Skip to main content

Månad: oktober 2023

Janne slussar gästerna med hjärtat

Jan “Sluss-Janne” Eriksson har förtjänat sitt smeknamn väl. I 42 år har han jobbat vid Hjälmare kanal, den erfarenhet han har samlat på sig är unik, att sönerna har följt hans yrkesval är han omåttligt tacksam över. Kunskapsöverföringen har pågått under många år, att växa upp ett stenkast från pappas jobb har antagligen bidragit.
“Det är underbart att ha dem här. Vi har en jättefin relation, jag är så glad för det. Vi samlas varje morgon över en kopp kaffe och pratar ihop oss. Det är demokrati, det är inte säkert att mina förslag är de bästa.”

Janne intill dockan som under vintersäsongen är underhållsplats för ca 10 båtar.

Bolaget Sveaskog äger och förvaltar kanalen med kringliggande skog. Janne är platsansvarig och säkerställer drift, underhåll och utveckling. Att Janne är rätt man på rätt plats är lätt att förstå.
Som barn växte han upp intill kanalen, han förundrades över slussningens ädla konst och längtade till den dagen han själv fick stå där vid gångspelet. Som 15-åring fick han nöja sig med jobb i skogen, för att sköta slussning var det 18 år som gällde.
“När jag var ung jobbade jag här så ofta jag fick, ofta sex dagar i veckan. Det var så ofattbart kul. Det är en speciell plats. Dels får man träffa människor som är på semester, då är de flesta glada och det blir en härlig stämning. Sen får man röra på sig. Att öppna portarna är tungt, man får bra motion.”

 


Portarna väger 9 ton styck. Det krävs muskelstyrka att öppna dem, det sker helt manuellt enligt originalkonstruktionen.

Handarbete med omsorg

Idag är rollen betydligt bredare än enbart slussning för Janne.
“Hjälmare kanal är som en gammal dam”, förklarar han. “Saker måste underhållas och ibland bytas ut. Allt med stor varsamhet.”
Att ansvara för en anläggning med speciellt riksintresse är komplext. Det gäller att utveckla för framtiden och samtidigt vara rädd om miljön och använda rätt material.
“Jag har beställt långsamtväxande fura från Gotland till portvirke som ska bytas ut, det måste vara starkt och ha lång livslängd.”
“Vi har en fin, stor verkstad där vi jobbar med underhåll om vintrarna. Portarna handskrapas för att inte skada originalmaterialet från 1820-talet.”

Trots att det blir en hel del handarbete är det tur att Janne har en egen maskinpark. En portlucka på 9 ton lyfter man inte i första taget, och för att underhålla kanalkanter behöver man en grävmaskin.  Kombinationen av byggnadsvård och maskinteknik är kanske hemligheten varför Janne under så många år har klarat sig på egen hand under stor del av året, även om han är övertygad om att det inte är det mest effektiva.
“Man behöver vara flera, hjälpas åt och diskutera hur man ska lösa saker.”

Jannes lyhördhet och öppenhet för andras åsikter tar sig in på flera ställen under intervjun. Han återkommer till vikten av nätverk. För att utveckla och förbättra behövs flera olika vinklar. Idag, till exempel, väntar han besök av kanalkollegor från Göta kanal, något han ser fram emot.
“Vi har samarbeten mellan kanalerna, bollar idéer även om de olika kanalerna i Sverige har olika förutsättningar. Idag kommer personal från fastighetsavdelningen, de ska få titta på våra fastigheter, prata om hur vi bäst förvaltar och bevarar dem. Jag kommer även bjuda in riksantikvariatet i den frågan. Inför alla stora beslut behöver man fler åsikter, det är jätteviktigt.”

Hjälmare kanal är mer än slussar

Om somrarna är vardagen en helt annan. På försommaren anordnas Kanalens dag då utställare och aktiviteter lockar fler och fler. Under hela sommarsäsongen har caféet öppet, parkeringen fylls dagligen och husbilarna rullar in.
“Vi upplever att antalet besökare har ökat under de senaste åren, faktiskt blev det fler under pandemin och det tycks hålla än. Vi har idag 19 välanvända ställplatser, gästerna kommer från både Sverige och olika delar av Europa. Nu har vi utvecklat ett nytt betalsystem så att gästerna själva kan betala för sina ställplatser vilket är väldigt bra”, förklarar Janne som tidigare själv gick runt och tog betalt av gästerna under spridda tider av dygnet.

