Jag träffar cykelaktivisten och reparatören Simon Tiredal på fiket Två Skator i Arboga en eftermiddag i mars. För bara några dagar sedan var det vår i luften. Nu är ett snöoväder på väg. SMHI har utfärdat varningar i starka färger och i mediernas rubriker trängs ord som “kaos” och “snösmockor”. Väderomslaget känns i luften. Men det hindrar inte Simon. Efter vårt samtal ska han vidare med sin lådcykel för att få ordning på ytterligare några cyklar.

Han har en hel del att göra, även om han konstaterar att det inte direkt är högsäsong just nu. Det har gått snart ett år sedan han återvände till hemstaden Arboga och startade Cykelsmeden – företaget som förenklar cykellivet för Arbogaborna, genom att erbjuda cykelreparation på plats hemma hos dem, eller där deras cyklar råkar befinna sig. Hans arbetsfordon är en nyrenoverad lådcykel med plats för de nödvändiga verktygen.

Hur fick du idén till att starta en mobil cykelverkstad?   

Det var när min flickvän Tanja och jag bodde i Köpenhamn. Jag jobbade som scenarbetare, med ljud och ljus, men det fick ett abrupt slut med pandemin. Det var då tanken dök upp. Jag hade lagt märke till att det fanns många cyklar, som stod oanvända och trasiga, i cykelrummet i huset där vi bodde. Så jag satte upp lappar i trappuppgången där jag erbjöd grannarna att reparera deras cyklar. Jag fick napp direkt. Sedan spred det sig till hela kvarteret. Först var det mest en hobby, sedan utvecklade jag det till en mobil cykelverkstad. Det fanns redan cyklande reparatörer i Köpenhamn – jag gjorde en deal med Bikerunner som utvecklat konceptet och fick kunder genom deras bokningsportal på nätet.

Hur hamnade ni i Arboga?

Jag växte upp i Arboga, men flyttade härifrån några år efter gymnasiet, där jag utbildade mig till svetsare. Köpenhamn är en underbar stad – inte minst om man gillar cykling. Där cyklar precis alla. Folk från alla samhällsklasser trängs på samma cykelväg. Det var när vi fick den glada nyheten att vi skulle få barn som vi bestämde oss för att flytta. Efter en kort period på Bornholm, där jag jobbade på Christiania Bikes som svetsare, och några månader i Kalmar, så bestämde vi oss för Arboga. Faktum är att vi mer eller mindre flydde från Bornholm (skratt). Huset var mögligt. Det gick inte att bo där …. Nu har vi snart bott i Arboga ett år.

Köpenhamn är en av Europas bästa cykelstäder. Där görs hälften av alla resor med cykel. Funkar konceptet med en cykelverkstad på två hjul lika bra i Arboga?

Ja! Sommaren och våren gick riktigt bra, bättre än jag vågade hoppas på. Kunderna är glada över att själva slippa transportera sina trasiga cyklar till reparatören. Och för mig är det enkelt att ta mig till alla kunder med min lådcykel.

Vilken är din drivkraft?

Jag vill bidra till att öka cyklandet i trakten, genom att göra det enklare att ha cykel. I Arboga är det egentligen perfekta förutsättningar för att cykla. Många tar bilen helt i onödan. Hälften av alla bilresor som görs i Sverige är kortare än 5 km och i städerna är 80 % kortare än 3–4 km. Många av de resorna skulle vara både billigare och smidigare att göra med cykel. Det är bra för miljön – och man behöver inte gå till gymmet lika ofta.

Idag är både städerna och landsbygden planerade för bilar. Bilen är fortfarande normen. Men nu satsar många storstäder på att ställa om till cykelstäder, med allt fler bilfria områden. Paris siktar på att bli “100 % cyklingsbart” till 2026. l Berlin finns det förutom många cykelvägar också så kallade Fahrradstrassen, där cyklarna har företräde och bilarna bara får köra i 30. Dessutom kan man ta med sig cykeln i kollektivtrafiken. Vad skulle Västra Mälardalen kunna göra för att bli cykelvänligare, hållbarare och därmed också tryggare och roligare?

Dels tycker jag att kommunerna borde göra kampanjer som uppmuntrar folk att cykla. Men ännu viktigare är att göra det tydligare var man kan cykla. Bättre skyltat helt enkelt. Cykelskyltar som visar vägen och avståndet till olika platser. Idag är det inte helt enkelt. Jag tror också att många känner sig lite osäkra på var man får cykla, vilket gör att folk cyklar lite överallt, på trottoarer till exempel, när det inte finns cykelvägar. Jag tycker också att fler transporter borde skötas med cykel. Och kanske göra som i Holland, och ha skolskjutsar med cykel.

