För Vibysystrarna är hästarna livet

BO & LEVA
i Västra Mälardalen

“Jag hade turen att födas här!”

Maria Jersby, född i Västra Mälardalen. Bor i Arboga, arbetar i Köping.

“Det var kärleken såklart!”

Camilla Nilsson, född i Småland. En välkommen Västra Mälardaling. Bor i Kungsör, arbetar i Köping.

“Kärlek, jobb och trygghet för våra barn!”

Mikael Bohman, en välkommen f.d. stockholmare. Bor i Arboga, arbetar i Kungsör, Köping, Arboga och Kolsva.

“Vi tröttnade på datumparkeringen i Göteborg.”

Tobias Gillberg. Bor i Arboga och jobbar i Arboga.

“Jag tog med mina kärlekar hit för att vi förstod att det var ett toppenställe. Bra val!”

Johanna Ericson. Lämnade cityliv för livskvalitet. Bor i Arboga med hela Mälardalen som arbetsplats.

“Vi ville hamna i en lugnare stad med mindre tempo.”

Anneli Rissanen, en välkommen f.d. västeråsare.


Hur vi blev Västra Mälardalingar


För Vibysystrarna är hästarna livet

Sedan 1993 har runt 70 föl fötts hos Elin och Anna på Vibys Islandshästar HB. Det som började som ett nyfiket tonårsintresse har utvecklats till en väletablerad verksamhet inom avel, import och ridskoleverksamhet.
För Elin Rosdahl och Anna Bergqvist är hästarna inte ett företag, de är en livsstil.

Det vibrerar i de ljudlösa telefonerna som ligger på bordet i fikarummet intill Vibystallet. Kanske är det spekulanter, det är en hel del sådana som hör av sig nu för tiden, berättar systrarna. Pandemiåret har fått fler och fler att söka sig till hästlivet.
Bara under 2021 har det sålts 33 hästar på Viby.
”Många rekommenderar oss vilket är jätteroligt”, säger Anna. ”Vårt mål är att göra bra matchningar i vår försäljning, det vill vi för både hästens och ryttarens skull.”

Viby har skapat sig ett namn i hästsverige, de får förtroende att passa ihop köparens kunskap, livsstil och ambitionsnivå med rätt häst. Kunderna hör av sig från hela Sverige och ibland även utanför. Många köper sin häst utan att ha träffat den, utan lägger sin tillit i Annas och Elins händer.

Från vänster: Elin Rosdahl och Belle, hingsten Saumur, Anna Bergqvist och hunden Luna.

”Man får inte glömma att det är levande djur man har att göra med”, säger Elin. ”Så vi vill ju självklart att det ska bli bra. Blir det en dålig matchning är det hästarna som kommer i kläm.”

”Vi vill att kunden ska tänka till innan de köper hästen och inte efter. Vi har blivit tuffare med kontrakten och lärt oss juridiken”, säger Anna. ”Ett bra kontrakt gör också att alla kan känna sig tryggare. Vi försöker dokumentera och filma så mycket vi kan för att visa hur hästen är och vad den kan.”

Under Corona har tävlingarna har legat nere, vilket har gett mer tid till försäljning, så inget ont som inte har något gott med sig, menar de. För tävlingar brukar det annars vara nästan varje helg. Barnen på gården har varit både aktiva och framgångsrika, bland annat har Alfons och Klara vunnit SM guld i tölt. Tävlingsbanorna är också ett sätt att visa upp vad saluhästarna går för.

”Våra saluhästar går ofta med i ridskoleverksamheten, så våra elever får rida på riktiga stjärnor”, säger Elin.

Anna och Elin växte upp på gården i Viby utanför Arboga. Hästintresset var inget de ärvde hemifrån, mamma och pappa Rosdahl var visserligen både lantbrukare och företagare men några ponnyföräldrar var de inte. Första hästupplevelsen kom istället mer som en tillfällighet, minns Anna:

”En snäll granne kom över och frågade om jag ville rida på hennes dotters ponny. Jag minns fortfarande känslan, jag var så glad, jag tror jag förstod redan då att hästar var grejen.”