Samtidigt är just kontakten med gästerna en av Jannes absoluta favoritfaktorer på jobbet.
“Jag gillar att gå runt och prata med folk, det ger mig energi. De flesta visar uppskattning och många kommer tillbaka. Vi får övergripande positiv feedback från våra besökare. Då ska man väl känna sig nöjd.”
Driften av cafébyggnaden ingår också i Jannes ansvar, även om han menar att hyresgästen, gänget från Götlundaglass, i princip är självgående och dessutom en riktig besökarmagnet.
“Jag är imponerad över deras energi, de livar verkligen upp här, de är väldigt duktiga. De fixar musikquiz och annat kul på kvällarna. Det är jätteroligt.”

Hjälmare kanal erbjuder besökare så mycket mer än slussning. Kring dockan finns fina vandringsleder och skogar med unik artrikedom.
”Området är fantastiskt att promenera i vinter som sommar”, säger Janne. “Några entusiaster håller en isvak öppen vid Kvarnsjön så där kan man vinterbada. Vi har utter i kanalen och häckande kungsfiskare i området, båda arter sticker ut. Sen finns här flera rödlistade arter av trollsländor som man har varit här och dokumenterat. Jag har guidat grupper från England som har besökt skogen för att se dem, vi har en hög population av trollsländor här, det lär vara ett kvitto på sund miljö.”

Hjälmare kanal är Sveriges äldsta farbara kanal, den äldsta delen handgrävdes under 1600-talet. Arvet den har fört med sig är ovärderligt.
“Det är en historisk plats, den var viktigt för Sverige när den byggdes, och den är viktig för oss nu”, säger Janne. “Jag ser varje dag hur vacker den är, jag slås av trappan här vid dockan, nivåskillnaden är åtta meter, alltså titta på konstruktionen och stenhuggeriet. Det är helt otroligt”.
“Här finns enormt mycket spännande historia”, fortsätter han. “Karl den XII lär ha fällt sin första björn här, det finns en sten i närheten, Björnstenen, som markerar var det var. Man förberedde sig inför slaget vid Narva här och använde den gamla kanalen som vallgrav. Vi har många historieintresserade som kommer hit. Riksantikvariet, Sjöhistoriska muséet och allmänt historieintresserade. Ibland har vi guidade turer.”
Dåtiden är alltid närvarande vid Hjälmare kanal, men i Jannes jobb ingår också att tänka på framtiden. Det gäller att avgränsa sig, området är stort och möjligheterna oändliga.
“Det finns egentligen ingen gräns för hur mycket som kan göras, men jag skulle vilja anlägga fler parkeringsmöjligheter, de räcker inte riktigt till för våra besökare och gärna också en strandnära cykel- och gångled. Det skulle vara fint.”

Lugn och säkerhet i fokus

Närheten till området påverkade Jannes yrkesval från början, men hur tacklar man att bo 500 meter från jobbet, med väntande projekt bokstavligt talat utanför fönstret?
“Jo, det kan vara en utmaning”, säger Janne som älskar att vara ute i skogen med hunden Sigge på fritiden. “På lediga dagar brukar jag faktiskt gå åt ett annat håll, annars ser jag bara allt som ska göras. Alla mår bra av att få komma från jobbet.”

För nog är det intensivt under högsäsong.
Omkring 140 000 personer besökte Hjälmare docka under förra säsongen, där själva slussningen naturligtvis är en populär aktivitet att beskåda men även att genomföra. Cirka 300 fritidsbåtar tog sig igenom de nio slussarna som under högsäsong öppnas ett par gånger per dag. Slussningen är en konst som kräver sitt av såväl personalen som av båtägarna. Den som har träffat Sluss-Janne kan förstå att han är rätt person att hålla nervösa båtägarnerver i schack.
“Vi pratar mycket om det med sommarpersonalen, hur viktigt det är att vi är lugna och agerar säkert. Här är vi prydliga, lugna och punktliga. Slussningen kan skapa stress hos båtägarna”, säger Janne. “Ibland kan de bli lite osams ombord, några gånger har jag skjutsat hustrun i bilen förbi slussen, medan maken är kvar i båten. Man kan behöva sära på dom en stund.”

