Just nu arbetar ViS på en marknadsplan. Under perioden 2021-2025 fokuserar ViS på följande fokusområden:
Näringslivsutveckling
Bostad/fastighetsutveckling
Attraktion
Marknadsplanen talar om vilka marknadsaktiviteter som planeras. Planen blir ett levande dokument som uppdateras utefter nya förutsättningar och projekt.
”Drömmen har alltid varit att jobba på en egen gård”, säger Johan Widén. “Mina föräldrar var månskensbönder, men hade vanliga jobb. Jag ville driva eget och skapa något för framtiden. Det är känslan av att skapa som är den viktigaste. Pengar är nödvändigt för att komma vidare, men är ingen drivkraft i sig.”
Som ung var det meka A-traktor och extrajobb på gård som gällde. När han senare fick veta att samma gård var till salu, frågade han sin bror och pappa om de ville vara med och skapa en gemensam framtid.
”Jag lyckades övertala dem”, säger Johan som tycker det var ett bra beslut. Smedby gård har 16 år senare gått från lokal äggproduktion till storkontrakt med riksleverantör, ett äggpackeri och en gårdsbutik. Och så lite annat roligt, som traktorpulling, marknader och utomhusbio.
“Utomhusbio lät kul tyckte vi! En branschkollega visade sig ha utrustningen, så varför inte testa?”
Gårdsbutiken är en dröm som har funnits i familjen länge och när den egna äggpackningen togs bort från verksamhet fanns utrymme att förverkliga den. I butiken jobbar Johans fru, svägerska, mamma och så syster som är ansvarig för den.
”Butiken har gått över all förväntan”, säger Johan och berättar att närproducerat är väldigt efterfrågat. De har fått fler och fler kunder, ordet har spridits och många tar en utflykt till Smedby för att handla ägg från gården, kött från systerns lantbruk eller delikatesser från lokala och ofta småskaliga producenter.
På Smedby är hållbarhet alltid i fokus. Det egna spannmålet blir foder åt hönsen, gödslet återanvänds på åkern. Överblivet virkesspill och grenar från grannens skog blir värme i flispannan och solceller bidrar till energiförsörjningen.
”Tanken är att ha hela kedjan, ett eget kretslopp. Vi har inte utrymme till total självförsörjning av solel nu, men vi undersöker hela tiden nya sätt att utvecklas. Det händer mycket på den fronten, vi hänger med och försöker hålla oss uppdaterade, dels genom olika föreningar.”
För engagera sig bör man, menar han.
”Det är väldigt lätt att kritisera och vara baksäteschaufför. Ska man klaga får man påverka. Man måste i alla fall försöka.”
Johans arbetsvecka är inte svårfylld. Två dagar i veckan befinner han sig i Hedemora där familjeföretaget förra året tog över ett äggpackeri.
”Den största tillfredsställelsen är när allt funkar och rullar på utan mig. När man inte är huvudpersonen. När det bara funkar.”
Totalt är det runt 20 personer som jobbar i företaget idag.
”Vi har otroligt bra personal”, säger han och kan inte minnas att någon någonsin har sagt upp sig. Företagets kärna består av familjen: Föräldrar, syskon, barn och respektive. Alla hjälper till.”
”Jag har blivit någon slags frontfigur”, säger Johan. ”Men alla i familjen jobbar hårt för att dra runt verksamheten. Sen är det kanske jag som är mest social och syns. Jag blir ansiktet utåt.
Johan utanför gårdsbutiken där kunderna också kan slå sig ner för en fika.
”Jag är ganska otålig. Det kryper i kroppen när jag sitter stilla för länge i traktorn på åkern. När det gäller nya idéer jag nog den som gasar och brorsan den som bromsar. Han tänker, jag driver. Vi är en bra kombo. Vi är nog över huvud taget ganska olika här i familjen och det är en av våra absoluta framgångsfaktorer. Det är viktigt att se saker från olika perspektiv. Vill man ha ja-sägare kan man ju prata med spegeln.”
På gårdsbutiken säljs egna ägg och närproducerad mat från småskaliga producenter.
