För Patrik Björs Strand är eget ansvar ett grundläggande tankesätt.
Man är alltid ansvarig för sin egen verksamhet, oavsett vad det är för verksamhet, säger han när vi möts på Köket Två Smaker i Köping.

“Det är lite lätt att peka på andra ibland. Om man börjar med sig själv kanske man blir lite gladare också, det kan smitta av sig och så blir det lite roligare.”

 
På Köket Två Smaker i Köping erbjuder Patrik och Athicha thailändska rätter och råvaror.

Men ansvar kan även innebära samarbete, menar Patrik.

“I vissa saker måste man jobba tillsammans och hjälpas åt. Vill man ha en trevligare stadskärna måste man bidra själv”, säger han med en övertygelse som stämmer väl överens med motiveringen på det Förebildsdiplom han fick ta emot i september 2022.

Patrik har många strängar på sin lyra. Förutom att tillsammans med sambon Athicha driva familjerestaurangen Köket Två Smaker, jobbar han som kommunikationsstrateg på Svenska Bordtennisförbundet. Nyligen antog han en roll som styrelseledamot i Köpings Centrumförening och just nu deltar han också i stadskärnefrågor i det BID-projekt som hålls samman av Köpings kommun.
Att kavla upp ärmarna för att bidra till utveckling är dock inget nytt för Patrik. Redan som tolvåring blev han bordtennistränare, snart efter detta blev han också involverad i styrelsearbete i moderföreningen i Solna. Detta ledde efter ungdomsåren så småningom fram till tjänstemannaroller inom Svenska Bordtennisförbundet.

“Till andras förtret har jag svårt att inte engagera mig”, skrattar Patrik. “Jag kan inte sitta hemma och peka. Då får jag faktiskt bidra istället. Jag gillar att jobba med helhet och helikopterperspektiv och att se framåt.”

Bordtennisen tog Patrik till Västra Mälardalen
Bordtennisen var också anledningen att stockholmaren Patrik för snart tio år sedan blev Västra Mälardaling.

“2012 beslutade Svenska Bordtennisförbundet att de skulle förlägga sitt kansli i Köping som ett led i att samla verksamheten då bordtennisen redan hade sitt riksidrottsgymnasium här sedan 2002”, berättar han. “Jag kände att jag var klar med Stockholm och flyttade hit 2014.”

Patrik minns kontrasten.

“Det var egentligen en jätteomställning för mig. Jag var inte van vid att folk kände igen mig på Ica, i Stockholm är man anonym. Jag är hyfsat social av mig så jag var inte rädd att ta kontakt med folk. En social plats som Bishops Arms blev som ett andra vardagsrum för mig under de första åren, en viktig mötesplats för spontant nätverkande när man inte känner någon.”

Som nybliven Köpingsbo såg han saker ur en annan synvinkel, från ett utifrånperspektiv.

”Jag tycker köping är jättefint. Det är välskött och fint, de som sköter om parker och torg i Köping gör ett jättebra jobb.”

Men han såg också att det finns potential till mycket mer.

“Jag insåg snart att Köping är en stad med ganska taskig självkänsla, vilket också påverkar liv och rörelse i stan. Vill man ha en trevligare stadskärna måste man bidra själv. Det har varit lite för lätt att bara peka på vad andra ska göra.”

En dröm om något eget
Drömmar om att själv bidra till staden började gro.

“Jag har alltid varit intresserad av mat och dryck och har kompisar i restaurangbranschen, jag har sagt att jag skulle vilja testa det någon gång.”

När Patrik sedan träffade Athicha förvandlades drömmarna till konkreta planer. En bra lokal blev ledig, men paret vacklade en hel del fram och tillbaka. Skulle det funka? Bära sig? Skulle folk gilla konceptet? En inte så liten detalj i sammanhanget var också att pandemin hade brutit ut. Men mynt har som sagt två sidor, Patrik menar att pandemin gav dem mer utrymme till att fundera och planera.