Med tjat och löfte om att tillsammans med syrran axla det stora ansvaret, drevs familjens första hästköp igenom, och shettisen  Ambrosius kom till Viby.

Det finns hundratals hästraser i världen, så varför valet slutligen föll på den isländska, tackar de en släkting för.

”Vår kusin hade flyttat till Island och sa åt oss att vi borde kolla in islandshästen som enligt henne hade väldigt trevligt temperament och roliga gångarter. Och när vi väl mötte rasen föll vi”, minns Elin. ”Det var så vår första islänning Blika hamnade hos oss. ”

Snart nog vaknade synsättet att ”flera hästar måste vara roligare än bara en”. Att ta föl var ett smart sätt att utöka hästantalet, tänkte systrarna och inledde den resa som har resulterat att det idag går 47 islandshästar i hagarna på Viby.

Grannar och bekanta har nyfiket följt Vibysystrarnas hästintresse och efter förfrågan om att dela med sig av sina kunskaper drog en småskalig ridskoleverksamhet igång 1993. Ett uppdrag att hålla sommarturridning vid Hjälmare kanal bidrog till ökad efterfrågan och Anna och Elin utbildade sig till instruktörer inom islandshästridning samtidigt som de började importera fler hästar.

Det är brist på islandshästar i Sverige, förklarar de. Och de som föds på Island är ofta väldigt fina individer. De är välstammade och generellt fina att hantera, på ön lever de i stora flockar vilket också gör dem vana vid andra hästar.
Att hästimport är både arbetsamt och kostsamt har hittills inte satt stopp för livsdrömmen.
Efter gedigen research, veterinärbesiktningar och pappersarbete ska hästarna flygas till Sverige och hämtas vid flygplatsen, ofta i Norrköping men även ute i Europa.

”Vi investerade i en stor hästlastbil för något år sedan, det har varit smidigt under pandemin. Man kan bo i den och slipper ta in på vandrarhem”, säger Anna.

”Visst är den stor att köra”, fyller Elin i. ”Den har plats för sju hästar, men vi kör också buss (på familjeföretaget Viby Buss) så vi är vana med ansvaret.”

Ibland finns specifika kunder i åtanke för importhästarna, men ibland får de stanna på gården för att fortbildas och utvecklas innan de säljs vidare.

Arbetet på hästgård innebär högt tempo och många arbetstimmar. Hur funkar det att jobba med sin syster?

”Visst kan det vara så att man blir lite mer irriterad på ett syskon än vad man kanske blir på en ’vanlig’ jobbarkompis om man är trött och stressad och är på olika energinivåer”, menar de samstämmigt. ”Vi kan ha olika åsikter i vissa frågor men man vet ju alltid att man i grund och botten vill åt samma håll. Vi vill båda att det ska gå bra. Och vi är nog lika spontana, ser vi en möjlighet tar vi den. Vi bollar också med vänner och familj ibland. Man måste vara modig och när man är två är det enklare.”

På Viby finns idag 47 islandshästar.

Anna och Elin undervisar ungefär fyra lektioner var i veckan. Dessutom hålls läger, uteritter och helgkurser.

”Det är värsta egoboosten att en kurs blir fullbokad som vi själva ska hålla”, säger Anna.
”Tänk att folk väljer att komma till oss på sin lediga tid”, fyller Elin i. “Det är så kul. Många säger att ’åh, vad skönt det är att komma hit’.”

Just den där avkopplande Vibyluften är något som systrarna vill erbjuda mer av i framtiden.

”Det skulle vara roligt att kunna vara en plats för mer än bara ridning. Ett ställe för hela familjen att koppla av på. Kanske kan man ta med sig sin häst till en av gästboxarna, och för de i familjen som kanske inte är hästintresserade finns det ju mycket annat i närheten. Sen kan de bada tunna och fixa mat här”, säger Elin. ”Det är bara det att det går så långsamt att nå det där målet, man har inte riktigt tiden, man gör så mycket annat hela tiden.”

