På Eriksbergs gård i Aspa bor Maud Tillberg. Här har hon nära till både släkt- och byhistoria, något hon gärna förkovrar sig i.
Men intresset för en omvärld längre bort har också fascinerat och väckt nyfikenhet, och under många år var resor till annorlunda platser en del av hennes vardag.
I det trivsamma köket på Eriksberg bjuder Maud på kaffe och bulle. Här bor hon tillsammans med katterna Ronja och Britt. Och så den lite försynta Acke, som precis har flyttat hit från Arboga katthem.
Släktgården har funnits sedan mitten av 1800-talet och är faktiskt flyttad hit en gång i tiden.
“Tänk att de fick med sig ladugårdsbyggnader och allt.”
Idag bor Maud i huvudbyggnaden och dottern Matilda i gårdens andra boningshus.
“Jag och min man flyttade hit under 90-talet, då bodde mina föräldrar på gården. Det här med generationsboende har verkligen funkat bra för oss.”
I det hemtrevliga köket på släktgården Eriksberg, Aspa trivs Maud.
Språkintresset tog Maud ut i världen
Mauds tillvaro tog dock sin början en bit från Aspa. Hon växte upp på Malma prästgård utanför Kolsva där föräldrarna var arrendatorer. Även om hon trivdes på landet blev jordbruket inte hennes yrkesval.
“Jag var nog inte särskilt praktisk, utan snarare teoretisk och språkintresserad.”
Gymnasievalet föll på ekonomi med tyska och franska som språkval och när bekanta i Paris behövde en aupair såg Maud möjligheten att uppleva en ny kultur.
Aupairjobbet kombinerades med franskastudier på Sorbonne, en spännande tid som gav mersmak.
Följden blev utbildning inom internationell ekonomi på universitetet i Uppsala. Under studietiden gjorde Maud ett två månaders praktikjobb i Ghana, en utmaning hon antog med glädje. Efter studierna öppnade sig en möjlighet på den internationella finansavdelningen på Volvo i Eskilstuna. Att jobbet kom att innebära spännande möten med främmande platser var en bonus.
“Under åren på Volvo har jag fått möta den verkliga världen, fått uppleva spännande ställen i Latinamerika, Sibirien, Kazakstan, Kuba, Mellanöstern och Afrika. Det häftiga var att det oftast var platser dit inga turister kom, det kunde vara grustag och nickelgruvor ute i glesbygden.”
Det kan tyckas modigt att som ensam kvinna, i en ofta mansdominerad värld, resa till främmande platser i en tid utan mobiltelefoner och andra tekniska livlinor.
“Jag har nog aldrig känt mig rädd egentligen, även om jag har råkat ut för några obehagliga flygresor och en dramatisk bilresa 50 mil genom öknen med salmonella som nog var allvarligare än jag förstod. Men det var en annan tid då. Det är en gåva att fått uppleva en tid när världen var relativt säker.”
Stöttning från omgivningen bidrog också.
“Jag hade en chef som var väldigt bra, hon peppade mig och andra kvinnor i organisationen att ta de där resorna. Jag är jättetacksam att jag fick den möjligheten. Det har gett mig livserfarenhet och förståelse för andra människor och kulturer.”
På jobbet mötte Maud världen, men också maken Dan. Även han hade en tjänst på resande fot, trots det fanns utrymme att skapa ett gemensamt liv.
“Någon gång sågs vi på någon flygplats”, skrattar Maud. “Vi var alltid ute och for.”
Hon minns det som en fin tid, Dan och Maud byggde tillsammans sin tillvaro som kantades av spännande erfarenheter och intressanta samtalsämnen.
Så småningom om föddes Matilda och beslutet att flytta hem till gården blev helt rätt. Generationsboendet, där andra barnet, Andreas, föddes underlättade för familjelogistiken.
“Det var verkligen högt tempo där ett tag och såklart lite av ett pussel, framför allt under småbarnsåren. Vi hade enorm hjälp av att föräldrarna fanns hemma på gården. Och vilken ynnest det har varit för barnen att ha sina morföräldrar så nära under uppväxten och även tvärtom. Jag kan verkligen rekommendera generationsboende även om jag förstår att det inte passar alla..”
Livet vände
Men tillvaron tog en ny vändning.
Dan fick en cancerdiagnos. Sjukdomen var obotlig, livet fick plötsligt en brutalt mätbar tidshorisont.
“Det var väldigt tufft, men vi var så tacksamma för den tid vi fick tillsammans. Vi försökte verkligen göra det bästa av det vi hade kvar. Det är så viktigt att ta tillvara på det man har, man vet aldrig hur länge det varar. Livet har lärt mig att ta tillvara på tiden och att tänka på sina nära och kära.”
Hon återkommer till styrkan med nära familjerelationer.
“Barnen var tonåringar när de miste sin pappa, det var väldigt tufft för dem, mina föräldrar och bror var ett otroligt viktigt stöd under den där tiden.”
En annan vardag tog form.