“Jag hade mindre att göra på jobbet, det fanns inga bordtennisevenemang att planera eller delta i. Det hände ingenting tyckte jag, och i det uppstod en liten gnista att här kan vi faktiskt göra något.”

Runt midsommar 2020 bestämde de sig till slut för att köra.

“Det var rätt mycket som behövde göras och timingen var svår, det var mitt i sommaren och svårt att få tag på hantverkare. Men med hjälp av släkt och vänner stod Köket Två Smaker klart i januari. Dörrarna öppnades under tuffa omständigheter, mitt under pågående pandemi.”

Idag är han stolt över resan, och så här i backspegeln var den dåliga timingen egentligen ett smart drag, eftersom det tvingade dem att göra realistiska kalkyler.

“Det kan vara lätt att skapa glädjekalkyler när man vill något. Vi tänker att det på ett sätt var bra att ha en riktigt tuff start. Funkar det nu så borde det funka sen, tänkte vi.”

I Köping hinner Patrik med att vara pappa, företagare, anställd och föreningseldsjäl.

Idag erbjuder Patrik och Athicha sina gäster precis det som de fantiserade om. På Köket Två Smaker serverar de god thailändsk mat, lagad från grunden. Athicha, eller Nat som hon också kallas, har tidigare erfarenhet från livsmedelsbranschen och rätterna har hon i ryggraden.

“Det här är precis den mat vi lagar och äter hemma”, säger Patrik. “Det är inte svårt att prata sig varm för en produkt när man står för den. Jag tror det märks att det kommer från hjärtat. Vi behöver inte göra oss till.”

Framtiden ser ljus ut tycker Patrik. Arbetstimmarna fortsätter att vara många, men belöningen är tydlig:

“För mig är restaurangen bland det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag får se resultat av det jag har jobbat med. Här är det bara direktrespons, är det bra får jag höra det, är vi inte bra kommer vi inte hänga kvar.”

Patrik tackar småstadslivet för möjligheten att kunna leva ett liv som pappa och sambo, företagare, anställd och eldsjäl.

“Det liv som vi lever kan vi bara göra i en sån här stad. Jag kan ha två jobb och ett liv. I Stockholm hade aldrig gått, där går tid åt annat. Tempot är lugnare här, jag har 20-30% mer tid. Det är en av de stora fördelarna med att bo och verka här i Köping. Folk brukar fråga hur vi hinner allt. Jo, här hinner man, svarar jag då.”

Filmklipp. 

Av Johanna Ericson, augusti 2023.

Häng med in och upp för trapporna till Johanna Ericsons arbetsrum i Villa Edsborg i Arboga. (Film: Ulf Eneroth)

Johanna Ericson i Arboga lade grunden till sitt kreativa och journalistiska skrivande under sina tre studieår i Australien. När dottern Edith valde att pausa lektioner på Vasagymnasiet för ett studieår ute i världen var mamma inte sen att föreslå – just det, high school i Australien.

Lillebror Ivan, 15, har i sommar fått ta över systerns ansvar för mycket i webbshopen i mamma och pappas företag Edsborg Sverige AB.

“Han fick, precis som sin syster, skicka en jobbansökan, säger Johanna med ett leende. Ivan fick berätta vem han var och varför han sökte jobbet. Sen kallade jag honom till intervju och han fick jobbet.”

Johanna fick själv lära sig ta ansvar tidigt, och vill föra erfarenheten vidare till sina barn.

“Räkna inte med att andra personer ska lösa saker och ting.”

Redan som barn satt hon ofta på kontoret hemma i släktens åkeriföretag i Stora Sundby. Mamma fanns alltid i närheten, men de roligaste dagarna var när Johanna fick åka lastbil.

“När andra barn skjutsades till dagis åkte jag med nå´n chaufför ut på landet.”

