Johan Björkdahl är ett välbekant ansikte inom Köpings idrottsliv. Dessutom är han nyutnämnd Förebild i Västra Mälardalen. Förebildsdiplomet fick han i mångt och mycket för sina ideella insatser inom Köpings Golfklubb, men hans avtryck finns att hitta på fler ställen än så.
Som ung hann han med såväl golf som hockey, fotboll, bandy, badminton och basket. Som förälder är han tränare och hjälpreda i grabbens sporter; golf, fotboll, bandy och hockey.
”Jag tar gärna tag i saker. Att bara sitta att prata om allt man borde, är inte min grej riktigt.”
En normal vecka i Johan Björkdahls liv är ganska innehållsrik, och just denna är inget undantag. Här på golfbanan har han spenderat några sena kvällar, bland annat har han försökt lösa en utmaning med bevattningen.
”Min tid här är helt ideell. Jag hjälper till med det jag kan och som behöver göras. Jag är ganska praktiskt lagd och tar gärna tag i saker. Att bara sitta och prata om allt man borde, är inte min grej riktigt. Därför är jag väl en bra resurs tänker jag.”
Och så spelar han såklart en och annan runda själv. Ett handicap i trakterna mellan noll och tre kräver sitt underhåll. Oftast blir det någon 18-hålsrunda plus några träningspass i veckan. En och annan tävling här och där kan också hinnas med under säsongen.
Han deltar också i styrelsemöten, juniorträningar och så stöttar han banchefen med vissa uppgifter. Som anläggningsansvarig blir det en hel del andra projekt också gällande klubbens fastigheter. Han gillar själv att snickra men behöver såklart hjälp, och hjälp finns om man är tydlig med vad som skall göras och även frågar rätt personer för uppgiften.
Inom juniorträningen så ansvarar han för Golfäventyret som är ett lättsamt och pedagogiskt träningsupplägg där unga kan få testa sporten. Här ute finns alltid något att göra, menar han.
Han kan sin golfbana, Johan.
Grönt kort som sjuåring
Golfen är nämligen ingen nyhet för Johan. Grönt kort tog han redan som 7-åring. Teoridelen var lite av en utmaning eftersom han inte helt hade lärt sig att läsa, men pappa fanns med som stöd längs vägen. Johan blev biten av sporten ganska omgående.
”Jag kände redan från början att jag ville bli bra, men det var svårt. Riktigt svårt. Det fanns inte heller lika mycket barnverksamheter inom golfen då som det finns nu.”
Men så småningom hittade fler unga till golfen, det började arrangeras juniorträningar och till slut fanns det ett gäng barn och ungdomar som träffades vid golfbanan under sommarloven.
Johan, som hela tiden strävade efter att utvecklas och bli bättre fick fint stöd hemifrån, men han skulle inte kalla det för curling.
”De ställde verkligen upp, men pappa var tydlig och hade ett mantra han körde med: Man måste träna för att bli bra, sa han, jag kommer aldrig tjata men en sak vet jag. Om du bestämmer dig för att blir bra så måste du träna.”
Johan anammade pappas råd och tränade så ofta han kunde. Han sökte också nya sätt att utvecklas och började tidigt spela in sig själv på video. Pappa byggde ett stativ till filmkameran som Johan ställde upp för att kunna analysera sin teknik.
Det fanns många förebilder bland de äldre ute på klubben och en bra skola att lära sig spelet bättre var att gå caddie, och det gjorde Johan åt Anders ”Agge” Johansson som var ett välkänt namn ute på klubben.
”Agge var ju fantastiskt bra när man tänker efter, att låta en 10-åring få dra hans bag och åka med på tävlingar runt om i Västmanland.”
Senare blev Johan och Agge ett starkt team som spelpartners, när klubben spelade seriespel.
”Idag är Agge en av mina närmsta vänner och också en som engagerar sig ute på klubben.”
Som 14-åring kände Johan att han behövde mer träning än det som klubben erbjöd i form av den juniorträning som bedrevs. Klubbens Pro Dennis Ekholm som själv spelat på Svenska Touren och som även han var en stor förebild, blev en viktig kugge för Johans fortsatta utveckling.
