Liften från 1979 gör fortfarande ett bra jobb. Men en mer uppdaterad version ingår i framtidsplanerna.

Medlemmarna lägger omkring 2000 ideella arbetstimmar på en säsong som varar i ungefär tre månader. ”Jag var här vid fem imorse innan jobbet och pistade. Det är så vi gör. Det är vi i föreningen som sköter driften, det skulle bli dyra timmar annars.” Föräldrarnas drivkraft ligger naturligtvis i att låta sina unga skidentusiaster få utveckla sitt intresse. Merparten av utövarna är tjejer, berättar Andreas, även om det jämnar ut sig lite mer i de yngsta grupperna. ”Vi har 80 ungdomar som tränar hos oss i år, det är en fördubbling från förra säsongen och det är såklart jättekul att det har ökat så.”

Förutom träningen i Teknikbacken ordnar föreningen (under normala omständigheter) läger både utomlands och i Svenska fjällen. En gång om året går Arboga Masters av stapeln, en viktig tradition med lokala sponsorer. Och så deltar de i en cup tillsammans med närliggande föreningar från exempelvis Eskilstuna, Vingåker, Norberg och Västerås. ”Man lär känna de närliggande klubbarna och vi har en bra gemenskap.”

Andreas och föreningen har visioner om en fortsatt levande och välskött skidbacke, gärna en höjd sådan. Och så en större och mer modern lift, kanske till och med en fin toppstuga att vila fötterna i. Det är något särskilt med utsikten där uppe, menar Andreas: ”Det är ganska häftigt att se ut över omgivningen. Ibland står jag där på toppen och tycker att livet är ganska bra. Jag hoppas att medlemmarna känner att de verkligen är med och bidrar. Att de känner stolthet. Själv tycker jag det är värt det varenda gång det kommer någon liten person i hjälm och ber om hjälp i liften eller med skidorna. Då är det värt allt jobb.” Av Johanna Ericson den 15/3 2021.

Gården utanför Torpa i Kungsör sjuder av aktivitet. Det har varit lamning i dagarna, tillökningen består av ungefär 500 nyfödda lammungar. Under vinterhalvåret vistas fåren under tak i luftiga stallar, men så snart våren kommer är det naturbete som gäller. ”Våra djur bidrar till artmångfald och öppna landskap”, säger Tomas och förklarar att får är utmärkta på att beta på marker där inget kan odlas eller där man vill hålla fritt från sly. ”Vi har får utplacerade som naturvårdare på kommunens marker. De är duktiga på att hålla fint.”

Lamning sker ett par gånger under våren, på sommaren ska fåren klippas och ullen tas om hand. ”Under 60-talet kom syntetmaterialen och efterfrågan på ull dog i princip ut. Mycket har kastats genom åren. Själva har vi prövat lite olika varianter, bland annat skänkte vi ett tag ull till Estland där den togs om hand. Här i Sverige har vi inte haft så god kunskap om ull.”

Men ullen har en framtid, tänkte Tomas som tog fram en fårtyp som ger både hög ull- och köttkvalitet. Det resulterade i att han plötsligt befann sig i ett modeprojekt, med bland annat designern Filippa K. ”Ibland undrar man ju hur det går till”, skrattar Tomas, ”men en dag satt jag och diskuterade med modefolk i Stockholm. De testade vår ull och tyckte om den jämna, fina kvaliteten så de tog fram en kollektion av den.”

När Tomas och hustrun Anna tog över driften på Norrby Gård i början av 90-talet hade de 25 får. Sedan dess har de expanderat. Idag är Norrby en av landets största lammproducenter med en besättning av 1000 tackor. Merparten av kunderna är restauranger som ställer höga krav: ”Många inköpare och krögare kommer hit på besök, de vill se hur våra djur har det för att kunna stå för köttet inför sina kunder och gäster. De vill veta hur djuren äter, mår och sköts. Det är roligt att jobba hela vägen ut mot kunden och för oss är transparensen en självklarhet. Jag tycker om att berätta om det vi gör.”

2018 tog Norrby Gård emot Scans Miljöpris och 2020 blev de nominerade till Årets Köttbonde. Tomas återkommer till det stora ansvar som han och branschkollegorna axlar: ”Det är vi matproducenter som står för den stora omställningen. Vi måste hela tiden hitta nya odlingsmetoder för att klara vårt nya klimat, och sätt att bevara jordens resurser. Men konsumenterna måste hjälpa till att ställa krav. Vi behöver äta mindre mängder kött och vi ska äta rätt kött”, menar han.

Genom föreningslivet finns fler sätt att påverka utvecklingen, menar Tomas som är aktiv inom LRF och Sveriges Lammproducenter. ”Jag är hållbarhetsambassadör, uppdraget innebär att berätta för politiker och konsumenter om hur vi arbetar. Inom LRF jobbar vi mycket mot skolor, det är viktigt att barnen förstår var maten kommer ifrån. För några generationer sedan hade de flesta någon koppling till lantbruk, idag är det få som har varit på en bondgård.”

Sina egna kunskaper inhämtar Tomas genom omvärldsbevakning, han är bra på att ta del av branschaktualiteter, både på hemmaplan och utomlands. ”Jag försöker delta i konferenser. Och så åker vi till England för att besöka kontakter inom fårproduktion. Vi fick stipendium att resa till Nya Zeeland där vi spenderade två veckor. Det var alldeles fantastiskt att se hur de jobbar där.”

Om vi ska kunna fortsätta försörja Sverige med bra, hållbar mat måste någon föra yrkesarvet vidare. Tomas har tur menar han, att han har barn som är intresserade. I branschen behövs det arbetskraft. ”Det är brist på djurskötare och traktorförare idag, men intresset för att söka naturbruksgymnasium har ökat, vilket är roligt. Att jobba på gård är varierande och kul. Vi befinner oss mitt i en riktigt spännande utvecklingsresa, jag rekommenderar verkligen fler att fundera på det här yrkesvalet.”

Tomas beskriver att göromålen på gården är tydligt indelade i olika perioder och årstider, vilket gör jobbet omväxlande. ”Vintern innebär mycket rutiner. Djuren ska fodras, det ska mockas och allt ska rulla på. Då är det väl för oss som för de flesta, lite mörkt och skitigt. Men när våren kommer börjar ett nytt liv. Det är fortfarande minst lika mycket att göra, men inte så bundet till rutiner. När man släppt ut fåren på bete och man sitter där på en sten och ser att de mår bra och man känner doften av gräset … det är helt magiskt.”

Stoltheten för verksamheten och ansvaret återkommer på många sätt genom samtalet. ”Det här är framtiden”, säger Tomas. ”Hållbar livsmedelsproduktion är en viktig uppgift. Det är väldigt utvecklande att få vara med på den resan. Det är så viktiga saker att jobba med. Den viktigaste resursen jag har är min jord. Maskarna ska trivas, djuren ska trivas, allt måste må bra. Jorden och djuren driver allt det här.”

Film om Tomas. 

Av Johanna Ericson, 3/2 2021