Albert håller gärna Johanna Ericson sällskap i arbetsrummet på övervåningen. (Foto: Ulf Eneroth)

Landade i Västra Mälardalen
Johanna Ericson vet vad hon vill, och i snart tio år har hon i olika tidsperioder och med glädje blivit välbekant projektledare inom Västra Mälardalen i Samverkan (ViS). Hon förmedlar entusiastiskt ViS vision; att få fler att inse hur mycket bra som händer och skapas i Köping, Arboga och Kungsör.

“Många ställde sig undrande när begreppet Västra Mälardalen började användas, men i dag är det vedertaget.”

Hon framhåller att attityder som öppenhet och stolthet tillsammans med mångfald påverkar oss, och att vi generellt behöver berätta mer om att ”vi är bra”. Som projektledare är hon välkänd. Hon har ofta intervjuat personer ”som gör skillnad” i vår region och som i ViS-sammanhang utsetts till Månadens förebild. Hon tilldelades själv utmärkelsen i oktober 2015 – en välkommen uppskattning av hennes många engagemang i Västra Mälardalens utveckling.

Johanna stortrivs i Arboga, men det tog många år innan hon och familjen landade i det som blivit hemmaplan. Aupairjobb i USA, säsongsjobb i fjällen och på Gotland följdes av redan nämnda studieåren i Australien. Hon var lärarvikarie i Eskilstuna samtidigt som hon studerade grafisk design. Därefter blev det flytt till Göteborg och lärarjobb i textkommunikation. Det var här Johanna mötte sin blivande man Tobias Gillberg som undervisade i grafisk formgivning. De bodde centralt nära Liseberg men när barnen kom blev det trångt för familjen. Miljöbytet 2008 – flytten till en hästgård i Kungsör – blev befriande. Men de fortsatte söka hus som skulle ge Johanna möjlighet att jobba hemifrån i det företag hon startat fem år tidigare.

Svaret blev Villa Edsborg i Arboga, byggt 1909 för vagnmakare Karlsson med hans intilliggande vagnmakarfabrik. Johanna och Tobias förtjusning är lätt att förstå. Tio rum (tidigare tre uthyrda lägenheter) fördelat på nästan 300 kvadratmeter och med ett charmigt, iögonfallande torn. När den där Karlsson flyttade till Arboga hade han ett krav på arkitekten:

”Gör vad du vill, bara huset får ett torn”, berättar Johanna och fortsätter: “Jag är inte särskilt praktisk, men är inte rädd att skita ner mig.”

Hon drog sitt strå till stacken under ett mångårigt renoveringsarbete där Tobias var den som månade mest om detaljerna.

Johanna Ericson och maken Tobias fann sin dröm i Arboga, med plats för såväl familj som företag. På köpet fick de ett pittoreskt torn i huset, Villa Edsborg . (Foto: Ulf Eneroth)

Helhetstänket är viktigt
I dag är övervåningen inredd med varsitt arbetsrum med vackert och komfortabelt inrett samlingsrum emellan. Tobias har installerat sig till vänster och Johanna till höger efter att paret tagit de arton stegen upp för trappan. Hon är disciplinerad och lämnar nedervåningen för att sitta på kontorsstolen klockan 07.00. Där finns hon – lunchen undantagen – fram till klockan 16.10.

“Jag är extrem och jobbar kanske lite fyrkantigt. Men det funkar för mig. Vänner undrar om jag ändå inte slänger in tvätten eller går ned och städar eller åker och handlar under arbetsdagen. Det gör jag inte. Möjligen att jag uträttar något under lunchrasten halv tolv.”

Johanna och Tobias arbetar nära varandra men avståndet är lite för långt för att kommunicera – även om de ropar. Då är det lätt att plocka upp telefonen…

Det händer att Johanna smyger upp på övervåningen nå´n kväll eller helgdag.

“Bokföringen behöver skötas och det är skönt att beta av grejer som blivit liggande.”

Johanna gillar projekt, inte minst för att det finns en början och ett slut i en förutbestämd tidsperiod. Samtidigt är ”helhetstänket” viktigt.

“Jag har pluggat, förkovrat och investerat i mig själv. Det påverkar i hög grad mig som projektledare. Jag har ganska lätt att se sammanhang och var det fattas pusselbitar.”

