”Vi har varit här i över 17 år, och jag visslar fortfarande på väg till jobbet på morgnarna.”

Både Gun-Marie och Johan var anställda som lärare på Malmaskolan när de fick frågan om ett rektorsvikariat. De arbetade då i olika arbetslag och kände inte varandra.
”Ganska direkt upptäckte vi att vi delade värderingar och tog oss an uppdraget tillsammans”, säger Gun-Marie. ”Vi såg att skolan var uppdelad i olika lag, det fanns diken mellan olika delar av verksamheten så vår första gemensamma insats blev att försöka skapa en skola.”
”Egentligen är det emot alla skolboksexempel, att gå in och bli chef över sina lärarkollegor”, säger Johan. ”Det är som gjort för ledarskapsutmaningar. Men vi fick faktiskt förtroende och stöd från personalen direkt.”
”Och när vi sedan fick genomgå rektorsutbildningen tillsammans kunde vi applicera det vi lärde oss där på vårt eget arbete. Det var riktigt bra. Vi har hela tiden valt att sätta eleverna i centrum, och format verksamheten utifrån det”, säger Gun-Marie.

Arbetet har gett resultat. Trivsel och resultat hos eleverna har ökat. Personalomsättningen är låg. Elevantalet har vuxit. Budgeten visar svarta siffror. Det som många skolor strävar efter verkar har lyckats här och den positiva utvecklingen har intresserat många.
“Inom skolvärlden har man koll på Malmaskolan, det är såklart jätteroligt att vara ett gott exempel”, säger Johan.

En framgångsfaktor är långsiktighet, menar de.
”Vi förstår att förändring tar tid och man måste ha tålamod. Statistiken visar att en genomsnittlig rektor byter arbetsplats efter ungefär 1,5 år. Det är klart att det gör skillnad att vi har jobbat tillsammans så länge”, säger Johan.
“Johan och jag har haft ett pågående samtal sedan vi tog oss an uppdraget och vi är inte färdiga än,” menar Gun-Marie. ”Vi ska också fortsätta vara en skola i framkant. Vi diskuterar mycket, man blir aldrig klar.”

Flera orsaker till den goda utvecklingen träder fram genom samtalet, och kanske kan det låta enkelt:
Att ta tag i problem i tid och inte avvakta för länge. Våga pröva. Få elever och personal att bli ambassadörer för sin skola. Ge och ta. Diskutera mycket och hålla en gemensam linje ut mot personalen.
Men den som tar del av samhällsnyheter förstår att det kan kräva ett enormt arbete att omvandla visioner till praktik, framför allt inom skolvärlden.
”Lärarjobbet får ibland en ganska trist bild i media”, tycker Johan. “Det beskrivs ofta som tufft, hårt och slitsamt. Så kan det såklart vara. Men det är så mycket annat också. Våra lärare visar en enorm yrkesstolthet.”

Påskgodislevererans till personalstyrkan.

Även ett rektorsuppdrag kan se ut på olika sätt menar duon. Man kan välja att stänga in sig vid ett skrivbord eller så kan man finnas till hands ute i verksamheten. På Malmaskolan står dörren till det gemensamma rektorsrummet alltid öppen. Och kanske är det just precis den tryggheten som känns genom korridorerna.
”Prestigelösheten mellan oss är oerhört viktig”, förklarar Gun-Marie. ”Vi törs släppa saker till varandra. Och så har vi ett grundläggande lugn. Vi stressar inte iväg i en situation. Vi tänker efter och funderar: Vart leder det här?”

Och så arbetsglädjen, tänker jag. Den där som tar sig ut mellan ord och meningar genom hela intervjun. Den som får en rektor att vissla på väg till jobbet.

Av Johanna Ericson

Gun-Marie Persson

“Skolan är vår framtid. Jag vill vara med och påverka och ge barnen självkänsla och ett socialt sammanhang. Jag vill ge dem förutsättningar att klara livet efter skolan.”

Gun-Marie och Johan delar kontor för att få snabb och smidig kommunikation.

Bakgrund:
Köpingsfödda Gun-Marie förstod redan som barn att hon var intresserad av att jobba inom skola. Efter studier till idrotts- och matematiklärare väntade anställning på Malmaskolan. Här har hon varit sedan 1986.
Intresset för skolfrågor ledde henne tidigt in i fackligt arbete. Idag är hon aktiv inom Sveriges Skolledarförbund.

Gun-Marie om sig själv som rektor:
“Jag leder med hjärtat. Jag tror man känner att man är välkommen att komma till mig och få hjälp. Att jag lyssnar. Jag sätter mig in i skolfrågor och följer forskning i ämnet.”

Drivkraften:
“Att kunna påverka. Jag vill se till att vi får en skola som passar in i vårt samhälle. Och så gillar jag  att vara med andra människor.”

Johan Hallberg

“Om någon säger till mig att det här går nog inte, så säger jag: Bra, då gör vi det två gånger och tar kort på resultatet.”

Rektorsjobbet blir en livsstil, menar Johan. Det är inget 9-5 jobb, det gäller att hitta en balans mellan jobb och fritid. Själv visslar han fortfarande på väg till jobbet.

Bakgrund:
Johan föddes i Stockholm och flyttade till Köpings kommun första gången under tonåren. Egentligen hade han tänkt sig en framtid som grafisk formgivare efter gymnasiet, men fick andra insikter under ett lärarvikariat.
“Jag tyckte jobbet var jättekul och fick höra att jag passade som lärare. Aha, det är så här det ska vara, tänkte jag då.”
Efter lärarhögskolan i Falun och Örebro, återkom han till Västra Mälardalen år 1998, för jobbet som lärare i svenska och i särskild undervisningsgrupp på Malmaskolan.
Då blev han Kolsvabo.

Johan om sig själv som rektor:
“Jag har nog ett bra helikopterperspektiv, jag ser hur saker hänger ihop. Jag tycker målet är att alla elever ska må bra och klara skolan. Det fokuset vill jag ha.”

Drivkraften:
“Förändring. En känsla av att kunna göra skillnad. Det är en riktigt häftig känsla när vi jobbat hårt med en elev och så plötsligt vänder det och eleven börjar jobba för egen maskin.”