”Så bra att vi kunde ses idag”, säger Kjell när vi möts i villan på Brattberget. ”Igår hade jag spelning, då var det lite snärjigt med tiden.” Han är glad och lättad över att livet börjar se mer normalt ut. Ett år utan spelningar är inget roligt år, menar Kjell som är kontrabasist i några olika konstellationer, varav Jazzt for fun och Sweet old fashioned girls är ett par av dem.
Musikintresset har funnits med länge, berättar han. En annons från ABF väckte den unge Kjells intresse någon gång på 50-talet.
”De sökte deltagare till en gossorkester. Jag nappade och hade siktet inställt på trumpet, den kunde man tjusa damerna med tänkte jag. Men jag var stor och stark så de föreslog bastuba istället, sen blev det saxonfon och slutligen kontrabas.”
Det visade sig att Kjell hade talang för musiken och en plats i Arne Bjelkes orkester blev en bra skola.
”Jag turnerade med Arne Bjelkes orkester ett par år under 60-talet, det var väldigt roligt, vi reste runt i Mellansverige. Jag förstår inte riktigt hur jag hann med allt, men så var det.”
För samtidigt fanns jobbet i butiken, och när pappa behövde trappa ned i mitten av 70-talet kändes det självklart att ta över. Men trots gedigen inskolning var det ett stort åtagande minns Kjell.
”Visst var det nervöst. Det var ett stort steg, man fick ta lån och pantsätta huset. Men det gick ju bra. Det var roligt, handel var nog min grej. Vi utvecklade en bra köttbutik med egen chark. Det var skillnad då, nu är köttet vacuumpackat när det kommer till butiken. Jag minns en gång när vi fick in en älg som var så stor att den knappt fick plats i charkrummet, den var inte helt lätt att hantera”, skrattar han.
Så småningom anslöt även två av sönerna till handlarfamiljen och arbetet fortsatte framåt i ny form fram tills 2004 då den såldes.
Han ser tillbaka på handlartiden som rolig men ibland även slitsam:
”Man kände stora krav från många håll i omgivningen. Det var lite som om en jakt för mig att skapa något bättre hela tiden. Kanske som när man spelar golf, man tävlar mot sig själv för att bli bättre. Men den som drog det tyngsta lasset i allt det här var nog min hustru Mirjam. En stor eloge till henne, hon fick vardagen att gå runt för oss.”
Trots många och långa arbetsdagar, jazzspelningar och golf har Kjell haft energi över till föreningslivet.
”Det fanns en tid när jag var med i 20 föreningar plus några styrelseuppdrag. Jag var också köpmannarevisor i ICA:s centralorganisation. Där kunde jag påverka handlarnas villkor, det kändes bra.”
För Kjell har frågan om lokal handel varit viktig och han är stolt över att han fick uppdraget som ordförande i Arboga i Centrum.
”Det var jätteroligt. Lokal handel har alltid varit en hjärtefråga för mig. Det finns så mycket potential här i Arboga. En gång i tiden fick jag på nöten för att jag tyckte vi skulle locka de riktigt stora kedjorna in till Arbogas stadskärna, många blev upprörda på mig och nu håller jag med dem. Idag tycker jag att charmen ligger i de små butikerna.”
I Kjell och Mirjams trädgård frodas tomater, paprikor och blommor av olika slag.
Idag njuter Kjell av pensionärslivet, tiden fylls fortfarande av golf, föreningsliv och musik såklart.
”Ibland spelar vi på äldreboenden, det är roligt, de uppskattar verkligen den typen av musik. Sist var det en anhörig som frågade vad vi hade gjort med hennes pappa, hon hade sett att han glatt sjöng med i alla låtar. Han som så sällan drar på munnen, sa hon. Man blir så glad när man får höra sånt.”
”Vi har förresten gjort en nytappning av Arne Bjelkes orkester. Vi är ett åttamannaband, medelåldern är över 80 där tror jag.”
Det kan nog vara nyttigt för huvudet att hålla med något i den här åldern, resonerar Kjell. Att spela efter noter kräver sitt av hjärnan och så får man komma ut och träffa folk.
”Musik ska byggas utan glädje, och av glädje bygger man musik”, sammanfattar han med Lill Lindfors ord.
”Så länge jag orkar bära basfiolen fortsätter jag.”
Filmklipp
Av Johanna Ericson
Den 13/9 2021.
