”Lunger har allt man kan önska sig”, säger Förebilden Christoffer Axelsson tveklöst. ”Här finns skog och vatten. Inte så mycket folk, men bra infrastruktur. Lunger är byggt på ett gäng riktigt driftiga människor, här finns en massa entreprenörer. Här har jag hittat hem.”
Ibland kallas han för Chris Lunger. Varför, förstår man ganska snabbt. Lunger är den plats han vill leva på, säger han. Här hittar han balans och naturen finns runtom. Trots övertygelsen om Västra Mälardalens rofyllda livskvalitet, har vägen hit tagit en hel del spännande avstickare.
Den unge Christoffer växte upp i Örebrotrakten. När hans mamma satte honom i brottarklass insåg han snart en av sina styrkor:
”Jag är duktig på att träna. Jag har självdisciplin och gillar individuell idrott, då kan man träna utan att vara beroende av andra.”
Ett växande intresse för kampsport drev honom till att starta upp en thaiboxningsklubb, träningen fick mer och mer fokus och gav resultat. Efter flera stora segrar, en plats i landslaget och ett par världsmästerskap hade Chris nått så långt man kan i Sverige. Det var dags att fundera på ett yrkesval och beslutet blev en civilekonomutbildning.
Med en examen i ekonomi och framtiden i sikte hittade Christoffer en lösning som kunde förena hans två intressen: En praktikplats på en ekonomibyrå i Thailand där han sedan tidigare hade kontakter från thaiboxningen.
”Men efter några månader i Bangkok utbröt stadskupp. Företag började fly landet, det gjorde även min praktikplats så där fanns inget jobb kvar. Under tiden blev jag uppvaktad av kontakter inom sporten. Jag tackade ja till en professionell karriär inom thaiboxning och bosatte mig på Koh Samui.”
Christoffer beskriver thaiboxningen med ord som adrenalin och disciplin:
”Det är en självrannsakan. Det finns ingen annan att skylla på, samtidigt är det ett konstant lärande. Man måste inse när man är sämre för att kunna bli bättre. En av mina tränare sa: Antingen vinner du, eller så lär du. Enda sättet att bli bättre är att inse sina svagheter. Man måste vara en god och rationell spelare.”
Christoffer har tävlat för svenska landslaget i thaiboxning och deltagit i världsmästerskap. Att äta rätt när man tränar är enormt viktigt, menar han.
Efter fem år i Thailand kände Christoffer att han nått sin topp inom boxningen. Det var dags för ett nytt kapitel i livet.
”Jag har en passion för sambandet mellan miljö, hälsa och närproducerad mat. När man tränar sex timmar om dagen blir det extra tydligt att det man äter ska ha kvalitet. Skillnaden mellan mat och mat blir påtaglig.”
Lunger blev ett självklart val för Christoffers framtidsplaner.
“Min pappa bor där, jag har alltid tyckt om platsen och fick möjligheten att hyra ett hus. Mamma har drivit handelsträdgård och har lärt mig massor. Jag och en kompis började odla ostronskivlingar och upptäckte att konceptet Reko fanns runtom i Sverige så vi startade upp en Facebook-grupp. Nu finns Reko både i Arboga och Köping.”
Reko innebär att konsumenten beställer mat direkt från producenten som levererar på en specifik plats och tidpunkt. Det blir som en marknad för producenter och kunder med intresse för närproducerad mat.
”Jag gillar marknader”, säger Christoffer. ”Det är en bra mötesplats. I Thailand handlar man merparten av sin mat på marknader, där är det vardag. Här är det lite av ett event.”
Christoffers engagemang har skapat ringar på vattnet, idag har han precis påbörjat en tjänst hos föreningen Smaka på Västmanland.
”Det är mitt i prick för mig. Jag får användning av min kunskap om närodlat och om ekonomi och marknadsföring. Lena Ryberg Ericsson (också en Förebild i Västra Mälardalen!) har varit en mentor för mig. Hon är enormt kunnig.”
Hos Smaka på Västmanland ska Christoffer skapa events, kampanjer och öka medvetenhet och kunskap om närproducerad mat. Han ska förmedla sin och föreningens övertygelse till andra. Han argument är redan glasklara:
”Det är rationellt att vilja ha bra mat. Om du verkar för närproducerad mat kommer så mycket annat med på köpet. Miljö, företagande och trivsel.”
Länk till video:
https://youtu.be/5VqjmllKDQ8
Av Johanna Ericson den 9/12 2021.