”Fast det här ska inte bara vara en dröm, säger Anna. Det här ska vi genomföra.”

  • Anna Bergqvist Storasyster i teamet Vibys Islandshästar

    Ansvarsområden i företaget
    “Bokföring, ekonomi, administration, ridskoleplanering och hästinköp.”
    “Jag håller koll på databaser för att se vilka hästar som är till salu där borta. Inte allt för sällan plingar det till i min telefon mitt i natten när någon isländsk leverantör skickar en film som jag borde se. Då går det inte att låta bli att titta, såklart.”

    Styrkor i teamet
    “Jag gillar att ha ordning och reda. Kollar ofta saker flera gånger, till exempel att hästarnas papper är i ordning innan vi tar hem dem.”
    “Kanske också lite modig. Man måste våga chansa ibland som företagare. Annars kommer man ingenstans.”

    Starka minnen från Vibyresan
    ”Det finns många. Som första gången man sitter upp på en häst man själv har fött upp. Och visst minns jag när vi stod och målade ridhuset till klockan tre på natten.”

    Detta visste vi kanske inte om Anna
    “Jag känner mig  lite mallig när jag kör den där stora hästlastbilen. Jag hade faktiskt en dröm om att bli lastbilschaufför, jag älskar att se mig omkring på vägarna. Jag tog nyligen mitt lastbilskort, det var en riktigt häftig känsla.”

    Det bästa med jobbet
    “Det bästa är de där ridturerna när man bara känner att wow … man bara ler.”
    “Man kan vara trött på morgonen, men när man möts av alla ögon så känner man att det är värt det!”

  • Elin Rosdahl Lillasyster i teamet Vibys Islandshästar

    Ansvarsområden i företaget
    “Foderlager, butik och webshop samt bilder till sociala medier.”
    “Jag gillar verkligen att köra traktor!”
    “Jag älskar att fotografera. Jag tänker i bilder, jag älskar att se solen gå upp och tar gärna bilder på vackra saker i naturen. Det är fint med årstidernas växlingar.”

    Styrkor i teamet
    ”Det kan vara jag som kommer med en idé men sen är det Anna som får räkna på det och se om det går.”
    ”Jag kanske är lite påverkad av det isländska synsättet och tänker att man inte kan gå runt och oroa sig för att saker. Istället tänker jag att det kommer gå bra, och gör det inte det får man ta tag i det då. Allt kan man inte kontrollera, men man måste alltid ha med sig säkerhetstänket när man jobbar med hästar.”

    Starkaste minnet från Vibyresan
    “Det roligaste med ridlärarjobbet är när man märker att samspelet mellan häst och ryttare funkar, när polletten trillar ner. Det är så roligt när man får ett sms där någon elev berättar vilken glädje det där samspelet kan ge.”
    “Det är väldigt roligt när fölen föds, när allt går som de ska och man ser att de mår bra.”

    Detta visste vi kanske inte om Elin
    Jag gillar att skapa med händerna, som att sticka och odla, men det blir av i mån av tid.”

    Det bästa med jobbet
    “Jag uppskattar mycket att gå omkring i flocken och umgås med hästarna, att vara med dem. Och det är så häftigt att rida fram i ökad tölt på en maffig islandshäst. Det är frihetskänsla. En bekymmerslös, härlig känsla.”

    ”Jag tänker att jag är ganska lyckligt lottad som får gå ut i stallet på min arbetstid. Där möts man av hästarna som är lika glada varje morgon.”

No post found

Ladda fler
Västra Mälardalen =
Köping, Arboga och Kungsör
  • Antal Västra Mälardalingar:
    Snart 50 000!
  • Antal aktiva företag i regionen:
    ca 4000 st
  • Antal föreningar:
    ca 400 st

Genomsnittliga huspriser (permanentbostad)
2 376 000 kr Köping
2 142 000 kr Arboga
2 421 000 kr Kungsör

Som tål att jämföras med
4 049 000 kr Örebro
4 409 000 kr Västerås
8 598 000 kr Stockholm
*Köpeskilling för småhus, medelvärde, SCB 2021.