Du cyklar ständigt, oavsett om det är sommar eller vinter. Vad har du för tips till andra som vill cykla på vintern?

Underställ är ett krav, minst ett lager. Skalplagg som tål vind och vatten. Ja, man ska sätta på sig så mycket man bara kan. Men också tänka på att man ska kunna ta av sig en del av kläderna, när man cyklat en stund och blivit varm.

Dubbdäck?

Ett dubbdäck fram kanske. Men jag kör inte med dubbdäck. Det rullar bättre utan. Tänk också på att tvätta av cykeln när du har kört i snöslask. Vägsaltet förstör lacken och drivlinan.

En sista fråga: Var tycker du det är roligast att cykla – i staden eller på landet?

Städer är ändå roligast. Det händer så mycket så det finns alltid något att kolla på. Jag tycker om bruset omkring en – jag älskade det i Köpenhamn.

Det är strikar som gäller när Carl Eklund bowlar. Helst tolv i rad för ytterligare en drömserie, 300 poäng. Han lägger ribban högt. Målsättningen? “Jag ska bli bäst i världen.”
Foto: Ulf Eneroth

17-åringen från Köping har självförtroende vilket faller sig ganska naturligt. Meritlistan är redan imponerande: Två EM-guld som junior, två VM-guld för U21-bowlare, några titlar på seniorernas Europatour och så SM-guldet i tremannalag tillsammans med pappa Tony och halvbrorsan Viktor.

Carl har under lång tid klassats som en av Sveriges främsta bowlingtalanger. Mot bakgrund av de nämnda meriterna känns ”talangstadiet” redan passerat. I dag ses Carl i bowlingkretsar snarare som ett fullblodsproffs – även om han ännu inte lämnat gymnasieskolan.

“Jag är fortfarande ung och vill samla på mig mer erfarenhet. Först när jag fyllt 18 kan det bli aktuellt att möta proffsen på amerikanska PBA-touren (Professionals Bowlers Association). Där och då vill jag vara en ”killer”.”

Killer?
“Gå ut hårt och visa att jag är där för att stanna! Spela så mycket jag kan, så länge jag kan.”

Det är också i USA, bowlingens förlovade hemland med 5 000 bowlinghallar, som miljonbelopp fördelas vid proffstävlingar.

Bowlat hela livet
Carl har redan bowlat hela sitt unga liv. Han var 18 månader när han rullade sina första klot i bowlinghallen.  Här i Köping finns sedan länge ett genuint och stort bowlingintresse. Uttjänta hallar har avlösts av nya. Palace Bowl är i dag en anläggning med tolv banor under samma tak som restaurangkedjan O´Learys.

Pappa Tony arbetade en tid i bowlinghallen och är samtidigt en duktig bowlare. Så visst har generna för bowlingsporten slussats till nästa generation. Däremot har Carl anammat och utvecklat en annan bowlingteknik än pappa Tonys traditionella vänsterskruv.

“Jag var redan som litet barn tvungen att hålla klotet med båda händerna. Annars hade jag inte orkat få iväg det.”

På den vägen är det, dessutom synnerligen framgångsrikt. Carl har förfinat tekniken att med tvåhandsfattning skruva klotet från såväl vänster som höger beroende på var eventuella spärrkäglor ska fällas.

Debuten
Carl är osäker om han var sju eller åtta år när han gjorde sin första seriematch i IKW/Köping BK:s klubbtröja. Men debuten i Elitserien råder däremot ingen tvekan om. Carl var elva år och den yngsta bowlaren någonsin i högsta serien.

“Vi mötte Jösse och jag slog 890. Ett bra resultat, men vi förlorade.”

Bowlinghallen är hemvist för Calles nästan dagligen. Här finner han trivseln och här har han sina vänner i den enda bowlingklubb han representerat.

“Här hör jag hemma. Vi har en härlig laganda och det blir en annan bowlingkänsla än när jag tävlar individuellt.”

De som följer en Elitseriematch på plats kan intyga skillnaden. Decibelnivån när Köpingsbowlarna peppar varandra motiverar skyddande öronproppar.

Utmaningar i landslaget
Carl tar den fysiska träningen på allvar, inte minst att stärka ryggen inför de utmaningar som väntar i landslagströjan. Han har som den yngsta av tolv herrbowlare tagits ut i Team Sweden för åren 2023/2024.

“Jag är tacksam att få chansen.”

