När Putte Filipsson fick utmärkelsen som Månadens Förebild var det många som bjöd på en gilla-tumme.
Anledningen är nog att han har gjort skillnad för så många, bland annat ligger han bakom populära ungdomssatsningar som Ung fest på Hantis och Barn- och ungdomsfestivalen i Köping.
“Jo, det är också en hel del som har grattat mig på stan”, säger han, en aning förvånad över att så många känner igen honom.
Putte Filipsson är anställd som diakon i Svenska kyrkan i Köping. Att vara diakon handlar om att hjälpa och stötta utsatta människor i samhället. Uppdraget har i grunden ingen åldersinriktning, även om just Puttes tjänst är riktad mot unga, något han ser som både viktigt och roligt. Genom åren har han initierat och drivit projekt som har varit till glädje för många ungdomar i Köping. Han minns fortfarande succén med Ung fest på Hantis:
“Det blev riktigt bra! Ägarna till krogen lånade ut sina lokaler, vi bjöd in högstadie- och gymnasieelever till drogfritt disco i ungefär 10 års tid. Det blev fullt varje gång, köerna ringlade bortom Sjömans!”
Barn- och ungdomsfestivalen har Svenska kyrkan i Köping arrangerat sedan 2001 (med uppehåll under corona-epidemin.)
“Jag tycker det är viktigt med drog- och alkoholfria aktiviteter som unga dessutom har råd att gå på. Det bästa är ju såklart om det är gratis, men samtidigt är det kostsamt att arrangera stora evenemang med populära artister, det kräver till exempel staket, vakter, ljud och ljus. Vi behöver söka samarbeten för att hitta medfinansiärer.”
Viktig roll i krishantering
Putte är även ansvarig för konfirmandverksamheten och så är han chef för ca 20 pedagoger och dikoner i Kolsva och Köping. Tillsammans arbetar de för att se, höra och stötta ungdomar i området. Som del av Köpings krisgrupp har han också en viktig roll vid olyckor och katastrofer av olika slag. I de sammanhangen vill han vara en trygg punkt, en samtalspartner, någon att hålla sig i när marken rämnar framför fötterna.
“Jag brukar kalla de samtalen för nära livet-samtal. När känslorna är så intensiva att det känns som om luften står stilla, man kan nästan skära i den med en kniv. Där vet jag att jag kan göra en insats, det är så viktigt och situationen är så krävande, man är enbart fokuserad i det som händer. Jag måste hela tiden tänka på varje ord, varje formulering. Jag tror min styrka är att jag är lugn och förtroendeingivande. Det finns en djupare mening med det jag säger och känner eftersom jag också är troende och arbetar inom kyrkan. Det tror jag är en styrka.”
Är man någonsin ledig i en sådan roll, och hur tacklar man de intensiva känslorna som människa?
Putte beskriver att han på fritiden har ett visst behov av att vara ensam och kopplar gärna av med ett hemmaprojekt.
“Fast det har nog mer med mig som person att göra, och inte så mycket mitt arbete”, menar Putte som trots allt tycker att han är ganska bra på att koppla bort arbetet när han är hemma.
“Jag tycker om att snickra, ibland bygger jag på någon möbel för att det är roligt. Och med en tonåring hemma i huset blir det en del skjutsande.”
Han gillar skogen som finns i närheten av tomten, att tända en brasa och grilla korv i trädgården är livskvalitet.
“Min fru och jag började med det under corona, vi tycker fortfarande det är härligt att ta en fika vid utomhusbrasan.”
Att hitta sin väg
För Köpingssonen Putte var det ämnen som biologi och naturkunskap som var de mest spännande under skolåren som han spenderade på på Skogsbrynsskolan, Nibbleskolan och Scheeleskolan. Sen blev det en hel del matematik på naturtekniska-programmet på Ullvigymnasiet. Visserligen har intresset för människor alltid funnits med längs vägen, men det var först efter konfirmationen som han på riktigt hittade till kyrkan.
