna utanför Arboga har Richard Brixel sin bostad och ateljé.

Trots att trädgården dessutom fungerar som skulpturpark är han i allra högsta grad en internationell konstnär. Hans alster finns att se världen över med länder som Kina, Nederländerna och Kanada som några exempel. Varje år deltar han i flertalet utställningar utanför Sverige, dessutom kör han själv sina skulpturer till gjuteriet i Italien. Resorna är intensiva och krävande. Då är det skönt att komma hem.

Och hem är just här för Richard. På Brixelgården vid Hjälmarens kant.
”Många stora skulptörer har hus i Italien och Kina, men jag är väldigt förtjust i det här stället. Mitt ideal är att ligga i hammocken och se upp på tårpilens blad, det är det finaste jag vet. Ålhammars udde är en plats med mycket kraft. Det känns att det är så fastän det inte går att ta på. Men visst kan det vara kärvt här ute också, om vintrarna när strömmen går.”

Här i Västra Mälardalen kan vi också avnjuta Richards konst på närmre håll. På Entrétorget i Arboga står Den lyckliga Arbogafilosofen och välkomnar besökare och invånare. Det har den gjort sedan 2005.

”P-O Nilsson frågade om jag kunde tänka mig att göra en skulptur åt staden. Jag lämnade tre förslag och Filosofen var den som röstades fram. Min tanke var att sprida glädje på ankomstplatsen i Arboga efter en ganska deppig tid med nedskärningar inom flyget och annat. Jag tänkte att den där glada figuren vore något. Det var en stor dag när den invigdes, med blåsorkester och allt.”

Filosofen är ett av många verk som pryder gator och torg i världen. Richard uppskattar att han vid det här laget har producerat omkring 600 större skulpturer. Och så tillkommer de mindre.

”När jag väl bestämt mig för vad jag ska göra är jag snabb. Jag tror min disciplin är en fördel för mig. Den gör mig produktiv. Det finns nog inte en enda dag som jag inte har hållit i en lerklump.”

Beslutet att bli skulptör grundades redan under barndomen.
”Min mormor bjöd ibland sina väninnor på kafferep. Jag var ett ganska rörligt barn. Först gav de mig kritor och papper så jag skulle ha något att göra. Sedan blev det modellera. Till en början gjorde jag bara djur som låg ner, som krokodiler och ormar. Sedan blev det annat också. Jag gjorde grejer helt enkelt, jag gör fortfarande grejer. Det har bara blivit så.”

Längs vägen har det hunnit bli en hel del förkovring för Richards del, som exempelvis en Master från Konstfack och studier inom och filosofi, juridik och konsthistoria.
”Jag tittar väldigt mycket på andras konst och älskar att gå på utställningar. Jag reste också mycket som barn, då var det var standard att gå på olika muséer i Berlin och på andra ställen.”

Men ibland kommer skaparglädjen från det mer vardagliga.
”Det som inspirerar mig är vind, vatten, musik och människor. Särskilt människorna, de är viktiga. I Kina till exempel, kan jag följa det sociala spelet i ett sällskap fastän jag inte kan språket och jag går gärna på teater där. Jag tycker om att titta på dem, se hur de rör sig.
Sen sitter jag här, i den här fåtöljen och tänker på mina skulpturer. Med en kopp te och den fantastiska utsikten.”

Artikeln publicerad den 18/4.

I gamla Broskolan i Kolsva har Anita Stray sin ateljé. Här skapar hon grunden till de mössor hon säljer genom företaget Wilma och Morris. De är också här hon kreerar maskotar till både Babblare och köpcentrum runt om i Sverige. Men att satsa på just dessa två fokusområden har varit en resa för Anita.
”Jag ser potential överallt”, säger hon. ”Så det gäller att avgränsa sig.”

Men att det är ett kreativt jobb hon ska ha, har Anita har vetat sedan barnsben, varför gymnasievalet blev en dekoratörsutbildning och därefter en anställning på Ikea i Köping. När Ikeabutiken sedan försvann från hemstaden konstaterade hon att det där med att driva företag lät spännande. Tankarna resulterade i en skräddarutbildning i Stockholm vilken var starten på en händelserik tid:

”Jag fick kontakt med Owe Sandström som designade kläder till Abba och fick jobba för honom på kvällarna. Jag dekorerade för fester och stora invigningar som till exempel när Globen skulle öppnas.”

Efter en spännande tid med pendling till Stockholm längtade Anita hem till Kolsva. Bland annat var det svårt att få till logistiken med familj och barn. Och just barnen har varit viktiga bitar i Wilma och Morris-pusslet.

”Jag sydde egna mössor till mina barn för att jag märkte att det var svårt att få tag på mössor som satt bra. Ett av mina barn var dessutom öronbarn, då var det extra viktigt med passformen. Dessutom hade jag en kompis som också gjorde mössor för barn. Och det var egentligen där det började.”