Andras båtliv är Jannes jobb och något han har vigt merparten av sin tid till.
Själv tar han sig ut på sjön allt för sällan. Slussar gör han ibland, mest för att frakta eller bogsera något. Men det händer att han fortfarande tar sig ut för nöjes skull, och då slås han fortfarande av den mäktiga vyn.
“Det är ju en helt fantastisk känsla att åka båt i en kanal”, säger han. “Helt fantastiskt. Som en vacker skogsväg av vatten.”

Av Johanna Ericson oktober 2023

 

Här är en liten film om när Janne paddlar fram sin grävmaskin i kanalen.

Välkommen på Förebildslunch!

Hej Förebild!

Du är en person som gör skillnad i Västra Mälardalen och visar attityder som Västra Mälardalen i Samverkan står för: Mångfald, öppenhet och stolthet.
För att fira våra Förebilder bjuder vi dig på lunch på självaste Alla Hjärtans Dag.

När: 14/2 2024, 11.30 – 13.30
Var: Stadskällaren, Nygatan 42 i Arboga
Hur: Vi garanterar hundra procent inspirerande lunchsällskap! Under lunchen (som är kostnadsfri) kommer vi be om en mikropresentation av dig själv med namn + berätta en sak du är stolt över att ha bidragit med till Västra Mälardalen.
Maxtid 30 sekunder så hinner vi med alla!

Anmälan via denna länk, senast den 8/2 2024. Ange eventuella kostpreferenser/allergier i anmälningsformuläret.

Varmt välkommen med din bokning via denna länk!

Hälsar
Västra Mälardalen i Samverkan genom projektledare Johanna Ericson

Frågor besvaras av:
johanna@vastramalardalen.se, 0709-521736

Plötsligt förhinder? Avboka din biljett via bokningslänken.

Ridklubbar och ridleder i Västra Mälardalen

Det finns många möjligheter för aktiviteter på hästryggen i Västra Mälardalen.
Här hittar du några exempel.

Köpings Ridklubb

Arboga ryttarsällskap

Kungsörs Ridklubb

Drottning Kristinas ridled

Viby Islandshästar

 


För Vibysystrarna är hästarna livet

Sedan 1993 har runt 70 föl fötts hos Elin och Anna på Vibys Islandshästar HB. Det som började som ett nyfiket tonårsintresse har utvecklats till en väletablerad verksamhet inom avel, import och ridskoleverksamhet.
För Elin Rosdahl och Anna Bergqvist är hästarna inte ett företag, de är en livsstil.

Det vibrerar i de ljudlösa telefonerna som ligger på bordet i fikarummet intill Vibystallet. Kanske är det spekulanter, det är en hel del sådana som hör av sig nu för tiden, berättar systrarna. Pandemiåret har fått fler och fler att söka sig till hästlivet.
Bara under 2021 har det sålts 33 hästar på Viby.
”Många rekommenderar oss vilket är jätteroligt”, säger Anna. ”Vårt mål är att göra bra matchningar i vår försäljning, det vill vi för både hästens och ryttarens skull.”

Viby har skapat sig ett namn i hästsverige, de får förtroende att passa ihop köparens kunskap, livsstil och ambitionsnivå med rätt häst. Kunderna hör av sig från hela Sverige och ibland även utanför. Många köper sin häst utan att ha träffat den, utan lägger sin tillit i Annas och Elins händer.

Från vänster: Elin Rosdahl och Belle, hingsten Saumur, Anna Bergqvist och hunden Luna.

”Man får inte glömma att det är levande djur man har att göra med”, säger Elin. ”Så vi vill ju självklart att det ska bli bra. Blir det en dålig matchning är det hästarna som kommer i kläm.”

”Vi vill att kunden ska tänka till innan de köper hästen och inte efter. Vi har blivit tuffare med kontrakten och lärt oss juridiken”, säger Anna. ”Ett bra kontrakt gör också att alla kan känna sig tryggare. Vi försöker dokumentera och filma så mycket vi kan för att visa hur hästen är och vad den kan.”

Under Corona har tävlingarna har legat nere, vilket har gett mer tid till försäljning, så inget ont som inte har något gott med sig, menar de. För tävlingar brukar det annars vara nästan varje helg. Barnen på gården har varit både aktiva och framgångsrika, bland annat har Alfons och Klara vunnit SM guld i tölt. Tävlingsbanorna är också ett sätt att visa upp vad saluhästarna går för.

