”Säkra kort är tråkigt!”
Under större delen av sitt vuxna liv har Jonas Hallberg bott utomlands i megastäder som London, Los Angeles och Mexico City. Numera har han sitt hem i paradisiska Playa del Carmen på Mexikos östkust. I år blir han ambassadör för Västra Mälardalen och den lilla staden där allting började: Köping. 
Jonas Hallbergs liv och karriär är en saga. Han fick sitt stora genombrott som stylist med ett jobb för Naomi Campbell. Sedan dess har han jobbat med mängder av supermodeller och celebriteter som Catherine Zeta Jones, Charlize Theron, Cameron Diaz, och Scarlett Johansson. Idag är han själv en stjärna, som genom sin medverkan i bland annat Let’s Dance har lyckats med den kanske svåraste bedriften av alla: att bli älskad på hemmaplan.
I höst släpper Jonas sin självbiografi, där han bland annat skildrar uppväxten i Köping, om att växa upp med en mamma som var skör, och hur det var för honom att inse att han var gay i en småstad med stereotypa könsroller, och väldigt bestämda uppfattningar om hur man skulle och inte skulle vara. På lågstadiet blev han mobbad för att han var tjock och hade annorlunda kläder. På högstadiet byttes glåporden ut.
”De skrek ’bögjävel’ och ’Charlotta’ efter mig i skolan, och de gånger jag gick på konsert i parken var det alltid killgäng som ville ge mig stryk. Men jag hade mina coola tjejkompisar. Tjejerna var mina guardian angels, som stod upp för mig och såg till att ingen vågade ge sig på mig,” berättar Jonas.
Jonas familj splittrades när han var sju och hans föräldrar skilde sig. Hans lillebror flyttade med pappan. Jonas fick bo med sin mamma som han beskriver som kärleksfull och underbar de perioder hon mådde bra. Men hon led av psykiska problem och missbrukade tabletter. Umgänget med pappan och brodern blev allt mer sporadiskt.
”Det blev sådana kontraster mellan våra liv. Brorsan hade det bra hos pappa. Jag var mobbad och hade det fattigt. Mamma och jag levde på socialbidrag, eftersom hon inte klarade av att arbeta. Hon hade dåliga nerver, som man sade på den tiden, och tog lugnande tabletter. Det var jag som fick ta hand om mamma och hemmet. Jag höll koll på hur många tabletter mamma hade tagit, handlade mat, tvättade, och hämtade checken på socialen. Det var ofta något som kom i vägen när jag ville ut och leka med kompisar. När pappa och brorsan åkte på semester satt jag hemma och bläddrade i resekataloger, eller så gick jag till Ströbohög, såg ut över den lilla flygplatsen i Köping och drömde mig bort.”
Jonas berättelse framkallar starka bilder av 1980-talets Köping. Jag växte själv upp i Köping och är född samma år som Jonas. Mitt liv utspelade sig parallellt med hans och vi kände inte varandra. Men jag visste vem han var och jag har ett starkt minne av honom från någon gång i slutet av gymnasiet. Jag ser honom på Stora Gatan. Han ser fantastisk ut, med svarta solglasögon och utsökta kläder, och skrider framåt med högt huvud som om gatan är en scen som bara tillhör honom. Det känns som om han är på tillfälligt besök från en annan värld, som är större och vackrare än den vanliga. Jag tänker på det när jag samtalar med Jonas, för han har en alldeles speciell närvaro och karisma, som liksom förtrollar situationen.
Hur lyckades du bli den optimistiska och energiska person du är idag?