Allt på 20 minuter
Arboga – Köping = 20 minuter 
Köping – Kungsör = 20 minuter
Arboga – Kungsör = 20 minuter
*Avser ungefärlig tid för bilresa

Hitta bostad i Västra Mälardalen
Fastighetsbyrån Köping
Svensk Fastighetsförmedling i Köping
Länsförsäkringar Fastighetsförmedling i Köping
JKJ Förvaltning 

Svensk Fastighetsförmedling i Arboga
Byggnadsfirman Lund AB
Sturestadens Fastighets AB

Svensk Fastighetsförmedling i Kungsör
Medo i Kungsör
Kungsörs Fastighets AB


Vi är stolta över vårt rika föreningsliv
I Västra Mälardalen finns över 400 föreningar. Här finns något för de allra flesta!

Dags för en ny hobby? 
Föreningsregister Köping
Föreningsregister Arboga
Föreningsregister Kungsör

Fortsätt läsa

”Vi har varit här i över 17 år, och jag visslar fortfarande på väg till jobbet på morgnarna.”

Gun-Marie Persson och Johan Hallberg har delat rektorsansvaret på Malmaskolan i snart 18 år. Teamet har satt Kolsva på Sverigekartan och deras metoder lyfts som goda exempel. Nyligen gjorde skolminister Anna Ekström ett digitalt besök där hon intervjuade både personal och elever. Men även företag, myndigheter och andra politiker har varit här för att få veta mer om Malmaskolans arbetssätt.
Så vad är hemligheten? Vi har träffat Förebilderna som tycks ha hittat receptet för en framgångsrik skola.


Förebildsdiplomet är inte den enda utmärkelsen Gun-Marie och Johan har fått ta emot. Bland annat har de fått stipendium för sitt antimobbingprogram. Arbetet med skolans elevhälsoarbete har också uppmärksammats från många håll. 

På Malmaskolan samsas ungefär 700 personer, vilket kan jämföras med ett litet samhälle. Nästan precis vad som helst kan hända under en arbetsdag.
”Själv startade jag min dag med att torka vatten från en läcka”, säger Gun-Marie som ryckte in och stöttade städpersonalen i händelsen.
”Man kan låta det här jobbet vara en administratörstjänst”, menar Johan. “Eller så låter man det vara levande och spännande. Det beror på vad man väljer själv”.

Läs mer

”Jag var här vid fem imorse innan jobbet och pistade. Det är så vi gör. Det är vi i föreningen som sköter driften, det skulle bli dyra timmar annars.”

I februari 2019 fick Arboga Alpina utmärkelsen Månadens Förebild för sitt bidrag till idrottslivet. Med stort engagemang driver de verksamheten i Teknikbacken där både Västra Mälardalingar och besökare kan avnjuta friluftsliv. Föreningen ger också sina tränings- och tävlingsintresserade ungdomar möjlighet att utöva sitt intresse.
Vi har träffat Andreas Nyquist, ordförande i Arboga Alpina, tillika tränare och skidförälder.

Det råder full aktivitet i backen ikväll. Skramlet av liften och ljudet av portar mot benskydd dämpas av den tjocka, packade snön som täcker backområdet. Precis där vi står är det fortfarande vinter. Några meter bort har våren börjat sin framfart.


Andreas Nyquist, ordförande i Arboga Alpina. 

Snötillverkningen, den som möjliggör kvällsåkning i mars på de här breddgraderna, innebär inledningsvis tre veckors dygnet-runt-arbete. Sprutningen görs oftast på natten och kräver ungefär 15 personers insats. Det är en kostsam process som kräver stora mängder el och inte minst vatten.


Snötillverkning kräver alla sorts resurser. 

Vi försöker lösa vattenfrågan”, säger Andreas. ”Vattnet är vår begränsning, fick vi tillgång till mer kunde vi förkorta perioden för snötillverkningen. Det är problematiskt när den blir så utdragen, mycket hinner hända med vädret under en treveckorsperiod.”
Men i år har föreningen haft tur, till skillnad mot förra säsongen.
”Den här säsongen har varit ganska bra vädermässigt, i princip är backen öppen sju dagar i veckan.”