”Våra saluhästar går ofta med i ridskoleverksamheten, så våra elever får rida på riktiga stjärnor”, säger Elin.

Anna och Elin växte upp på gården i Viby utanför Arboga. Hästintresset var inget de ärvde hemifrån, mamma och pappa Rosdahl var visserligen både lantbrukare och företagare men några ponnyföräldrar var de inte. Första hästupplevelsen kom istället mer som en tillfällighet, minns Anna:

”En snäll granne kom över och frågade om jag ville rida på hennes dotters ponny. Jag minns fortfarande känslan, jag var så glad, jag tror jag förstod redan då att hästar var grejen.”

Med tjat och löfte om att tillsammans med syrran axla det stora ansvaret, drevs familjens första hästköp igenom, och shettisen  Ambrosius kom till Viby.

Det finns hundratals hästraser i världen, så varför valet slutligen föll på den isländska, tackar de en släkting för.

”Vår kusin hade flyttat till Island och sa åt oss att vi borde kolla in islandshästen som enligt henne hade väldigt trevligt temperament och roliga gångarter. Och när vi väl mötte rasen föll vi”, minns Elin. ”Det var så vår första islänning Blika hamnade hos oss. ”

Snart nog vaknade synsättet att ”flera hästar måste vara roligare än bara en”. Att ta föl var ett smart sätt att utöka hästantalet, tänkte systrarna och inledde den resa som har resulterat att det idag går 47 islandshästar i hagarna på Viby.

Grannar och bekanta har nyfiket följt Vibysystrarnas hästintresse och efter förfrågan om att dela med sig av sina kunskaper drog en småskalig ridskoleverksamhet igång 1993. Ett uppdrag att hålla sommarturridning vid Hjälmare kanal bidrog till ökad efterfrågan och Anna och Elin utbildade sig till instruktörer inom islandshästridning samtidigt som de började importera fler hästar.

Det är brist på islandshästar i Sverige, förklarar de. Och de som föds på Island är ofta väldigt fina individer. De är välstammade och generellt fina att hantera, på ön lever de i stora flockar vilket också gör dem vana vid andra hästar.
Att hästimport är både arbetsamt och kostsamt har hittills inte satt stopp för livsdrömmen.
Efter gedigen research, veterinärbesiktningar och pappersarbete ska hästarna flygas till Sverige och hämtas vid flygplatsen, ofta i Norrköping men även ute i Europa.

”Vi investerade i en stor hästlastbil för något år sedan, det har varit smidigt under pandemin. Man kan bo i den och slipper ta in på vandrarhem”, säger Anna.

”Visst är den stor att köra”, fyller Elin i. ”Den har plats för sju hästar, men vi kör också buss (på familjeföretaget Viby Buss) så vi är vana med ansvaret.”

Ibland finns specifika kunder i åtanke för importhästarna, men ibland får de stanna på gården för att fortbildas och utvecklas innan de säljs vidare.

Arbetet på hästgård innebär högt tempo och många arbetstimmar. Hur funkar det att jobba med sin syster?

”Visst kan det vara så att man blir lite mer irriterad på ett syskon än vad man kanske blir på en ’vanlig’ jobbarkompis om man är trött och stressad och är på olika energinivåer”, menar de samstämmigt. ”Vi kan ha olika åsikter i vissa frågor men man vet ju alltid att man i grund och botten vill åt samma håll. Vi vill båda att det ska gå bra. Och vi är nog lika spontana, ser vi en möjlighet tar vi den. Vi bollar också med vänner och familj ibland. Man måste vara modig och när man är två är det enklare.”

På Viby finns idag 47 islandshästar.

Anna och Elin undervisar ungefär fyra lektioner var i veckan. Dessutom hålls läger, uteritter och helgkurser.

”Det är värsta egoboosten att en kurs blir fullbokad som vi själva ska hålla”, säger Anna.
”Tänk att folk väljer att komma till oss på sin lediga tid”, fyller Elin i. “Det är så kul. Många säger att ’åh, vad skönt det är att komma hit’.”

Just den där avkopplande Vibyluften är något som systrarna vill erbjuda mer av i framtiden.

