Helen Pilerud är en välbekant företagare i Arboga, hennes butik Arboga Gardinaffär lockar såväl lokala som långväga kunder till stadskärnan.
Utanför butiken känns hon också igen som en tydlig föreningseldsjäl med flertalet styrelseuppdrag. Tid kan vara en tröskel för många, men för Helen är engagemanget något som ger energi, inte bara tar.
“Det är roligare att säga ja än nej!”
Den som besöker Arboga Gardinaffär inser snart att Helen Pilerud har vad man brukar kalla “the touch”. De färgglada och prydliga skyltfönstren har blivit en installation på Nytorget i Arboga. De skvallrar om en kreativ, noggrann och erfaren innehavare.
“Jag började sticka när jag var 4-5 år, kanske för att både mamma och mormor höll på. Om mamma inte var hemma gick jag över till grannen för att be om hjälp att lägga upp maskor, det tyckte jag var lite svårt i början.”
Först blev det mest Barbie-kläder, men alstren blev med tiden fler och större, dessutom utökade materialvalet.
“Det fanns alltid något projekt att pyssla med och hemma fanns gott om inspiration, bland annat från syjuntan som var ett vanligt inslag i vardagen. I skolan var det också kul med kreativa ämnen som bild, träslöjd och matematik. Och att skriva prydlig handstil i en bok, det var himla roligt!”
För det måste inte enbart handla om textil.
“Allt man gör med händerna känns bra, det kan lika gärna vara stapla ved eller såga. Som barn hängde jag i pappas verkstad där jag klippte i plåt och provade olika verktyg. Det var kul!”
Hon är tacksam för att ha fått med sig en inställning att det är okej att pröva.
“Det var alltid tillåtande. Hantverk är tillåtande. Man får testa sig fram.”
När gymnasiet närmade sig insåg Helen att de utbildningar som fanns på hemmaplan inte riktigt matchade hennes intressen.
“Just då hade jag ingen lust att pendla, så jag valde ett program som var en blandning av ekonomisk, humanistisk och samhäll här i stan istället. Väldigt teoretiskt, med andra ord.”
Och nej, det var inte Helens grej. Hon beskriver ettan i gymnasiet som en slags störtdykning av betygen. Så hon hoppade av och vikarierade som slöjdlärare istället. Dessutom fick hon jobb på tygbutiken Jussis Stuv i Arboga.
Av en bekant fick hon höra att det fanns en bra gymnasieutbildning inom skrädderi och sömnad i Västerås. Helen bestämde sig för att börja om och insåg snart att hon den här gången var rätt person på rätt plats.
“Det var sömnad, mönsterkonstruktion och dräkthistoria på skolschemat. Allt gick bra, jag fick toppbetyg till och med i de teoretiska ämnena. Det var roligt igen!”
Företagare blev nästa steg
Efter studenten väntade olika jobb inom sömnad: Jussis Stuv och Bernina-butiken i Arboga, Gardinspecialisten i Köping samt vikariat som slöjdlärare gav gedigen erfarenhet och fördjupade kunskaper inom både hantverk och butiksarbete.
1997 ledde vägen fram till Arboga Gardinaffär där ett vikariat som sömmerska blev inledningen på en ny era.
“Jag hade jobbat där i närmare femton år när butiken blev till salu och jag stod lite i ett vägskäl. Jag hade haft funderingar på om jag skulle gå vidare inom teatern, jag hade jobbat ett tag i kostymateljén på Västmanlands länsteater vilket var jätteroligt. Men det skulle innebära pendling. Barnen var små, deras pappa jobbade en hel del utomlands och det var en del rodd för att få vardagen att gå ihop. Jag behövde besluta mig.”
2012 tog hon klivet och blev företagare. Arboga Gardinaffär blev Helens. Så här i backspegeln var steget inte så stort ändå, tycker hon. Kundkontakten var inget nytt och företagandet har alltid funnits nära med en pappa och flera andra i släkten som egenföretagare.
Helen hjälper till med allt från uppläggning av byxor till gardinuppsättningar till stora företag.
Företagandet är inget hon ångrar.
“Det är en lyxig frihet, man får bestämma allt själv men det är också en läskig otrygghet. Skulle jag halka omkull och bryta handen kan det ju strula ordentligt. Men jag tänker ofta att ‘vad är det värsta som kan hända?´Och det är ju inte så farligt, faktiskt. Man jobbar mycket ibland såklart, och mindre ibland. Men allt ordnar sig.”
Det finns många som är tacksamma för Helens butik. Hennes kunder kommer från både när och fjärran:
“Jag har kunder från bland annat Lindesberg, Örebro, Västerås, Sala, Eskilstuna, Vingåker och Stockholm. Många kommer hit för att få syhjälp, det finns ju inte så många renodlade gardinaffärer kvar.”
Bemötande och service är viktigt tycker hon, och kundens egen smak och stil är viktigare än eventuella trender.
“Det är mycket viktigare att du som kund får med dig det du verkligen vill ha än att du köper det som råkar vara inne just nu. Lite trender finns såklart också här i butiken, men det måste stämma hemma hos dig.”
Långväga kunder – ett kvitto
I Arboga Gardinaffär ska alla känna sig välkomna.
“Butiken ska vara en trygg plats, du ska känna dig lika välkommen oavsett om du vill köpa en grytvante eller beställa gardiner till ett stort hus. Jag hoppas kunderna känner det.”