En skidanläggning kräver dock mer än ”bara” snö för att rulla. Föräldrar är med och målar, lagar och fixar. Kiosken ska bemannas och någon ska träna de unga entusiasterna.
”Vi har en otroligt välskött förening men en åldrande anläggning som vi måste uppgradera framåt. Liften är från 1979, om något går sönder kan det gå så illa att den står stilla i flera dagar. Det är som sagt ideella krafter som driver detta, det är inte bara att ta ledigt från jobbet för att hämta reservdelar eller vad det kan vara. Allt hänger på att vi har pengar och lyckas lösa de problem som uppstår.”

Läs mer

”Den viktigaste resursen jag har är min jord. Maskarna ska trivas, djuren ska trivas, allt måste må bra. Jorden och djuren driver allt det här.”

Tomas och Anna Olsson driver Norrby Gård utanför Kungsör. De har uppmärksammats för såväl kött- som ullproduktion, allt med hållbarhet i fokus.
Vi träffade Tomas, som också är en Förebild i Västra Mälardalen.
”Det är ingen slump att vi är där vi är”, säger Tomas. “Vi analyserar och planerar vårt arbete utefter målet att det ska vara hållbart. Det är vår drivkraft. Jag brinner för det här. Jag tycker det är kul. Vi har varit pionjärer, testat nya saker och ny teknik. Vi ligger i framkant i Sverige.”

Läs mer

“Jag gillar att ha ansvar. Jag vill inte bara sitta på läktaren.”

Mathias Axelsson är en person som känns igen. Som social köpingsbo, som sportentusiast, som ordförande i Företagarna Västra Mälardalen och som VD för Axelssons Trafikskola. Kontaktytorna är många och engagemanget för de olika delarna blir tydligt genom hela samtalet. 


Mathias Axelsson fick utmärkelsen Månadens Förebild i maj 2011 för sitt engagemang i både det egna och andras företagande.

Läs mer

”Nya möjligheter finns överallt. Men de är inte värda mycket förrän du gör något av dem.”

Stig Blomberg är något av en ikon i Västra Mälardalen. I Kungsör känns han ofta igen som mannen som köpte vattentornet. Men Stigs livsresa har innehållit mycket mer än så. Kunskapen inom entreprenörskap har han förvärvat genom nyfikenhet, uppfinningsrikedom och erfarenhet.

Stig var 10 år när han vann sin första säljtävling. Han hade lyckats sälja så pass många Dagens Nyheter att han fick resa från den lilla orten i Närke till Stockholm för att flyga tvåmotorigt flygplan.
”Det var ett fint pris, men de där åren gav mig även viktig kunskap om både försäljning och samhället. Jag knackade på många dörrar, både i fina kvarter och hos människor som inte hade det så lätt. Jag lyssnade av kundernas behov och fick lära mig hur dricks fungerar.”
Det fanns ett tydligt mål med förtjänsten:
”För tidningspengarna skulle jag köpa en kamera. Men den var lite väl dyr i butiken tyckte jag, så jag ringde importören och fick den till slut för inköpspris istället. Det var roligt att göra en bra affär.”

Försäljning och affärer skulle komma att bli en röd tråd genom Stigs liv. Längs vägen började han även intressera sig för produktutveckling och innovationer.
”När jag senare arbetade inom stålindustrin, föreslog jag och en kollega en idé om förbehandlat stål. Vi fick gehör och satsningen resulterade sedan i stora framgångar för bolaget. Det var riktigt roligt.”

