Charlotta Larspers, eller Lotta, som de flesta kallar henne, har haft många olika projektledarroller i livet, de flesta med ett par gemensamma nämnare i fokus: människor och utanförskap.
”Samhället är ganska intolerant mot människor som inte passar in. Man ska ha så mycket idag och göra så mycket. Vi förväntar oss att människor ska vara och leva på ett visst sätt.”
Utlandsfödda kvinnor är en grupp där man ser utanförskap, beskriver Lotta och berättar om ett projekt hon drev i Kungsör, där de deltagande kvinnorna gavs möjlighet att synas och visa upp något de var bra på.
”Många av de här kvinnorna har inga svenska vänner alls, de är ganska osynliga, efter SFI-passet går man hem och gör ingenting. I vårt projekt fick de laga mat som de sedan presenterade för olika föreningar. Jag minns en kvinna som var väldigt blyg, hon berättade att hon blivit stoppad på matbutiken av en svensk som kände igen henne och bad om receptet till en av rätterna hon hade lagat. Plötsligt tyckte hon att det var roligt att gå på stan. Hon var igenkänd.”
Lotta som själv är uppvuxen i Kungsör har spenderat en hel del tid i sporthallar, både som tränare och förälder. Inom idrotten hittar många gemenskap och sammanhang.
Men alla har inte tillgång till den världen.
”Det finns många unga som känner sig begränsade socialt. När man inte får uppleva resor och aktiviteter som andra tar för givet, riskerar man att sakna samtalsämnen och därmed känna utanförskap. Det blir en tuff vardag när någon frågar vad man har gjort i sommar, eller varför ens föräldrar aldrig kommer till några aktiviteter.”
I Projekt UNG som Kungsörs kommun och ABF Västra Västmanland drev tillsammans var det just ungas utanförskap som var i fokus. Projektet kunde bidra med upplevelser att stärka självkänslan med. Nattfiske, Stockholmsresa och skidåkning gav deltagarna några av de saker som ”vanliga” ungdomar gör.
”Det var otroligt givande, man lärde känna ungdomar man aldrig man aldrig hade fått möta annars. Och man träffade unga som inte har det som de allra flesta har. Nu har jag också gjort något”, fick vi höra efteråt.
Det är inte heller alla unga som har någon att fira jul med, insåg de som arbetade i Projekt UNG, och beslutade därför att hålla projektets samlingslokal öppen på julafton.
”Vi lagade julmat och umgicks, vi fick bidrag från en lokal bank till mat och julklapp. Det kom femton personer. Det var uppskattat och vi gjorde samma sak året därpå.”
I dag driver Lotta projekt på strukturnivå, med näringslivs- och kompetensförsörjningsfrågor på Region Västmanlands utvecklingsförvaltning.
”Bland annat har vi precis rott i land ett ESF projekt för att stötta Besöksnäringen i Region Västmanland, Region Örebro län och Region Östergötland projektet drivs i samverkan med Handelskammaren Mälardalen.”
Lotta gillar projektformen som arbetssätt, det händer mycket och man får tänka både kort- och långsiktigt.
”Jag tycker om att arbeta med förändring, det som inte funkar ska man göra något åt”, säger hon. ”Jag har lärt mig att se projekt som stegförflyttningar, och att man ibland måste våga testa.”
Ibland krånglar vi till det, menar Lotta. För det är inte alltid så stora saker som behövs för att åstadkomma en förändring. Ibland kan en liten sak göra stor skillnad.
”I ett av de första skolprojekten jag drev på regionen jobbade vi med ledorden sedd, hörd och bekräftad”, berättar hon. ”Det är ganska enkla saker egentligen. Men väldigt viktiga.”
Av Johanna Ericson
Publicerad den 9/6 2020