Finns det fler ingredienser i framgångsreceptet?
Helen funderar en stund.
“Jo, men jag är nog bra på det jag gör.”
Att kunderna reser till Arboga för att besöka Helens butik är bra på många nivåer.
“Det är så roligt när de berättar att de gör andra saker när de är i Arboga. Många som kommer hit går också och fikar och handlar i flera butiker i stan. Det är så kul att höra!”
Även om hon erkänner att hon nog har blivit lite hemmablind ser hon många styrkor och fördelar med Arboga. Bland handlarna ser hon enorm kompetens, och en styrka är att att många är fristående aktörer.
“Vi som är små och självständiga kan mätta munnen efter matsäcken, vara lite flexibla. Är det knapert en månad kan jag ju bestämma att leva snålare, men stora kedjor ställer helt andra krav. Vi som jobbar i butiker här på stan sitter inne med mycket kunskap, ibland kan jag tycka att de som bestämmer inte riktigt lyssnar på vad vi vet och har att säga.” Hon ger exempel på diskussionen om Nygatan som har pågått sedan början av 2000-talet och fortfarande inte har kommit i mål. Och så tycker hon ibland det kan vara lite svårroddat och oklart med vem som äger beslut i olika frågor.
Men på det stora hela ser hon ljust på framtiden:
“Det är faktiskt en hel del liv och rörelse här i centrum, men det gäller ju att vi som är här, fortsätter att vara här. Det är ju en otroligt vacker stad, det blir man påmind om när man åker härifrån, om inte annat.”
Lokalt engagemang som ger tillbaka
Helens intresse för staden och den lokala handeln märks tydligt, inte minst genom sitt aktiva föreningsliv.
“Det är alltid roligare att säga ja än nej! Och jag tycker om att umgås i föreningsformen, det är något i det som jag gillar, jag har varit aktiv i föreningslivet hela livet känns det som.”
Hon började tidigt med aktiva roller inom kyrkans ungdom och har till och med testat den politiska banan.
“Fast politik är lite för långsamt för mig”, skrattar Helen och beskriver att föreningsfrågor passar henne bättre. Det är inte själva bestämmandet hon drivs av, mer delaktigheten. Att vara en del av ett sammanhang.
“Jag tar gärna ansvar om det behövs, men kan lika gärna luta mig tillbaka och se på om allt flyter på.”
Rättvisa är viktigt tycker hon, och att man står för det man har sagt. Hon blir sällan imponerad av ogrundat tyckande utan föredrar att det finns fakta och forskning på bordet innan man tar ställning i olika frågor.
Idag är det styrelserna i Arboga i Centrum, Arboga Konstförening, Odd Fellows damklubb och Arboga Vin Club får ta del av Helens kunskap och energi. För några år sedan var hon även distriktsordförande i Lady Circle. Där ingick uppdraget att besöka systerföreningar på andra orter, något hon tyckte mycket om.
“Många undrade hur jag hann åka runt till föreningarna, men jag tyckte det gav massor av energi! I bilen hann jag reflektera och sedan fick jag höra massor av spännande om vad som händer i andra föreningar. Det var jätteroligt. Föreningslivet ger energi. Inte bara tar.”
Hon ser samma fördelar med engagemanget i Odd Fellows damklubb, där hon idag är ordförande.
“Vi ses och äter en trevlig middag och middag ska man ju ändå äta. Dessutom får vi lyssna på intressanta föreläsningar där man får lära sig en massa spännande om olika saker. Det är verkligen inte jobbigt!”
Solenergi viktigt för själen
Föreningsengagemang och företagande till trots så har Helen Pilerud även en fritid ibland. Den spenderas helst med sambon John, hemmaboende dottern Ester och sällskapskaninen Svante i radhuset intill ån.
“Och i sol!” svarar hon snabbt. “Jag älskar sol!” I solstolen läser hon gärna, både romaner och faktaböcker, har hon väl börjat ser hon till att slutföra. “Jag ser det som en slags respekt för den som har lagt ner jobbet och skrivit den. Jag kan aldrig avsluta en bok halvvägs.”
Hon och John renoverar fortfarande radhuset, där finns alltid något att göra, men det är bara roligt och så blir det snyggt!
“Det är lite Pippi Långstrump-känsla med mycket färger och mönster. Det är kul att renovera tillsammans och vi är samspelta och ganska lättsamma inför val och beslut. Det är ingen katastrof, det går alltid att ändra senare om man skulle ångra sig. Man kan alltid testa hur det blir.”
Öppenhet och nyfikenhet visar sig på flera sätt i Helen och Johns gemensamma liv:
“Vi är båda Old Tablers (past members i Ladies Circle och Round Table) och nyfikna på hur man lever i andra länder. I höstas åkte vi på ett World Meeting i Kapstaden där över tusen personer träffades för att få veta mer om både Sydafrika och om deltagarna som kommer från massor av olika länder. Man lär sig så mycket intressant om omvärlden av att träffa människor som lever helt andra liv!”
En välfylld och engagerad nutid sammanfattar intervjun med Förebilden Helen Pilerud.
En fråga om framtida livsmål får bli den avslutande.
Hon begrundar noggrant innan hon levererar sitt tydliga svar:
“Jag är faktiskt mestadels nöjd som det är just nu. Det funkar bra i butiken, det rullar på fint i övriga livet. Det enda jag skulle behöva mer av är väl sol i så fall.”
Av Johanna Ericson februari 2024