Efter att ha rekryterats till en tjänst i Eskilstuna började Stig planera att bygga familjens drömhus. Dessutom funderade han en hel del på hur man bäst nyttjar sin tid.
”Om man pendlar max 30 minuter till jobbet får man loss mycket tid till annat här i livet. Så jag drog en cirkel utifrån Eskilstuna där jag jobbade. Hur långt kommer man på 30 minuter? Jo, bland annat till Kungsör”, säger Stig. ”I Kungsör hittade vi dessutom tomten som skulle möjliggöra drömhuset. Jag hade en bra känsla av Kungsör. Där finns det man behöver i vardagen, som bank och affärer.”


Läs mer

“Vi är i Arboga, vi löser det, brukar vi säga.”

Hanna Drakengren är organist i Arbogabygdens församling. 2018 initierade och dirigerade hon jättesatsningen Brahms Requiem, ett samarbete med Köpings församling. Resultatet blev två fullsatta spelningar med omkring 50 körsångare och 40 musiker som medverkade.
”Det var väldigt intensivt med mycket, mycket arbete och lika mycket glädje efteråt. En oerhört positiv stämning”, minns Hanna.

Brahmsprojektet är dock bara ett exempel på goda samarbeten som sker här, förklarar hon:
”I mitt jobb ingår att samordna och dirigera körer, spela på förrättningar och gudstjänster. Samarbeten av olika slag är självklara delar, exempelvis gör vi konserter med musikskolan och skolan.”
Samverkan över kommungränserna är heller inget nytt för Hanna och hennes medarbetare.
”Vi har gemensamma utbildningar, kördagar och läger tillsammans med våra grannar. När vi jobbar tillsammans blir vi ännu bättre och har ännu mer att ge.”

Under sina tolv år som verksam i Arboga har hon upplevt ett väldigt fint arbetsklimat.
”Att samverka är inte att konkurrera, det är att få ut mer av det vi gör och jag tycker det genomsyrar stämningen här. Vi är i Arboga, vi löser det, brukar vi säga. Vi presterar inte, vi löser. Människor ställer upp, här finns en nyfikenhet och en glädje att delta. Det är en levande församling. Det är klart att det också påverkar att vi har en kyrka så centralt. Tänk att bara kunna komma in när man går förbi.”
Här finns också en stark tradition av kyrkomusik och ett arv att förvalta.
”Det här är en kyrka som det ska klinga musik i”, säger hon och syftar på Heliga Trefaldighets kyrka där vi befinner oss under intervjun.

Hannas arbetsinstrument är vanligtvis kyrkorgel, ett instrument som det tar tid att lära sig:
”Det är som att ha en hel orkester i sin hand och är ett ständigt lärande. Men träffar man en orgel är man fast”, säger Hanna som själv började spela orgel när hon var tolv. Egentligen hade hon jobbsiktet inställt på läkaryrket, men under året som utbytesstudent i USA tog livet en annan vändning:
”Det där året var fullt av musik på olika sätt. Jag spelade flöjt, kör och cello i skolan och dessutom var mamman i min värdfamilj organist inom kyrkan så jag fick följa med och spela på riktigt.”
Där någonstans, klarnade vägen:
”Det var nervöst men spännande att få leda psalmsång på riktigt inför människor. Jag bestämde mig för att det skulle bli mitt yrke.”

Att kunna titulera sig organist kräver gedigen utbildning, så efter USA väntade fortsatta studier:
”Först läste jag två år på folkhögskola, därefter fyra på Musikhögskolan i Göteborg. Det är många år, men orgel är ett hantverk där man aldrig blir fullärd.”
Varje ny psalm eller konsert innebär mer och åter mer arbete, berättar Hanna, vilket hon också beskriver som en del av tjusningen:
”Det är spännande att gå in i ett stycke musik och lära känna det. Det blir ett intimt samarbete mellan musiken och mig.”

Hannas jobb innebär ofta att också ha koll på andras musicerande:
”Som dirigent måste man hitta snabba lösningar. Det gäller verkligen att ta till vara på det som sker, levande musik upplevs ju här och nu och kan inte redigeras i efterhand. Därför är det viktigt att komma ihåg att vi är människor, det är viktigt att vara generös med det. Folk brukar säga att jag har stort tålamod, och det kanske är min pedagogiska ådra som kommer fram där.”