Resorna blev färre. Kanske var det tacksamheten över släkt och familj som väckte intresset för släktforskning.
“Vi ska vara stolta över vår historia, den är viktig för oss som individer. Om man kan förstå sin bakgrund kan man fatta rätt beslut i livet. Jag tror det är därför intresset för släktforskning ökar. Ibland tror jag att vi människor känner oss rotlösa. Vi behöver våra rötter. Jag fick till exempel reda på att vi har en smed i släkten som kom från Österrike till Jädersbruk på 1500-talet. Det är jättehäftigt.”
Eriksbergs gård från 1860-talet har tidigare ägts av Mauds morföräldrar och mamma. Idag bor Maud och dottern Matilda i varsitt boningshus på gården.
Förståelse för det förgågna skapar sammanhang
Kyrkan är ett annat sammanhang som är viktigt för Maud, både som samhällsinstitution och kultur- och historiebärare.
Som kyrkorådsledamot för Centern och kyrkvärd ger hon av sin tid för att bidra till bykyrkans tillgänglighet, hon ser den som en viktig samlingspunkt.
I trakten finns också Kungsörs hembygdsförening och bygdeföreningen Valskogsbygden. Maud är delaktig i båda. Genom föreningslivet har hon lärt känna nya människor och nya sammanhang.
“Det är viktigt med nätverken”, säger Maud. “Samhällen behöver det där kittet, det måste finnas något som gör att man möts. Under tuffa tider är det sånt som håller en uppe.”
Att utforska det förgågna har blivit lite av en passion. Maud berättar entusiastiskt om gården och om bygden runtom. Hon återger en imponerade bild av trakterna kring Valskog och Kungsör, om pilgrimsleder, arkeologifynd och den historiskt intressanta St Olofskällan. Stoltheten för bygden lyser igenom.
“Vi har ett bytänk här kring Valskog”, säger Maud. “I föreningen Valskogsbygden håller vi kontakten och driver olika aktiviteter och projekt.”
Just nu jobbas det för att bygga ett allaktivitetshus. Tomten finns, den skänktes faktiskt av Mauds morfars släkting till kyrkan en gång i tiden, något Maud fick reda på genom släktforskningen. Kyrkan har skänkt tillbaka tomten till föreningen. Nu återstår det ganska gedigna projektet att skapa något på den.
“Det är en helt fantastisk förening. När vi möts uppstår så många härliga idéer.”
Aspa bykista. Maud ser fram emot att förkovra sig i innehållet bestående av protokoll och handlingar.
Med Mauds egenskaper och erfarenheter är det lätt att se att hon är en stor tillgång i föreningslivet, även om hon själv tycker det är lite obekvämt att besvara frågan om sina egna styrkor.
“I mitt jobb har jag lärt mig hur man pratar med folk, jag har nog lätt för det, jag försöker ha en positiv inställning, en tro att man kan komma framåt.”
Just nu hinner hon dock inte bidra fullt så mycket som hon skulle vilja, även om lite är bättre än inget.
“Jag hinner inte gräva ner mig hur mycket som helst, men jag är på ytan och hjälper till. Man kan stötta sin förening på olika sätt, man måste inte vara med i styrelsen, man kan till exempel vara stödmedlem, det är viktigt det också.”
Naturen ett privilegium
Framöver kanske det finns tid att fördjupa sig mer.
“När jag går i pension ska jag ta tag i en del projekt på gården, fixa i trädgården och kanske får historieintresset mer utrymme. Då ska jag bara göra det där roliga, helt kravlöst.”
För det är viktigt att ha roligt menar Maud.
“Vi behöver kunna skratta åt saker, åt hur tokigt det kan bli ibland, inte ta oss själva på för stort allvar. Det är jag nog ganska bra på.”
Och när hon får mer tid ska hon också ta sig ut mer i skogen, den där magiska platsen som ger energi.
“Jag och dottern går ofta ut i skogen och sätter oss och fikar. Det är helt underbart.”
I naturen färdas hon också gärna med hjälp av kajaken, en annan tillgång i livet är den fina gemenskapen i Kungsörs kanotklubb.
“Man kommer så nära naturen och det är så tyst, vi har paddlat på natten i fullmåne med pannlampa och i februari när det sjunger i isen. Det är helt fantastiskt. Att börja paddla kajak är det bästa jag har gjort i livet!”
Utanför fönstret finns många saker som Maud tycker om. Hon vill gärna spendera mer tid i både trädgård och skog.
Den stora världen och den lilla. Den globala och den lokala.
Passionen för båda har format Mauds liv, även om den sistnämnda får en allt större del av vardagen. Hon är tacksam för det som finns runtom.
“Omgivningen vi har här är helt otrolig. Jag kan cykla ner till bryggan och ta ett kallt dopp innan jobbet på morgonen, sätta mig ner och ta en kaffe och sen cykla tillbaka. Vi kan höra tranorna vid ån, vi kan lyssna på naturen, det är så njutbart. Vi är så oerhört priviligierade här.”
Av Johanna Ericson december 2023.
