Maria Gustafsson utsågs till Förebild när hon var museiintendent på Arboga Museum, där hon utvecklade verksamheten med nya utställningar, samarbeten och målgrupper. Marias egen utvecklingsresa har därefter tagit henne vidare till olika chefsroller i Västerås och Örebro. Idag är Maria tillbaka i Västra Mälardalen som verksamhetschef på Kultur- och fritidsförvaltningen på Köpings kommun.
“Kultur är viktigt för oss människor. Ett samhället utan kultur, vill man bo där?”, svarar Maria på vad som ligger bakom yrkesvalen genom livet. “Kultur är så brett, det finns något för alla, det når och berör människor.”

Trots att ett tidigt bokintresse och skrivardrömmar la grunden till Marias kulturintresse, slingrade sig hennes yrkesresa lite till en början. Efter gymnasiet reste den skoltrötta Maria till Dublin för att besöka en vän och fick snart jobb inom bar- och restaurangbranschen. Hon minns det som ett roligt år som gav mersmak för resandet, hon planerade att fortsätta till London men beslutade sig för att först åka hem för att jobba ihop reskassan.
Tillbaka i Sverige fångade en lapp på en anslagstavla hennes uppmärksamhet.
“Det var en annons för en utbildning, jag gillade namnet, Bergslagens historia, så jag sökte den. Det var en tvärvetenskaplig utbildning och innehöll bland annat etnologi, ett ämne jag först inte visste så mycket om men som jag sen fastnade för.”
Ämnet om människans utveckling genom tiderna fascinerade Maris så pass mycket att det flera år senare slutade i en magisterexamen från Uppsala universitet.
“Min egen favoritgren är folktro, som vättar, tomtar och troll och andra väsen, men traditioner är också spännande. Hur såg våra traditioner ut innan och vad finns kvar? Jämförelsen mellan nu och då är spännande. För att förstå sin egen tid är det viktigt att förstå sin historia.”

Liten personalgrupp och spännande möjligheter

Efter utbildningen väntade arbete som museipedagog på både Vallby friluftsmuseum Skolmuseet i Västerås vilket gav mångårig, gedigen erfarenhet av utställningar och guidning. I samband med ett projektledaruppdrag för ett tillgänglighetsprojekt uppmuntrade hennes chef Maria att söka en ledarskapsutbildning.
“Just då hade jag nog inte siktet inställt på att bli chef, men jag kom in på utbildningen, det var intressant och gav en bra bild av hur ett chefsjobb kan vara i vardagen.”
Stärkt av nya erfarenheter och insikter upptäckte Maria till sin glädje att jobbet som museiintendent i Arboga var vakant.
“Det var nog meningen att jag skulle ha det där jobbet, jag hade sökt ett annat också, men när jag fick jobbet i Arboga kändes det självklart att det var där jag skulle vara. Det var ett bra första chefsjobb med en liten personalgrupp och spännande möjligheter.”

Maria jobbade bland annat upp koncept med tidsresor och skolbesök. Hon drivs fortfarande av att tillgängliggöra kultur på olika sätt, där mottagaren lär sig utan att egentligen tänka på det. Hon gillar att skapa tydlighet med ord, men en text ska vara kort och kärnfull tycker hon.
“Att skapa tydlighet med ord är roligt. Ny teknik är också spännande, man ska kunna ta till sig på många sätt, och gärna genom att uppleva.”
I Arboga fick hon arbeta med allt från att skapa produktioner till budgetarbete.
“På en sådan pass liten arbetsplats får man en bred roll med många hattar och efter ett tag kände jag att jag ville fokusera mer på ledarskapet.”
Maria sökte en mer renodlad chefstjänst på Stadsbiblioteket i Västerås, med inriktning mot barn- och ungdomsverksamhet. Ledarskapet fick nu vara i fokus.

Drivkraften är att se andra lyckas

Att vara ledare kräver sitt, och är både roligt och utmanande menar Maria.
“Vissa perioder är stressiga och det får de vara. Då tycker jag om att skriva listor och sedan stryka. Det är något med kopplingen mellan hand och hjärna som funkar. När jag sätter upp mål arbetar jag metodiskt och systematiskt mot dem. Vägen kanske inte alltid är spikrak, ibland måste man omvärdera, men oftast kommer jag fram.”

En av styrkorna i Marias ledarskap är lugnet. När det blåser storm håller hon sig cool.
“Jag hetsar inte upp mig så ofta, flera medarbetare har sagt att de uppskattar det.”
Dörren till kontoret håller hon öppen så ofta det går.
“Jag försöker prioriterar mina medarbetare, återkopplar så snabbt jag kan och vill gärna att de kommer in och pratar.”

“Det var roligt att få fokusera mer på chefsrollen men så dök jobbet i Wadköping upp, vilket egentligen var en kombo av allt jag ville då. Den gick ut på att utveckla och marknadsföra Wadköping som ett besöksmål. Det blev sex fantastiskt roliga år i Örebro som också innebar övernattningar och pendling, det blev långa dagar.”
När dottern, som också bodde i övernattningslägenheten, lämnade Örebro kändes det lockande att vända hemåt. En tjänst som verksamhetschef för kultur- och fritid i Köping blev en spännande anledning.