Mötet med människor sker på många olika vis i Hannas roll, kyrkan är en mötesplats för både glädje och sorg:
”Det berör mig och måste få fortsätta beröra. Man kan inte skapa distans i det här jobbet. Den dagen jag slutar bli berörd under en begravning behöver jag nog ta en funderare.”


Hanna framför Franciskus, som Hanna har förberett en musikal om och längtar efter att sjösätta. 

 

Av Johanna Ericson

Rönnas energi når fram

Micke ”Rönna” Rönnlund fick 2015 utmärkelsen Månadens Förebild för sin aldrig sinande entusiasm inom musik och underhållning. Och redan innan vår intervju har börjat förstår jag varför. Plötsligt tar sig en munter sångstämma genom korridoren och jag anar att det inte är första gången den förgyller tillvaron för elever och kollegor på Lärvux i Köping. Min första fråga, den där om läraryrket, är redan besvarad, även om han senare beskriver den med egna ord:
”Att jobba med människor bygger på energi. Bemötande smittar. Man måste kunna ta folk. Jag känner nog av hur jag ska nå fram.”

Fastän längtan att arbeta med människor föddes tidigare än musikintresset har de båda inriktningarna flätats samman genom åren.
”Jag har ordnat spelningar och sångstunder för barn. Och så har jag jobbat som musiklärare och ibland använder jag gitarren på andra sätt i undervisningen, som att dra några låtar bara för att få skön stämning. Folk blir ofta glada av musik.”

Läs mer

Av: Johanna Ericson, 27/10 2020.

Möt Anders Olofsson – en förebild i Västra Mälardalen.

”Jag vill vara till nytta för andra människor. Det har yttrat sig på många sätt.”

Anders Olofsson har med sitt engagemang för människor bidragit till att familjer i Belarus och Lettland har fått viktig hjälp i form av skolmaterial, hushållsutrustning och kläder. Dessutom har han satt Kungsör på kartan över populära besöksmål. Men vägen till Kungsörs Återvinning och Secondhand skulle ta honom ett tag att finna.

 

”Jag växte upp i Värmland med en far som var företagare inom byggbranschen, därför blev ingenjörsstudierna lite av en självklarhet”, säger Anders. ”Men det var egentligen inte vad mitt hjärta ville. Jag ville jobba med människor, inte brädor.”

Läs mer

För Tobias Gillberg är jakten på smidiga lösningar en drivkraft:

”Jag är lyhörd men sällan imponerad. Egentligen är jag nog ganska grinig och onöjd – det kanske är min drivkraft. Men jag lyckas nog för det mesta uppfattas som ganska lättsam.”

Tobias Gillberg blev Månadens Förebild i november 2012. Anledningen var engagemanget för marknadsföring av Västra Mälardalen samt förmågan att bidra med helhetstänk och energi till teamet. Idag är han näringslivschef i Arboga, en roll där platsmarknadsföring, helhetstänk och samverkan ständigt är i fokus.

”Jobbet som näringslivschef handlar mycket om utveckling. Vissa idéer får vi till oss utifrån, ibland handlar det om att utveckla något befintligt men det kan också vara att skapa något som ännu inte finns. Ibland finns ett uttalat problem medan det ibland inte är uppenbart var problemet är. Något som är ett problem för någon kan vara en fördel för någon annan. Ofta är det en balansgång och då handlar det om att göra det som gagnar de flesta.”

Läs mer

Nyfiken på Västra Mälardalen?

Hej, vad kul att du är intresserad av Västra Mälardalen. Kanske är du sugen på att flytta hit, kanske vill du besöka oss, eller kanske vill du etablera ditt företag här.
Vi vill gärna hjälpa dig med dina funderingar.
Arboga i Centrum
Bärgslagsbladet Arboga Tidning

Kontakta oss

Mikael Bohman

Ordförande

Johanna Ericson

Marknadsföring/Webb

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev








@ Copyright 2023 Västra Mälardalen i Samverkan.
Sekretess & integritet. Webbdesign: Underbase Media AB