”Det skulle vara roligt att kunna vara en plats för mer än bara ridning. Ett ställe för hela familjen att koppla av på. Kanske kan man ta med sig sin häst till en av gästboxarna, och för de i familjen som kanske inte är hästintresserade finns det ju mycket annat i närheten. Sen kan de bada tunna och fixa mat här”, säger Elin. ”Det är bara det att det går så långsamt att nå det där målet, man har inte riktigt tiden, man gör så mycket annat hela tiden.”

”Fast det här ska inte bara vara en dröm, säger Anna. Det här ska vi genomföra.”

Anna Bergqvist Storasyster i teamet Vibys Islandshästar

Ansvarsområden i företaget
“Bokföring, ekonomi, administration, ridskoleplanering och hästinköp.”
“Jag håller koll på databaser för att se vilka hästar som är till salu där borta. Inte allt för sällan plingar det till i min telefon mitt i natten när någon isländsk leverantör skickar en film som jag borde se. Då går det inte att låta bli att titta, såklart.”

Styrkor i teamet
“Jag gillar att ha ordning och reda. Kollar ofta saker flera gånger, till exempel att hästarnas papper är i ordning innan vi tar hem dem.”
“Kanske också lite modig. Man måste våga chansa ibland som företagare. Annars kommer man ingenstans.”

Starka minnen från Vibyresan
”Det finns många. Som första gången man sitter upp på en häst man själv har fött upp. Och visst minns jag när vi stod och målade ridhuset till klockan tre på natten.”

Detta visste vi kanske inte om Anna
“Jag känner mig  lite mallig när jag kör den där stora hästlastbilen. Jag hade faktiskt en dröm om att bli lastbilschaufför, jag älskar att se mig omkring på vägarna. Jag tog nyligen mitt lastbilskort, det var en riktigt häftig känsla.”

Det bästa med jobbet
“Det bästa är de där ridturerna när man bara känner att wow … man bara ler.”
“Man kan vara trött på morgonen, men när man möts av alla ögon så känner man att det är värt det!”

Elin Rosdahl Lillasyster i teamet Vibys Islandshästar

Ansvarsområden i företaget
“Foderlager, butik och webshop samt bilder till sociala medier.”
“Jag gillar verkligen att köra traktor!”
“Jag älskar att fotografera. Jag tänker i bilder, jag älskar att se solen gå upp och tar gärna bilder på vackra saker i naturen. Det är fint med årstidernas växlingar.”

Styrkor i teamet
”Det kan vara jag som kommer med en idé men sen är det Anna som får räkna på det och se om det går.”
”Jag kanske är lite påverkad av det isländska synsättet och tänker att man inte kan gå runt och oroa sig för att saker. Istället tänker jag att det kommer gå bra, och gör det inte det får man ta tag i det då. Allt kan man inte kontrollera, men man måste alltid ha med sig säkerhetstänket när man jobbar med hästar.”

Starkaste minnet från Vibyresan
“Det roligaste med ridlärarjobbet är när man märker att samspelet mellan häst och ryttare funkar, när polletten trillar ner. Det är så roligt när man får ett sms där någon elev berättar vilken glädje det där samspelet kan ge.”
“Det är väldigt roligt när fölen föds, när allt går som de ska och man ser att de mår bra.”

Detta visste vi kanske inte om Elin
Jag gillar att skapa med händerna, som att sticka och odla, men det blir av i mån av tid.”

Det bästa med jobbet
“Jag uppskattar mycket att gå omkring i flocken och umgås med hästarna, att vara med dem. Och det är så häftigt att rida fram i ökad tölt på en maffig islandshäst. Det är frihetskänsla. En bekymmerslös, härlig känsla.”

”Jag tänker att jag är ganska lyckligt lottad som får gå ut i stallet på min arbetstid. Där möts man av hästarna som är lika glada varje morgon.”

Nyfiken på Västra Mälardalen?

Hej, vad kul att du är intresserad av Västra Mälardalen. Kanske är du sugen på att flytta hit, kanske vill du besöka oss, eller kanske vill du etablera ditt företag här.

Vi vill gärna hjälpa dig med dina funderingar.

Här kan du skriva lite mer specifikt vad du är intresserad av. Exempelvis om lediga bostäder, skolor eller evenemang.