Pernilla Elmesiöö har bott i Kolsva i 10 år. Under de åren har hon hunnit göra en hel del avtryck på orten, inte minst genom att dra igång shoppinghelger och nu på senare år även Kolsva julmarknad med upplevelser.
”Vi är många som har jobbat tillsammans med julmarknaden” säger Pernilla. ”Bland annat är det Kohlswa Herrgård, kyrkan, Lions och Hembygdsföreningen som gått samman. Det är så otroligt roligt att se vad man kan skapa gemensamt. Det är också roligt att få så positiv respons av de som besöker marknaden också.”
Utanför Pernillas bostad, gamla Broskolan i Kolsva, syns den cricketplan som även den är föremål för Pernillas kämparanda.
”Det sägs att det är Nordens finaste gräscricketplan”, säger Pernilla. ”Jag är ordförande för Wicked Cricket club och vi kämpar för planens överlevnad. Idag hyrs den ut till lag i Örebro och Karlstad som har den som sin hemmaplan. Vi vill gärna att planen ska få vara kvar och användas mer så det är något jag engagerar mig i.”
ViS representerar Pernilla Klöver Dam, där hon sedan i år är ordförande.
”Vi har så otroligt mycket kunskap tillsammans i Klöver Dam. Jag skulle gärna vilja att vi hjälps åt att utveckla och lyfta varandra mer. Jag vill fundera ut hur vi kan göra det.”
Hon ser fram emot styrelsearbetet i ViS:
”Jag ser fram emot att sätta mig in i det som ViS jobbar med. Att få vara med att utveckla Västra Mälardalen är en rolig uppgift. Det är också ett stort område, så det handlar nog om att bryta ner det i mindre delar. En sak jag blir lite ledsen över är att våra lokala butiker har det så pass tufft. Vi har så fina butiker här. Det är synd att vi sumpar det genom att åka till Västerås och handla.”
Pernilla sitter även med i kommittén för VM-festen, ett event där företag från Västra Mälardalen höjs för sina insatser.
Pernilla är tacksam för den närhet som finns mellan människor på en mindre ort.
”Här hejar man på varandra. Det ska man inte ta för givet att man gör på större orter. Det blir mer personligt på ett mindre ställe. Sedan har skolan varit så otroligt bra här. Lärarna hejar på oss föräldrar och är engagerade i barnen. Fick jag önska mig något mer så skulle det vara fler mötesplatser för unga, men också platser där man kan mötas över gränserna. Det finns ställen där man har integrerat förskola och äldreboende, till exempel. Det låter toppen. Jag tror alla åldrar kan få ett fint utbyte av varandra. Jag skulle också vilja ta in utländska personer mer i våra sammanhang, att man får folk med olika bakgrund involverade. De har mycket att bidra med, tror jag.”
