Arbogateatern
I en villa på Brattberget bor två personer som delar en Förebildsutmärkelse för sina olika insatser. I Motiveringen står det att bland annat att “deras engagemang bidrar till såväl ett mer levande Arboga som ökat intresse för vår lokalhistoria och besöksanledningar.”
Efter besöket blir det än mer tydligt att Emelie Hertzman och Lars Lykta i allra högsta grad bidrar till ett mer färgsprakande Västra Mälardalen.
Emelie tröttnar adrig på att sy, snarare finns det aldrig tillräckligt med tid. Det guldfärgade tyget blir en ärm till en historisk klänning.
Utanför fönstret blåser snön i sidled, vårvärmen tycks långt bort idag, men inne hos paret Hertzman/Lykta i Arboga sprakar det trivsamt i vedspsisen.
Hemmet på Brattberget är basen för både jobb och fritid, även om dessa två områden allt som ofta smälter samman. Det märks att de har lagt ner en hel del arbete under de 11 år som de har bott här, för att ge 40-talshuset sin egen prägel. I huset trivs de fint, Emelie, Lars och dottern som går på förskola en kort bit från huset.
“Det är ett härligt hus och bra för barn att bo här, och så gillar vi verkligen trädgården”, enas de. “Vi längtar ut, vi älskar båda att odla.”
Att det var just här i Arboga som deras gemensamma liv skulle ta form var dock ingen självklarhet utan ett resultat av Emelies efterforskningar efter en plats där hennes teaterdrömmar kunde få gro och växa. Efter många år på universitet i större städer längtade hon efter något mer småskaligt, närmre naturen.
Men först var det var många parametrar som skulle uppnås:
“Jag letade efter en plats med intressant historia med bra läge och förutsättningar. Det skulle vara nära till större städer och så skulle det finnas ett turistintresse. Eftersom jag planerade att starta teaterverksamheten här måste det också finnas ett behov för det, jag ville inte bli en teaterverksamhet i mängden. Jag ville fylla en roll, bli en samlingsplats.”
Efter en tids research insåg Emelie att Arboga var en av de platser som verkade uppfylla många av kriterierna. Nästa steg blev ett besök, och Emelie insåg att det var Arboga som skulle bli plattformen för hennes dröm.
“Arboga var mindre än vad jag hade tänkt, men jag såg en jättefin stadskärna. Här fanns gallerier och musik, en kulturstad. Jag blev väl bemött av bland annat bibliotekschefen Eva Petri och flera andra i kommunen, det var förtroendeingivande. Jag fick snabbt igång ett samarbete med kulturskolan, nu är det ju inte så längre tyvärr.”
Arbogateatern har utvecklats till är en förening bestående av skådespelare från bland annat här i Västmanland men också Örebro och Stockholm. De sätter upp historiska föreställningar med lokal anknytning som exempelvis Cecilia Vasa, Skymning över Arboga och nu i vår Mosters lilla kung på Stadskällaren, där publiken även bjuds en historisk middag.
“Vi söker en lokal, vi behöver en bas för vår verksamhet med en scen och gärna ett kök. Vi skulle gärna dela lokal med andra aktörer, det finns ju sätt att samarbeta på. Kanske någon som driver cateringfirma eller liknande.”
Sömnad och historia är Emelies passion
Emelie syr på ett guldfärgat tyg, det ska bli en ärm till en historisk klänning som väntar på att färdigställas i ateljén på övervåningen. Hon vet vad hon gör, hon har sytt ungefär 100 historiska dräkter redan. Det måste krävas ett enormt tålamod, gissar en med tummen mitt i hand.
“Jag är snarare sjukt rastlös”, säger hon och förklarar att hon i princip alltid har ett sömnadsprojekt i TV-soffan som är ett perfekt ställe för pilliga detaljer.
Intresset för handarbete började tidigt med att hon sydde egna kläder till Barbiedockorna.
“Mamma sydde en del utklädningskläder och farmor var också bra på att sy, så kanske har jag fått det därifrån.”
För Emelies del har hantverket kombinerats med ett starkt historiaintresse som i sin tur är kopplat till teaterådran. Resultatet syns i de uppsättningar som Emelie skapar tillsammans med Arbogateatern.
Att färdigställa en historisk dräkt handlar dock om mer än sömnad. Det gäller att få fatt på rätt detaljer.
“Det är en ständig jakt efter att hitta rätt material till rätt pris. Nyligen har jag beställt smycken från Spanien och hattmaterial från Belgien. Nu för tiden finns ju nätet, men det tar en del del tid att hitta rätt ändå.”
Och så gäller det naturligtivs att veta hur saker och ting såg ut vid en viss tidpunkt. Det ska stämma, det ska vara rätt, tycker Emelie.
“Jag är noga med detaljerna, så långt det går vill jag att det ska vara rätt.”
or du i VM?