”Jag pratade med pappa och frågade om jag kunde få träna privat med Dennis, men jag visste också att det skulle kosta en hel del pengar. Pappa sa åt mig att göra upp en tydlig plan och efter det ville han bjuda hem Dennis så att jag själv fick berätta om mina planer och mål. Pappa ville även att jag skulle ringa och fråga själv, så det gjorde jag. Jag var nervös såklart, men han kom hem till oss och så gjorde vi upp en plan. Där var mina föräldrar fantastiska som gav mig den möjligheten till utveckling både med själva golfandet, men även att lära mig att ta ansvar.”
Insatserna gav resultat och som 17-åring var Johan en scratchspelare. (HCP 0) I takt med att utvecklingen tog fart blev målen också tydligare. Han skulle bli bra. Riktigt bra.
Många idrotter lockade
Nu var inte golf det enda som intresserade den unga Johan. Förutom golf trängdes fotboll, hockey, badminton, bandy och basket på veckoschemat. Runt 12-årsåldern var det full fart mellan idrottsanläggningarna.
”Det var svårt att välja och få timmarna att räcka till där ett tag.”
Vartefter tiden gick var det till slut golf och bandy som hängde kvar längst. Johan var duktig i båda sporterna och lyckades kombinera dem mycket tack vara att de pågick under olika säsonger.
”Jag var ganska duktig i bandy och kom med i juniorlandslaget tidigt. Köping var bra på bandy, vi hade en fin generation som gick till SM-final med KiS U17-lag.”
Den unge Johan fick redan som 15-åring kliva in i seniorspel med allt vad det innebar. Det var inte helt enkelt, minns han. Man fick tuffa till sig lite för att mäta sig mot de äldre killarna.
Det är ett stort kliv, beskriver han, att gå från junior till senior. Man fick börja med att sitta på bänken en del, men det gick ganska fort för honom att bli en nyckelspelare.
”Vissa kanske tyckte man var divig, fast egentligen var jag bara taggad. Jag var bra på att trigga mig själv. Jag var mittfältare och forward och var ganska bra på att göra mål.”
Fast inte heller det var något som kom av sig själv.
”Jag ville träna på att bli riktigt bra på att skjuta från båda håll, jag tänkte att det borde vara dubbelt så stor chans att göra mål då, så jag tränade på isen mellan träningarna och på garageuppfarten hemma. Jag har alltid varit bra på att måla bilder och visioner för mig själv och hade som mål att göra 30 mål på en säsong i A-laget. Jag lyckades med det och kom tvåa i skytteligan i allsvenskan. Jag har alltid haft en jävla vilja.”
Övning ger färdighet
Till slut var det ändå golfen som blev huvudsport och Johan fortsatte att nöta för att nå sina mål. Träningstimmarna gav resultat och som 19-åring kvalade han in till den Svenska Touren.
När han ser tillbaka förstår han att det är mängden träning och förmågan att sätta mål som har vägt tyngst för utvecklingen.
”Jag hade en attityd, en vilja att spetsa mig. Kanske trodde nån att det var pappa som pushade mig, så var det absolut inte även om han var en viktig förebild. Han har själv hållit på med idrott på hög nivå och har alltid tränat mycket.”
Det har också funnits andra förebilder inom idrotten. Bandytränarna Gert Söderström och Svinken (Sven-Erik Larsson) är ett par exempel som Johan lyfter.
Johan minns när de för några år sedan hade en reunion med juniorlaget som gick till SM-final. Gert och Svinken höll ett tal som rotade sig djupt i Johan och som han bär med sig i sin egen roll som ungdomsledare:
”De ville fostra goda medborgare, inte bara elitspelare. Det är exakt vad idrott handlar om, skapa ett sammanhang och gemenskap och ge möjlighet till utveckling på olika plan som man bär med sig resten av livet.”
Ett nytt liv
När Johan var 20 förändrades livet, och vardagen fick en ny innebörd.
”Jag blev pappa, jag var ju ganska ung och det blev svårt att kombinera tävlingar och träningar med allt annat.”
