Lola Svensson blev egentligen företagare redan vid 13. För att kunna betala för fler danslektioner städade hon kontor på helger och kvällar.
”Min dröm väcktes på Köpings Dansinstitut där jag dansade så ofta jag kunde”, säger Lola. ”Jag hade hittat min grej.”
Efter gymnasiet kunde dansintresset få mer utrymme.
”Jag åkte som aupair till London. Där dansade jag på en riktigt bra dansskola. Jag fick åka med på tävlingar och se på när världsmästare dansade på stora tävlingar. Det var en helt ny värld som öppnade sig.”
Lolas dansintresse väcktes på allvar. Och åter hemma i Sverige insåg hon att hon behövde en danspartner, vilket inte är helt enkelt. Hon letade på dansklubbar och tävlingar, men att hitta en manlig danspartner är som att hitta en nål i en höstack, förklarar Lola. Hon hade nästan gett upp hoppet när någon plötsligt föreslog en provdans med en bekant.
Det visade sig vara en bra matchning.
”Fredric, som han heter, var juniormästare och vi började träna tillsammans för att ge oss ut på den internationella dansscenen.”
Den intensiva träningen gav resultat. Lola och Fredric var ett framgångsrikt team och fick representera Sverige på Europatävlingar. I sex års tid reste de runt på tävlingar i England och övriga Europa bland annat på NM, EM och VM.
”Det var svindlande”, säger Lola. ”Plötsligt skulle jag ha håruppsättningar och lösnaglar. Fötterna blödde ibland, det var inte bekvämt, men vi var snygga.”
Förutom tävlingsscenen blev de också flitigt anlitade för tv-underhållning musikvideos och långfilmer. Du kan bland annat se Lola i Nutley-filmen Sista Dansen och i musikvideo av Army of Lovers.
”Under de där fantastiska åren gick Fredric och jag så långt vi kunde tillsammans, vi tävlade i världseliten och var så nära att nå kvartsfinalen. Vi gav allt vi hade men beslutade oss till slut att gå skilda vägar som danspartners.”
Lola flyttade tillbaka till London för att satsa på en annan karriär.
”Jag har alltid varit intresserad av företagande och affärer och fick praktikplats på ett globalt bolag i London där jag sedan jobbade i fem år. Under den här tiden dansade jag en del, men jag ville inte bli tävlingsdansare på heltid, det har nog aldrig varit mitt mål.”
Lola fick hemlängtan och drömmen om en egen dansskola började ta form. Idag driver hon DansLola i Köping, som hon till en början startade upp med vännen Tony Irving. Men även om dansskolan är en lokal verksamhet har Lola en fot kvar i den internationella dansvärlden, bland annat som tävlingsdomare och representant för Svensk Dansorganisation (SDO) och hos World Dance Council.
”Jag vill ge tillbaka till platsen som gav mig chansen från första början. Jag vill skapa en social mötesplats och vill vara en naturlig del av att växa upp här.”
I framtidens DansLola får samarbete en större plats, säger Lola.
”Jag vill driva min verksamhet på rätt sätt”, säger Lola. ”Jag vill växla upp. Samverka mer, jobba mer tillsammans med andra. Jag tar mig an uppdrag som konferencier och hjälper till med underhållning, teambuildning och event. Jag vill hinna mer sånt och samtidigt hålla skolan rullande.”
”Min drivkraft är att hjälpa andra till personlig utveckling. För mig spelar det ingen roll om mina elever är tre år eller 75, det är alltid lika roligt.”
Publicerad den 11/10 2019.