“Jag kommer inte alls från en kyrklig bakgrund, nästan hela min släkt är hantverkare, men efter konfirmationen började jag vara i kyrkan och umgås med andra där. Jag tyckte om människorna och sammanhanget.”
Efter gymnasiet hörde han talas om diakonyrket, ett yrke med syfte att stötta utsatta människor. Det kan röra sig om missbrukare, hemlösa, brottslingar eller att hjälpa till i krissituationer. En vardag som i mångt och mycket handlar om samtal med andra människor.
“Jag kände att det där är ju jag. Det där är rätt! “
Men att vara diakon är mer än ett yrke, förklarar Putte. Det är ett löfte för livet, ett förhållningssätt och samtidigt en rättighet man kan bli av med om det missköts. Först krävs utbildning inom psykologi, pedagogik och sociologi och dessutom en parallell utbildning inom kyrkan. Den innebär även en granskning av dig som människa och ställer frågor på djupet – vem är du, vad har du för bagage och hur ser din tro ut?
Utbildningen var krävande men relevant och bra tycker Putte, den gav möjlighet att lära känna sig själv på riktigt, något han ser som väsentligt för jobbet.
“Eftersom yrket ofta går ut på att hålla samtal om svåra ämnen och ibland i krissituationer så får man självklart öva på att hålla i samtal i utbildningen, men även att prata om sig själv. Man måste våga gräva i sig själv och vara ärlig. Det måste finnas en grundläggande säkerhet inifrån.”
Hemvändare
Efter flera år av studier i Dalarna och Stockholm väntade anställningar i Tumba och i Huddinge för Putte. Han bodde bra, både i Södertälje och mitt på Södermalm, men i samband med ett jobberbjudande från Köping började han fundera på vad som är viktigt i livet.
“I en storstad blir man anonym. Det tar också tid att mötas för ofta blir avstånden blir längre mellan människor. Det var inte enbart bättre bortom de blå bergen”, minns han.
En helt ny tjänst med fokus på unga utsatta skulle inrättas i Köping, och Putte som tyckte uppdraget lät viktig och spännande drog sig hemåt.
“Som ung trodde jag nog inte att det var här jag skulle bo som vuxen, men nu ser jag fördelarna. Här har man nära till släkt och vänner, men känner igen varandra på stan och det blir mer socialt här, även om det såklart kan vara både på gott och ont.”
Puttes första mål med tjänsten i Köping var att få kyrkans aktiviteter mer synliga för ortsborna.
“Jag tog tag i att visa vad vi gör här, jag tyckte det var lite osynligt tidigare, kyrkan ska vara en synlig och närvarande aktör i samhället.”
Unga efterlyser samtal med sina föräldrar
Putte möter en stor mängd ungdomar i sin vardag och en generell trend han märker av är att många unga önskar fler och mer samtal med sina föräldrar.
“Många ungdomar önskar lite bättre eller mer kontakt med sina föräldrar, och det gäller även tvärtom.”
Vissa unga får saker istället för tid av stressade föräldrar, menar Putte, och många spenderar allt mer tid i sina telefoner, där det ju finns en hel värld i sig att förhålla sig till.
“Ett tips till oss vuxna är att verkligen ta chansen när ungdomarna kommer och vill prata. Visst är vi föräldrar trötta ibland, det är ofta högt tempo i våra liv, men det är en sak som många unga återkommer till.”
Att ge och få tillbaka
I Puttes vardag som diakon är det andra människor som är i fokus, att se andras behov är målet. I det finns även en känsla av belöning.
“Att hjälpa andra ger mig något tillbaka själv, man känner att man kan göra skillnad i någons liv, märker att man kan göra skillnad. En highlight var när jag jobbade min första julafton med julbord. Allt från mindre barn till pensionärer kom för att fira julafton tillsammans, det kändes riktigt meningsfullt, det betydde något för dem. Wow vad härligt att få vara en del av det.”
Av Johanna Ericson
Februari 2024
