När Gustav var tre år skaffade hans mamma en fjordhäst som han fick sitta på. Vid sex fick han ta sig an kompisarnas problemponnies. Vid nio hade han sin första egna ponny, vid tretton roade han medeltidsbesökare med riddarnummer och vid tjugo hade han hunnit bli en rutinerad tävlingshoppare. Kanske är det välfyllda CV:t en del av förklaringen till varför Gustav Norman får riddars pel med vapen och tung utrustning att se förhållandevis enkelt ut. För den som känner till ridning förstår att det måste ligga hundratals timmar av träning bakom, för både ryttare och häst.
Men hur rutinerad man än är, får man inte glömma bort att hästar är levande djur som väger hundratals kilo. Riskerna finns alltid.
”Det är en enorm kraft med hästar”, säger han. ”Man måste tänka till. Och man måste planera noga.”

Hemma hos Gustav och Maria på Almagården i Norra Lunger står ett sprillans nytt ridhus. Investeringen gjordes för att öka möjligheten till åretruntträning för Gustav, men också för andra som vill komma hit och träna.
Just nu händer det extra spännande saker där inne. En tjockmatta längs väggen och en green screen i taket skvallrar om den TV-inspelning om Stockholms blodbad som Gustav och flera av hans kollegor medverkar i. De bidrar med actionscener innehållande slagsmål, hästavramlingar och en och annan avrättning. Fast det är inte Gustavs första TV-inspelning, för några år sen deltog han även i en film om bronsåldern.

Gustavs intresse för mer actionbetonad ridning föddes tack vare att hans pappa var med och bildade Arbogakuskarna.
”Från början ordnade Arbogakuskarna körturer under medeltidsdagarna. Sedan började de ta in riddare utifrån. Det var där mitt intresse föddes, när jag såg hur de red. När jag var runt tretton fick föreningen frågan om vi inte kunde göra ett eget riddarspel. Så där var jag med, fast från början var det mest lekar till häst.”

Men Arbogakuskarna förstod att de kunde bättre än så. Några av dem åkte runt och kollade in andra riddarspel för att lära sig mer. Och i takt med att kvaliteten ökade började Gustav få förfrågningar från riddarspel runtom i Sverige. Nu har han till och med hunnit vinna SM-guld i den ridderliga ridkonsten.

Det är inte bara skicklighet på hästryggen som krävs för att bjuda publiken på riddarkonst av högsta klass. Man måste såklart ha rätt vapen, något som kan ta lång tid att hitta. Dessutom ska både riddare och häst ha kläder. Sir Wilhelm Erövraren, Gustavs huvudkaraktär, har kläder som är heraldiskt korrekta och registrerade enligt konstens alla regler.
Hästvalet påverkar självklart resultatet av uppvisningen, förklarar Gustav som har fyra egna. De två som främst jobbar som riddarhästar är av den franska rasen Camarge. Den vita brukshästen har en kort, stark rygg och ett temperament som klarar de explosioner och närkamper som riddarspel innehåller.

Gustav driver idag riddarspelen genom sitt eget företag men ofta handlar föreställningarna om gediget lagarbete.
”Jag har folk i mitt nätverk som kan sånt här”, säger han och förklarar att han har runt tolv personer som han anlitar för olika evenemang. I gänget finns riddare, jonglörer och slagskämpar. ”Ibland är det bara jag, ibland är vi två och ibland åtta som kör en föreställning. Det beror på vad det är för typ av evenemang.”
”Förra sommaren var vi ända uppe i Gällivare och körde riddarspel. Det var en hektisk sommar, jag tror jag gjorde runt femtio föreställningar.”

Men som namnet avslöjar erbjuder Gustavs företag Normans Hovslageri även andra hästnära tjänster. Hovslageriet är roligt, beskriver han, men sliter på kroppen. Om tio år vill han jobba ännu mer med events av olika slag. Det nybyggda gäststallet kan inhysa fyrbenta besökare, och i det nya ridhuset finns möjlighet till skräddarsydda företagsevent och mer personliga riddarspel.
”Jag letar hela tiden efter hur vi kan bli bättre”, säger han. ”Vi bor på en strategiskt bra plats här, företagsmässigt är det en bra plats på kartan för vår typ av verksamhet.”