”Jag tror att allt elände jag har varit med om på sätt och vis har format mig till den glada Jonas som jag är. Det gjorde att jag var tvungen att forma mitt eget liv som jag ville ha det. På något sätt visste jag redan då att jag skulle lyckas. Jag var och är fortfarande en drömmare – och jag siktade mot stjärnorna. Jag läste modemagasin och resekataloger. På grund av mobbingen skolkade jag mycket. Tog tåget till Eskilstuna och Västerås, där jag besökte resebyråerna. Ibland bokade jag också resor, för att jag älskade att öppna breven som kom hem. Sedan avbokade jag resorna. Jag hade också min mormor, som jag älskade. Hon gav mig trygghet och kärlek när det var svårt. Hennes hus på Koltrastvägen 6 var mitt slott och hon var min drottning.”
Hur föddes ditt intresse för mode och skönhet?
”Det började helt klart med min mormor. Hon var Köpings Elizabeth Taylor, flott och tjusig (skratt). För mig var hon Moja. För väninnorna var hon Sonja. Men för alla andra i Köping var hon fru Hallberg. Det var vad folk kallade henne när vi gick på stan. Min morfar, som gick bort tidigt, var hovjuvelerare. Jag älskade att följa med mormor till bankfacket och hämta hem vackra smycken – diamantringar som jag fick putsa tills de glänste. Hon var en superstar, the glamour queen, med röda läppar, perfekta röda naglar, pälsar och klackskor. Mormor är fortfarande en av mina främsta inspirationskällor tillsammans med Marilyn Monroe, Rita Hayworth, Grace Kelly, och Ava Gardner”, berättar Jonas och sträcker samtidigt fram armen och visar tatueringarna med Hollywoodikonernas namn.
”En annan viktig person är min moster Margareta som hade klädboutique i Eskilstuna. Både hon och mormor var starka och coola kvinnor, även om nerverna ibland svajade lite hos båda. Det är många Hallbergare som har lite dåliga nerver, men inte jag, det beror nog på att jag har finnblod i mig också”, säger Jonas med ett bullrigt skratt.
”Stå upp för dig själv,
stå upp för dina drömmar!
Följ drömmarna och din instinkt.”
Har du något råd till unga människor som har det tufft och som drömmer sig bort, men som är osäkra och inte har någon aning om hur de ska göra?
”Stå upp för dig själv, stå upp för dina drömmar! Följ drömmarna och din instinkt. Det behöver inte vara så planerat. Bara gör det, våga chansa, säkra kort är tråkigt!”
Jonas berättar att barndomens minnen inte längre gör ont. Hans blick på hemstaden har också förändrats genom åren. När han växte upp längtade han hela tiden bort. Numera längtar han istället allt oftare hem, och han besöker också hemtrakten så ofta han får möjlighet. I Köping bor hans barndomsvän Stefan, som han beskriver som en av de viktigaste människorna i sitt liv, och på en gård utanför staden bor brodern med sin familj, som Jonas har en nära relation till.
”Jag ser Köping och de fantastiska omgivningarna med helt andra ögon nu när jag blivit äldre. Staden ligger så fint vid Mälaren, den innersta viken, ett magiskt läge. För mig är Köping och Västra Mälardalen hjärtat av Sverige, med underbar natur. Tänk alla små åar, där man kan tjuvfiska kräftor, och skogar med svamp och bär. Nu när man äntligen har fyllt 50, nej 30 menar jag (skratt), så uppskattar man verkligen sådant!”
“Mitt mål är att inspirera familjer
att flytta hit.”
Har du hunnit tänka på vad du vill göra som VM-ambassadör, har du någon plan?
”Jag vill göra Köping och hela regionen fabulous! Jag ska försöka att med all min kraft, och energi strö glitter över Västra Mälardalen. Jag vill klättra lite högre på stegen, och slå lite högre på trumman än vad som gjorts tidigare. Jag tror faktiskt inte så många känner till Västra Mälardalen. Jag vill att folk i hela landet ska inse vilken pärla det är. Mitt mål är att inspirera familjer att flytta hit. Västra Mälardalen har dessutom ett helt perfekt läge. Nära till Stockholm, Västerås, Eskilstuna och Örebro. Samtidigt är priserna betydligt bättre!”
Intervju: Jens Soneryd
Foto: Anderberg