Lika tacksam är han för framgången med SM-guldet i tremannalag under SM-veckan i Skövde. Då fick han dela glädjen med övriga finalspelarna i IKW/Köping BK – pappa Tony och halvbrorsan Viktor.

Guldfirandet blev rena familjefesten!

Amerikanen KeShawn Curry bjuder på en fartfylld attack innan han med en magnifk dunk får en rekordstor Köpingspublik att explodera av glädje. Mr Curry är en i raden av basketstjärnor som bidrar till en basketkultur i Köping och där hemmalaget Köping Stars med en stor portion av ideella insatser tagit sig upp på högsta elitnivå.
Foto: Robert Bjarnefeldt

Stars med alla stjärnor skapar spänning och dramatik till en växande skara basketfans som fått en ny samlingsplats i moderna satsningen Köping Bad & Sport. En fräsch arena med tusen läktarstolar och fler publikplatser nära stjärnorna på golvet.

Golvet har förresten en egen historia. Basket på elitnivå kräver trägolv men kommunen valde ett gummigolv i nya arenan – ett beslut för att möta fler föreningars önskningar och behov. Köping Stars stod därmed inför valet att spela kvar på trägolvet i anrika, men ålderstigna Karlbergshallen eller att skaffa fram eget trägolv till arenan. Sagt och gjort. Klubben köpte in Svenska Basketbollförbundets gamla trägolv som vid samtliga hemmamatcher läggs över gummigolvet och plockas bort efteråt. Arbetsinsatsen från ideella krafter är exceptionell. Golvet pusslas ihop av drygt 700 delar och väger totalt elva ton!

Starten för 50 år sedan
Merparten av golvläggarna är i dag engagerade pensionärer. De minns när basketsporten introducerades i Köping av den inflyttade gymnastikläraren Bo Fransson för mer än femtio år sedan. Basketen utvecklades i föreningen Köpings GIF och resulterade i en ettårig sejour i Elitserien säsongen 1981/1982. Då lade hemmaspelare som bröderna Hannu och Seppo Laakso, Per Wittberg tillsammans med amerikaner som Bob Osberry och Jerry Baskerville med flera grunden för publikintresset.

Resan mot toppen
Framgångsåren kom dock att sättas på paus, och basketen i Köping tillbringade ett antal säsonger i lägre divisioner. Men med coachen Åke Bärlin kom nytt blod in i verksamheten och en ny resa mot toppen påbörjades 2003 i en helt ny förening, Ullvi Basket.

“Vi skapade Starskonceptet med avsikt att nå Svenska Basketligan. Inför säsongen 2018/2019 var målet nått för Köping Stars.”

Tjugo år senare, i februari 2023, hyllades grundarna Tomas Bandh och Helena Hoffstedt tillsammans med Tobias Becker, Robert Bishop (tidigare Pettersson) och Åke Bärlin vid jubileumsfirandet i samband med ligamatchen mot Uppsala. Rekordpubliken, 1 263 åskådare i Köpings Bad & Sport, gav kvartetten välförtjänta värmande applåder.

Tomas Bandh minns resan mot eliten med Ullvi Basket. Först de små men ändå så viktiga stegen, därefter de stora besluten.
“Vi skapade Starskonceptet med avsikt att nå Svenska Basketligan. Inför säsongen 2018/2019 var målet nått för Köping Stars.”

In i finrummet
Publiken välkomnade Köpingsbasketens återkomst in i finrummet, och basketfesterna har avlöst varandra sedan dess. Fortfarande baserat på grundläggande ideella insatser. När Tomas Bandh mottog utmärkelsen ”Årets Eldsjäl” av Köping Scheele Rotaryklubb löd motiveringen inte oväntat ”Köping Stars manifesterar The Spirit of Köping och skapar stolthet och höjer självkänslan i vår stad”.

”Köping Stars manifesterar The Spirit of Köping och skapar stolthet och höjer självkänslan i vår stad”.

Köping Stars ekonomiska resurser matchar inte de etablerade klubbarnas budgetar, men fem år i högsta basketligan SBL har medfört sportsliga framgångar. Stars innehade tredjeplatsen med 24 segrar i SBL (rekord för Stars) när pandemin satte ett abrupt stopp för fortsatt ligaspel i mars 2020. Det blev inget slutspel om SM-guldet, men Köping Stars tröst blev ligans utmärkelser ”Årets lyft” (klubben), ”Årets coach” (Panagiotis Nikolaidis) och ”Årets center” (Jeremy Combs).

Köping Stars sprider onekligen stjärnglans och medial uppmärksamhet till Köpings kommun.