Ovanför fikabordet i sadelkammaren på Almagården hänger Sir Wilhelm Erövrarens mantel redo. I hagen väntar Sissou och Numero otåligt på att säsongen ska dra igång.
Gustav själv tar fram skottkärran för att påbörja den dagliga mockningen, och kanske funderar han också på coola stunts till den kommande filminspelningen.
En lokal riddare. Hur många platser kan skryta över att ha en sån?

Av Johanna Ericson
Publicerad den 8/4 2020.

Polina är den kreativa drivkraften ombord och förklarar att hon gärna kommer i kontakt med lokala kulturutövare av olika slag. Hon ser att båten och platsen kring den kan bli en scen för exempelvis teater, cirkus, dans och andra konstformer. Hennes vision är att båten som numera är döpt till Floating EKA, blir en kulturell mötesplats. Inledningsvis här vid Hjälmare docka, men i framtiden också i fler hamnar i Sverige och utomlands.

Men först ska båten färdigställas i dockan. Den ska repareras och förses med solpaneler och elmotorer som klarar av att driva den 30 ton tunga farkosten. I april får teamet förstärkning av omkring 12 personer och i slutet av april ska båten testas på vatten, vilket är ett spännande delmål. Därefter är förhoppningen att genomföra ett event kring båten i början av juli, för att sedan kasta loss mot nya horisonter i mitten av juli.

”Projektet anpassas utefter platsen vi befinner oss på”, säger Olesya Radilova som är partnership manager för projektet. ”Därför vill vi gärna föra dialog med lokala företag, kulturidkare, föreningar och andra intresserade”. Hon beskriver att Floating Eka ger stora möjligheter till kunskapsutbyte. Förutom det kulturella intresset har projektet också gedigen kunskap om hållbarhet. Hon ger exempel på teambuilding med fokus på hållbarhet som en möjlig aktivitet för lokala företag, men understryker att möjligheterna är många, och kan anpassas utefter intresse och behov.

”Vi vill gärna ha feedback och idéer från lokala aktörer, föreningar och personer. Är ni nyfikna på att veta mer om projektet eller för att diskutera hur vi kan hjälpa varandra – hör av er!”, uppmanar Olesya.

Är du nyfiken på projektet?
Vill du veta mer om hur du som förening, företag eller privatperson kan samarbeta och bidra till projektet?
Kontakta: partner@floatingeka.com

Längst ner, på Östra Långgatan 35, hittar du Skeppshandelns Stenugnsbageri, där bröd och mat lagas från grunden med svenska och helst lokala råvaror.

Längre upp, i det fantastiska gamla huset på 31:an, finns flera verksamheter med hållbart fokus:
Spa-studion erbjuder massage, akupunktur och spa-behandlingar och även här står hållbarheten i centrum med organiska och ekologiska hudvårdsprodukter. (Även om den just idag är stängd på grund av föräldraledighet.)
Kidswelove.se är en syateljé med tillhörande webshop. Här tillverkas unika barnkläder av organisk bomull.

En trappa upp från innergården hittar du också Gamla Stans Kreativa, en inredningsbutik utöver det vanliga. Här säljer Linnea Holst personliga och hållbara inredningsartiklar samt leksaker och smycken, men lokalen är också bas för tillhörande webshop och smyckeverkstad.

Linnea, som efter skolåren lämnade Köping för att utbilda sig till fotograf, kände att hon ville återvända till hemtrakterna när det vad dags att bilda familj.
”Jag hade drömt om en lokal här i gamla stan”, säger Linnea. ”Jag älskar den gamla, lite orörda miljön. Den här lokalen var tidigare Köpingskonstnären Knut Hallströms ateljé, och när den blev ledig tog jag tillfället i akt. Jag vill att ett besök i butiken ska bli en upplevelse, något mer. Jag vill att folk ska få komma hit och låta tiden stanna lite.”

Lokalen ger verkligen en känsla av en annan tidsålder. Den vinda trappan. Färgerna. Fönstren med de gamla hakarna. Allt är bevarat eller omsorgsfullt renoverat för att skapa rätt känsla.

Även om Linneas signum har blivit produkter med lokal prägel så bidrar hon också till att sätta Köping och Västra Mälardalen på världskartan.
”I somras var det en hel del holländare här. Många av dem köpte kastrullunderlägg i mässing som det står Köping på. Det är kul.”

Dagens tips blir en promenad genom Hållbara Gamla stan i Köping. Gör sig ypperligt tillsammans med rådande fågelkvitter.

Av Johanna Ericson.

Publicerad den 27/3-2019