Hon gillar inte när saker och ting ”fastnar”, kan bli otålig vilket kan uppfattas som krävande.

“Visst, jag ställer krav på omgivningen. Arbetsmoral är viktigt.”

Mysterier som affärsidé
Maken Tobias har jobbat med marknadsföring och var under ett antal år näringslivschef i Arboga. Numera ägnar han sin tid åt familjeföretaget Edsborg med uppdrag för bland annat Västra Mälardalen i Samverkan. Samtidigt har han tillsammans med Johanna i familjeföretaget tagit fram och vidareutvecklat ett flertal nya produkter till lyckade varumärken.

Därmed är vi inne på den kreativitet som Johanna får mest utlopp för idag, att skriva mysterier! Låt oss ta det från början:

“Jag skrev noveller redan i lågstadiet som fröken läste upp för klassen. Som nybliven mamma passade jag på att skriva den bok jag alltid önskat skriva. Jag hade hört talas om farfars berättelser om alla spännande händelser runt Hjälmaren.”

Storyn kom lätt när hon började skriva. Första boken, utgiven på eget förlag, följdes upp till att bli en trilogi. Därefter har det blivit ytterligare två böcker, men med feel good-tema. Nu ges senaste boken Sju och ett mirakel ut som ljudbok. Så roligt!

Johanna Ericsons femte bok., ”Sju och ett mirakel” kommer ut som ljudbok i höst.

Men det är Johannas sinne för mysterier som de senaste åren fullkomligen exploderat i omfattning. Hon har alltid gillat att skrämmas, särskilt i Halloweentider. Släkten har fått jaga ledtrådar för att knäcka en kod för att finna en slutlig lösning.

“Det är kul att klura på saker, att vara fyndig. Jag har lätt att skriva lite ”corny” berättelser.”

Ryktet om Johannas mysterier spreds. 2018 utvecklade och sålde hon ett mysteriekoncept som löstes i konferenslokaler under ledning av en skådespelare. Hon började fundera på ett koncept anpassat för besökare på Medeltidsveckan samtidigt som hon kontaktades av kommunerna Köping, Arboga och Kungsör som ville erbjuda besökare något spännande.

“Jag pitchade min idé som kommunerna köpte in 2019. Sedan dess har det rullat på bra. Företaget får beställningar på mysterier från företag, hotell och turistbyråer. Även från många privatkunder runt om i Sverige.
Jag har knatat många steg i min research för mysterierna. Namnen på gator och platser ska ju vara rätt. I början gjorde jag allt själv och det var kämpigt.”

Hon kom på en lösning:

“Under Tobias första arbetsdag här på Edsborg tog jag med honom till ett arbetsmöte på Färna herrgård. Efter det har vi hjälpts åt, och han har verkligen lyft produkterna, marknadsföringen och hela försäljningsprocessen. Hittills har det blivit ett 60-tal mysterier!”

Men för Johanna Ericson är kreativitet bara “halva grejen” till framgång. Hon påtalar det entreprenörskap som krävs:
Det måste finnas vilja och ork att driva företag på ett seriöst sätt, och lägga massor av krut på att få det att funka. Det tar väldigt mycket tid och energi. Utan fungerande affärsmodeller, system, processer för kundkontakt, arbetsgivaransvar med mera är det svårt att få hållbarhet i företaget. Johanna är övertygad om att hon efter examen i kommunikation även haft stor nytta av sitt pluggande i ekonomi, entreprenörskap, ledarskap och psykologi.

Sonen Ivan får nog ta del av mammas lärdomar under åren som kommer. Men hans sommarlov handlade mest att administrera alla mysteriebeställningar.
Flitens lampa lyser onekligen ofta på övervåningen i Villa Edsborg. Men när familjen satt sig vid middagsbordet efter arbetsdagen har det varit ungdomarna som påmint om husregeln på nedervåningen: Inget jobbsnack!

Ulf Eneroth