Här ingår nya utmaningar; anläggningar och badhus är nytt för henne, men i ansvarsområdet finns också en del gamla bekanta som exempelvis Gammelgården där hon själv har jobbat tidigare. Och så ledarskapet såklart.
“Att leda chefer är jätteroligt och i min roll har jag kontakt med både förvaltning och enheter. Jag tycker att det är roligt att leda tillsammans mot gemensamma mål, det är ett samarbete. Drivkraften är att se andra lyckas i sina uppdrag.”

I oroliga tider är kulturen viktigare än någonsin

Marias vardag handlar om att värna kultur- och fritidsaktiviteter i Köping, hon är en länk mellan avdelningar och förvaltning och får genom att leda andra chefer bidra till ett rikt kultur- och föreningsliv.
”Min förhoppning är att de som inte vet vad kultur är ska få upp ögonen. Kultur förenar, det kan finnas mycket att förenas kring. Kulturen var en räddning under coronan, något vi kunde ta del av även på distans.  I oroliga tider är kulturen viktigare än någonsin, den kan ge platser att mötas på, trots olikheter. I Köping erbjuder olika arenor att mötas över gränser, Aktivitetsparken som byggs här är ett gott exempel där många olika grenar kan mötas, det ska bli scener, lekplatser och till och med en mini-Ströbohög att klättra på.”

Det finns mycket här, mycket görs och det kan alltid göras mer, svarar Maria på frågan om önskelistan inför framtiden.
“Generellt kan man säga att det alltid behövs mer resurser för att skapa och tillgängliggöra aktiviteter och mötesplatser. Gammelgården till exempel, är en jättefin plats, tänk om den kunde hållas öppen mer. Det vore roligt att mer kontinuerligt kunna erbjuda fler upplevelser som inte kostar något för besökaren.”
Även i Västra Mälardalen görs mycket bra, menar Maria, men man kan alltid locka fler att delta och kanske även utifrån. Och fler samarbeten kan nog vara en väg:
“Att vi har närhet mellan våra kommuner är bra. Här pågår många samarbeten men det finns alla förutsättningar för att fördjupa dessa. Det är en styrka.”

Det är inte alltid nya grejer som behövs

I ett så pass brett område som kultur och fritid kan det saknas begränsningar för vad man vill åstadkomma och att ibland titta i backspegeln kan vara en nyckel för att hitta energi framåt, menar Maria.
“Ibland är det nyttigt att påminna sig om vad man har gjort. Man kan bli förvånad över allt man har hunnit! Det är inte alltid nya grejer som behövs, det kan vara bra med just återkommande saker som julmarknad och påskaktiviteter och andra traditioner. Ofta behöver man inte uppfinna hjulet på nytt, man kanske kan skruva på något för att utveckla och förnya. Ibland är det enkla det bästa. Man ska inte alltid krångla till det.”

Filmpuff.

Av Johanna Ericson

Förebildernas fader följer själv andras goda exempel

Många känner igen Håkan Sterner på leendet, det syns nämligen väldigt ofta. Leendet ingår i Håkans livsfilosofi.
”Det är för jäkligt hur det ser ut på vissa håll i världen just nu, men samtidigt måste man se det positiva, det är då lösningarna kommer.”
Men leendet kommer kanske inte lika naturligt för alla?
Det är en fråga om inställning menar Håkan som tidigt bestämde sig. Varje morgon ska han fokusera på något bra som ska hända. Det görs med fördel i kombination med ett friskt morgondopp i Arbogaån.
”Det är så härligt, även när det är kallt i vattnet. Jag sitter gärna kvar efteråt och njuter av den friska känslan.”

ViS mötte Håkan Sterner för en spännande och inspirerande intervju.

Livsnjutande entreprenör är kanske en av många beskrivningar av Håkan, vars spännande jobb, projekt och initiativ är en utmaning att sammanfatta i en artikel. Men låt oss göra ett försök:

Håkan växte upp i Hammarbyhöjden i Stockholm och utbildade sig till frisör, något han dock aldrig har försörjt sig på. Intresset för sång och musik tog honom på andra vägar – snart byttes gosskör till showbiz med uppdrag inom såväl TV och som underhållare på stora klubbar med Hasse Wallman som manager. Håkan och nöjesbranschen drogs till varandra och snart fick han regissera de kända artisternas folkparksturnéer.

I mitten av 60-talet kom ett erbjudande från skivbolaget EMI.
”De ville att jag skulle jobba som PR-chef där. Jag funderade på om jag verkligen skulle ta det. Då hade jag ett bra jobb som artistbokare för Stockholms fritidsgårdar, skulle de verkligen kunna toppa den lönen?”
Det kunde de. De till och med dubblerade den, och Håkan tackade ja till 3500 kr i månaden plus en TV-apparat.
På EMI jobbade Håkan med band som the Beatles, Ray Charles och Creedence. Där började han även producera artister, som till exempel soloartisten Frida.