I år firar Wilma och Morris firar 20 år och Anita driver bolaget med ett viktigt och kunnigt team omkring sig. Allt för att skapa god kvalitet genom hela kedjan. Anita designar, formger och handplockar material till mössorna som produceras i Riga.

”Min kunskap inom hantverket är en styrka. Jag har tight kommunikation med fabriken vilket är grundläggande för kvaliteten. Det är viktigt att vi kan hålla det vi lovar för våra kunder, och man måste klara av produktionen i samma takt som beställningarna.”

Wilma och Morris-mössor finns idag i länder som Japan, Sydkorea, Norge, Tyskland och Schweiz. Nu är framtidsmålet är att växla upp.
”Jag är trygg i produkterna. Nu skalar vi upp, nu ska vi nå ut till fler och vi kan sälja mer till de kunder vi redan har. Men vi vill ha kunder som förstår god kvalitet. Våra förebilder är bland annat Hestra. De har gjort en enorm resa som jag har följt och nu har vi dessutom etablerat ett samarbete där vi får använda samma kulörer på våra mössor som på deras handskar, så att de kan matchas.”

Så vad är nyckeln till framgång? Anita återkommer till kvaliteten:
”Tror du på produkten så fortsätt. Men för att nå målet kanske du får jobba med annat på deltid eller hitta andra vägar till långsiktighet. Snåla på rätt ställen men aldrig på kvaliteten. Själv utgår jag från hantverket, det är viktigare än något annat. Jag har ett genuint intresse i produkten, det sitter i fingrarna. Jag känner direkt när det är bra.”

Artikeln publicerad 10/4 2019.

Fredagen den 29/3 2019 var det dags för kommunerna i Västra Mälardalen att genomföra del två av SKL:s utbildningskoncept ”Förenkla helt enkelt”. Tjänstemän från olika delar inom kommunerna Köping, Arboga och Kungsör deltar i satsningen för att utveckla och förenkla den service som ges till företag och kommuninvånare. Utbildningen består av matnyttiga föreläsningar samt tillfälle att diskutera hur service och myndighetsutövning kan effektiviseras och förenklas.

Moderator Tomas Forslin från SKL inledde med tankar om personlig och professionell service. Han anser att den service vi får i olika sammanhang i vår vardag till stor del avgörs av de människor som vi kommer i kontakt med. Och för kommuner är effektiv service en viktig fråga för att förstärka tilltro och samhällsanda samt för ett gott företagsklimat, menar han.

Först ut var föreläsare Ulrika Riseby som menar att företagsklimat är något som ofta berör flera delar av den kommunala verksamheten och inte bara näringslivsenheten. Företag kan ha flera kommunkontakter under olika faser av sitt företagande.

Ulrika berättade om olika mätningar som görs för att ta reda på kundnöjdhet (SKL) och upplevd service (Svenskt näringsliv) i en kommun. Hon visade att kundnöjdheten påverkas av faktorer som bland annat tillgänglighet, närhet, engagemang, personlig service och upplevd kvalitet. Utifrån detta fick grupperna diskutera förbättringsförslag.

Ulrika Röhr från Skatteverket berättade om hur de har lyckats med förändringsresan att gå från en myndighet som agerar utifrån kontroll till en myndighet som ger service med en vision om att hjälpa människor att göra rätt.

För att genomföra förändringen sattes mål för att öka förtroende och bemötande. Det handlar om hur vi bemöter kundernas frågor, menar Ulrika, men också om hur vi på myndigheten kommunicerar internt.

”Skatteregler är komplexa frågor. Men det komplexa ska ske inuti vår fabrik. Vårt jobb är att förenkla det för våra kunder”, sa Ulrika.

Sist ut var Anders Persson som beskrev begreppet empatiska byråkrater. Han har intervjuat ett stort antal företagare i landet och beskriver olika typer av utmaningar de kan uppleva i sin kontakt med kommuner. Några exempel är:

• Problem att veta vilka tillstånd som krävs
• Svårt att veta i vilken ordning ärenden ska initieras
• Vilka uppgifter som olika instanser behöver

Anders förklarade att företag behöver ha koll på en stor mängd regler för att driva sina verksamheter och att det är kommunernas jobb att hjälpa dem på ett så smidigt sätt som möjligt.

Han beskriver att ett empatiskt synsätt kan bidra till att förenkla för företagen. Exempelvis genom att sätta sig in i företagets situation och helhet kan en tjänsteman påminna om andra tillstånd som företaget kan behöva. Empatiska byråkrater kan också hjälpa till att identifiera hinder på vägen och förklara och motivera regelverk och beslut för att öka förståelse.

Anders avslutade med att förklara att en empatisk byråkrat hjälper företag att uppfylla krav, men tummar inte på regler och tar heller aldrig över ansvaret från företaget.

Representanter från kommunerna samlade in förbättringsförslag och synpunkter från deltagarna. I augusti möts de på nytt för att genomgå den sista delen av konceptet.