Nu bestod vardagen av mer än bara träning och några år senare väntade en tid av logistikpussel, jobb, vardagsliv och en roll som ensamstående pappa varannan vecka. Golfen fick stå tillbaka.
Nu fick däremot bandyn lite av en nystart. Dottern Tilde fick hänga med till träningarna ibland, i efterhand tar hon upp det som ett mysigt minne, att vara med ute på isen, äta mellis och se på TV i det ombyggda omklädningsrummet. Även hon höll på med idrott och testade både fotboll, bandy, basket och golf.
Senare drog Johan även med sig sin pappa in i bandyföreningen och tillsammans blev de en drivande kraft i KIS. Det har blivit många år på bandybanan för Johans del.
”Jag spelade faktiskt bandy tills jag var över 40 år. Jag fick många bra vänner där, det var ett viktigt sammanhang.”
Familjelivet viktigast
Idag har Tilde hunnit fylla 25 år och bor i Malmö.
”Vi försöker hinna ses så mycket vi kan även om det är en bit bort.”
I familjen finns ett gemensamt musikintresse och när Tilde kommer på besök åker ofta gitarren fram, vilket är mysigt tycker Johan.
Johan och hustrun Lena har tioåriga sonen Tadeusz tillsammans. De är alla tre intresserade av golf, Lena är dessutom klubbchef för Köpings Golfklubb.
”Lena är driven, hon hittade golfen när vi träffades och engagerade sig direkt i klubben och har bland annat drivit golfprojekt mot skolor. Hon är också duktig på att söka bidrag, vi har tillexempel fått bidrag till restaureringen av vår range med nya mattor, målområden och så en mindre chippinggreen. Golfklubben utvecklas hela tiden, det är roligt.”
Johan är glad att kunna tillbringa tid tillsammans med Lena och Tadeusz på golfbanan, men äpplet har faktiskt inte fallit så långt från trädet. Tadeusz har nämligen även han, fler intressen än golf.
Och självklart ställer Johan upp.
”Sonen spelar både fotboll, bandy och hockey, och om jag ändå ska skjutsa dit kan jag lika gärna vara med och hjälpa till som tränare.”
Egenskaper som också spiller över på jobbet
Johan är en person som gillar att hålla på med saker, och han tror att egenskaperna spiller över på de flesta delar av livet, så även på jobbet.
Tjänsten som regionchef på Iscar Sverige AB stortrivs han med. Rollen som chef inom ett stort distrikt innebär såklart en hel del resor. Även det är roligt, tycker han.
”Jag har ett underbart jobb, det är mycket utvecklande och jag har lärt mig så otroligt mycket om människor.”
Som chef och ledare behöver man tycka om att jobba tillsammans med andra, menar han.
”Jag är bra på att hitta bra folk att ha runt mig, det tror jag är en styrka.”
Och så det där med att vilja utveckla, såklart.
Drivet i generna
Det där drivet, att ta tag i saker och ha förmåga att visualisera och både sätta och nå mål har inte alla. Så var kommer det ifrån?
”Jag har det i generna”, säger Johan. ”Pappa var ledare och chef och mamma var engagerad i olika aktiviter som exempelvis Mulle. Min mamma har en riktig järnvilja och pappa har alltid tränat mycket och haft driv. Det smittar.”
Han har även fått lära sig att bli praktisk. Hemma i pappas garage fick han tidigt vara med och fixa och laga allt möjligt. Den där praktiska sidan är bra att ha i livet, menar han.
”Jag snickrar lite här på golfbanan men också hemma i villan. Sen har jag också en passion för matlagning. Jag fick lära mig mycket hemma i köket, och sen älskade jag att sitta och prata mat och recept med bussföraren vi hade i bandyn när vi åkte till och från matcher.”
Men att bli riktigt, riktigt bra på något, kräver som sagt tid och övning. Det är Johan fortfarande övertygad om.
Som golfen, till exempel. Här på golfklubben utanför Köping har han lagt sin beskärda del tid.
De där berömda 10 000 timmarna kanske rentutav?
”Det kan man nog lugnt säga”, säger Johan.
