“Jag kan inte sitta hemma och peka. Då får jag faktiskt bidra istället.”
För Patrik Björs Strand är eget ansvar ett grundläggande tankesätt.
Man är alltid ansvarig för sin egen verksamhet, oavsett vad det är för verksamhet, säger han när vi möts på Köket Två Smaker i Köping.
“Det är lite lätt att peka på andra ibland. Om man börjar med sig själv kanske man blir lite gladare också, det kan smitta av sig och så blir det lite roligare.”
På Köket Två Smaker i Köping erbjuder Patrik och Athicha thailändska rätter och råvaror.
Men ansvar kan även innebära samarbete, menar Patrik.
“I vissa saker måste man jobba tillsammans och hjälpas åt. Vill man ha en trevligare stadskärna måste man bidra själv”, säger han med en övertygelse som stämmer väl överens med motiveringen på det Förebildsdiplom han fick ta emot i september 2022.
Patrik har många strängar på sin lyra. Förutom att tillsammans med sambon Athicha driva familjerestaurangen Köket Två Smaker, jobbar han som kommunikationsstrateg på Svenska Bordtennisförbundet. Nyligen antog han en roll som styrelseledamot i Köpings Centrumförening och just nu deltar han också i stadskärnefrågor i det BID-projekt som hålls samman av Köpings kommun.
Att kavla upp ärmarna för att bidra till utveckling är dock inget nytt för Patrik. Redan som tolvåring blev han bordtennistränare, snart efter detta blev han också involverad i styrelsearbete i moderföreningen i Solna. Detta ledde efter ungdomsåren så småningom fram till tjänstemannaroller inom Svenska Bordtennisförbundet.
“Till andras förtret har jag svårt att inte engagera mig”, skrattar Patrik. “Jag kan inte sitta hemma och peka. Då får jag faktiskt bidra istället. Jag gillar att jobba med helhet och helikopterperspektiv och att se framåt.”
Bordtennisen tog Patrik till Västra Mälardalen
Bordtennisen var också anledningen att stockholmaren Patrik för snart tio år sedan blev Västra Mälardaling.
“2012 beslutade Svenska Bordtennisförbundet att de skulle förlägga sitt kansli i Köping som ett led i att samla verksamheten då bordtennisen redan hade sitt riksidrottsgymnasium här sedan 2002”, berättar han. “Jag kände att jag var klar med Stockholm och flyttade hit 2014.”
Patrik minns kontrasten.
“Det var egentligen en jätteomställning för mig. Jag var inte van vid att folk kände igen mig på Ica, i Stockholm är man anonym. Jag är hyfsat social av mig så jag var inte rädd att ta kontakt med folk. En social plats som Bishops Arms blev som ett andra vardagsrum för mig under de första åren, en viktig mötesplats för spontant nätverkande när man inte känner någon.”
Som nybliven Köpingsbo såg han saker ur en annan synvinkel, från ett utifrånperspektiv.
”Jag tycker köping är jättefint. Det är välskött och fint, de som sköter om parker och torg i Köping gör ett jättebra jobb.”
Men han såg också att det finns potential till mycket mer.
“Jag insåg snart att Köping är en stad med ganska taskig självkänsla, vilket också påverkar liv och rörelse i stan. Vill man ha en trevligare stadskärna måste man bidra själv. Det har varit lite för lätt att bara peka på vad andra ska göra.”
En dröm om något eget
Drömmar om att själv bidra till staden började gro.
“Jag har alltid varit intresserad av mat och dryck och har kompisar i restaurangbranschen, jag har sagt att jag skulle vilja testa det någon gång.”
När Patrik sedan träffade Athicha förvandlades drömmarna till konkreta planer. En bra lokal blev ledig, men paret vacklade en hel del fram och tillbaka. Skulle det funka? Bära sig? Skulle folk gilla konceptet? En inte så liten detalj i sammanhanget var också att pandemin hade brutit ut. Men mynt har som sagt två sidor, Patrik menar att pandemin gav dem mer utrymme till att fundera och planera.
“Jag hade mindre att göra på jobbet, det fanns inga bordtennisevenemang att planera eller delta i. Det hände ingenting tyckte jag, och i det uppstod en liten gnista att här kan vi faktiskt göra något.”
Runt midsommar 2020 bestämde de sig till slut för att köra.
“Det var rätt mycket som behövde göras och timingen var svår, det var mitt i sommaren och svårt att få tag på hantverkare. Men med hjälp av släkt och vänner stod Köket Två Smaker klart i januari. Dörrarna öppnades under tuffa omständigheter, mitt under pågående pandemi.”
Idag är han stolt över resan, och så här i backspegeln var den dåliga timingen egentligen ett smart drag, eftersom det tvingade dem att göra realistiska kalkyler.
“Det kan vara lätt att skapa glädjekalkyler när man vill något. Vi tänker att det på ett sätt var bra att ha en riktigt tuff start. Funkar det nu så borde det funka sen, tänkte vi.”
I Köping hinner Patrik med att vara pappa, företagare, anställd och föreningseldsjäl.
Idag erbjuder Patrik och Athicha sina gäster precis det som de fantiserade om. På Köket Två Smaker serverar de god thailändsk mat, lagad från grunden. Athicha, eller Nat som hon också kallas, har tidigare erfarenhet från livsmedelsbranschen och rätterna har hon i ryggraden.
“Det här är precis den mat vi lagar och äter hemma”, säger Patrik. “Det är inte svårt att prata sig varm för en produkt när man står för den. Jag tror det märks att det kommer från hjärtat. Vi behöver inte göra oss till.”
Framtiden ser ljus ut tycker Patrik. Arbetstimmarna fortsätter att vara många, men belöningen är tydlig:
“För mig är restaurangen bland det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag får se resultat av det jag har jobbat med. Här är det bara direktrespons, är det bra får jag höra det, är vi inte bra kommer vi inte hänga kvar.”
Patrik tackar småstadslivet för möjligheten att kunna leva ett liv som pappa och sambo, företagare, anställd och eldsjäl.
“Det liv som vi lever kan vi bara göra i en sån här stad. Jag kan ha två jobb och ett liv. I Stockholm hade aldrig gått, där går tid åt annat. Tempot är lugnare här, jag har 20-30% mer tid. Det är en av de stora fördelarna med att bo och verka här i Köping. Folk brukar fråga hur vi hinner allt. Jo, här hinner man, svarar jag då.”
Av Johanna Ericson, augusti 2023.
Johanna Ericson och maken Tobias fann sin dröm i Arboga, med plats för såväl familj som företag. På köpet fick de ett pittoreskt torn i huset, Villa Edsborg . (Foto: Ulf Eneroth)