Längs vägen träffade Håkan sin stora kärlek Inga-Britt. Hon var dansare och lärde sin fästman att dansa Twist. Tillsammans bestämde de sig för dra att ut på Sverigeturné, de ville sprida dansens glädje.
”Dom där åren gick så himla fort, jag fick åka runt i världen och se hur mycket som helst. Dessutom fick jag stå på scenen själv. Det var så roligt!”

I början av 70-talet hörde en gammal kompis från resebranschen av sig till Håkan.
”Vi vill öppna nattklubb på Rhodos, kan du fixa det? sa han.” Håkan, som då hade gått vidare från EMI, tyckte det lät som en kul utmaning.  Fru och barn fick följa med till Grekland där Håkan jobbade med att stöpa framgångskonceptet Sunwing. Därefter skulle det implementeras på flera hotell i världen, och Håkan pendlade under några år mellan Sverige, Mallorca, Kanarieöarna och Gambia.

Lösningar finns för det mesta, menar Håkan som också minns ett samtal med sin gode vän Jan Carlzon, även kallad SAS-Janne. Jan hade logistikutmaningar med sin kommande personalfest, hur skulle han hitta en krog som kunde rymma all personal under samma tak?
”Du har ju den perfekta platsen redan”, sa Håkan. ”Flyghangaren!”
Sagt och gjort. Festen blev succé och genererade uppdrag från fler flygbolag och begreppet event hade landat i Sverige, berättar Håkan.

Håkan Sterner är en tydlig ambassadör för Västra Mälardalen. Det kan vid första tanken tyckas märkligt eftersom det är en plats han från början inte har någon koppling till. Men de flesta vägar bär ju som bekant till Västra Mälardalen. Så gjorde även Håkans, fastän det mer berodde på en slump till en början.
Under en skidsemester mötte Håkan en bekant från Arboga, och när Håkan delade med sig av drömmen om en lugn sommarsemester på landet, blev det början på en ny era.
”Hon bjöd hem oss till sin familjegård utanför Arboga. Vi spenderade en sommar där och fick ett fantastiskt intryck av trakten.”
När Håkan och familjen sedan fick syn på gården på Älholmen började flyttdrömmar att ta form.
”Vi kan inte leva och utvecklas i Stockholm längre tyckte vi. Vi såg att här finns möjligheter, här kan vi vara.”
Just då var gården inte till salu, men skam den som ger sig. Till slut blev det affär.
”Vi bytte Hammarbyvillan mot en stor herrgård vid ån och efter en hel del renovering blev vi Arbogabor.”

Entreprenören Håkan har som bekant blick för möjligheter, och det dröjde inte länge förrän han fick span på det vackra huset Vinbäcken som då var kommunägt och stod tomt. Håkan tog sig an huset som framöver kom att bli en samlingsplats för events av olika slag som talangjakt och allsång.
Många år senare sålde han verksamheten till nuvarande Stadskällaren.

Håkan framför Vinbäcken som fortfarande är en populär sommarkrog, dock inte längre i Håkans regi.

En röd tråd som löper genom samtalet med Håkan är alla är de människor han mött längs vägen. Han kallar dem för förebilder.
”Jag har lärt känna så mycket bra folk, jag har haft tur, alla har inte förebilder runt sig, då blir det svårare.”
Jo, förebilder borde alla ha, tänkte Håkan som initierade det som ViS idag kallar Månadens Förebild och som han själv fick ta emot i november 2021.
Håkan förstår vinningen i att utbyta tankar och utveckla idéer med andra, men tycker att det saknas forum för kunskapsöverföring, framför allt mellan generationer.
”Jag skulle gärna dela med mig av min kunskap till unga entreprenörer, det finns mycket att vinna på att utbyta tankar. Vi saknar mentorskultur här, tycker jag. Jag skulle gärna vara mentor för unga!”

Nej, idéer och energi råder det ingen brist på för Håkan som fortfarande är aktuell med föreställningen Livslust. Där bjuder han på en inspirerande  show med anekdoter från livet, musik och dans. Allt för att skapa positiva tankar och just livslust.

Den livserfarenhet och kunskap som Håkan har samlat på sig är som sagt svår att sammanfatta. Och kanske har den blivit så enorm på grund av den livsinställning han bär med sig.
Håkan har bejakat, testat nya saker, kastat sig ut och vågat, ofta med ett leende på läpparna. På senare år har han också vunnit några riktigt tunga fighter. Sviter av cancer och stroke däckande honom rejält, men envis och med övertygelsen om att tänka positivt, har han rest sig upp.
”Det är helt fantastiskt vilket liv jag har haft”, säger Håkan och sätter sig på flakmoppen. ”Och det har jag fortfarande. Att jag åkte på lite skit på slutet kan man inte hänga upp sig så mycket på. Nästan varje dag får jag bada i ån. Det är fantastiskt.”

Klicka här för att se filmen. 

Av Johanna Ericson