Samarbete är verkligen en styrka, tycker Johan. Att ta emot och kunna be om hjälp. Att se varandra som tillgångar och inte konkurrenter. Det blir tydligt i gårdsbutiken menar han. Och för att lyfta människorna bakom produkterna anordnas det även marknader i maskinhallen.
”Det är så kul när det kommer folk till gården och får se vilka entreprenörerna är.”
Entreprenör kan vara det ord som också bäst sammanfattar Johan Widén tänker jag när intervjun lider mot sitt slut:
”Problem behöver man inte leta efter, de kommer ändå”, säger han. ”Det gäller att se på möjligheterna. Det är oftast bättre att säga ja än nej. En av grundstenarna är att vi ska ha roligt i vårt företag.”
Industriföreningen, ViS och Handelskammaren arbetar tillsammans i en omfattande satsning för att säkerställa den framtida energiförsörjningen för företagen i Västra Mälardalen.
Energiförsörjningen är en kritisk faktor för industriernas möjlighet att verkar i Västra Mälardalen.
Arbetet kommer att fortsätta drivas, frågan är fortfarande inte löst, menar Lars-Erik Wige, ordförande i Industriföreningen Västra Mälardalen.
Reklamhuset Rink i Köping har hunnit fira 25 år som företag. Grundaren Peter Gustafsson är en för många välbekant Västra Mälardaling som förutom företagare beskriver sig som en ibland lite för noggrann, golfbiten musikentusiast. ”Jag vill påverka slutresultatet och genomföra själv”, svarar han på frågan om varför han en gång i tiden lämnade det trygga livet som anställd ingenjör.
På Reklamhuset Rink i Köping trängs maskiner av olika slag. Stora produkter kräver stora ytor. Ett av benen i verksamheten är just vepor och banderoller i storformat. Kunderna är oftast lokala, något som Peter uppskattar.
”Jag tycker verkligen om att arbeta med lokala kunder. Det är roligt att hjälpa till på hemmaplan.”
”Jag tycker verkligen om att arbeta med lokala kunder. Det är roligt att hjälpa till på hemmaplan.”
Peter är chef för gänget på Rink men fungerar även som firmans art director. Den kreativa lusten har tagit sig olika uttryck genom åren.
För den unge Kungsörsbon Peter var ingenjörsspåret ett smart yrkesval i pappas fotspår. Med nyfikenhet och intresse för teknisk utveckling såg den nyutbildade byggnads- och energiingenjören framtiden i datorer och digitala ritprogram, något som då, under 80-talet, var ganska nytt. Intresset resulterade i att han blev ansvarig för att utbilda personal på 11 kontor runtom i Sverige.
Samtidigt fanns intresset för musik, och gärna lokal sådan. Peter som hade flyttat till Köping fick uppdraget att skriva om lokala band i Bärgslagsbladet. Han författade reportage och fotade. Men det räckte inte riktigt för honom.
”Jag drog igång föreningen Stadskultstudion för att arrangera spelningar och utställningar på Smedjan. Sen blev det festivaler. Vi tänkte att ’kan dom i Hultsfred så kan vi’.”
Många minns säkert både RajRaj och Raj Harder, festivaler som lockade namn som Kent och Cardigans till stan. Peter beskriver festivalåren som väldigt roliga men också jobbiga. Eventen krävde enorma resurser, såväl ekonomiska som arbetsmässiga.
”Det var verkligen inget lyxliv för artisterna som kom hit och spelade”, minns Peter. ”Vi erbjöd logi på vandrarhemmet, hotell var det inte tal om. Många artister skänkte gaget tillbaka till oss eftersom det var så tufft ekonomiskt. Vi höll på i många år, men till slut blev för tungt att driva vidare. Jag har en enorm mängd fotografier och affischer i garderoben som jag skulle vilja göra en utställning av. Och vem vet, en dag kanske det hinns med”, skrattar Peter.
Peter har även hunnit med att driva ett eget bokningsbolag där han bland annat var ansvarig för en av scenerna på Hultsfred.
”Jag skulle boka okända, osignade band. Bland annat bokade jag Bob Hund och Lars Winnerbäck innan de var upptäckta på riktigt. Det var många av de där som blev riktigt stora sen.”
Så här i backspegeln är den röda tråden ganska tydlig.
”Jag tror jag såg ingenjörsyrket som ett riktigt jobb. Men om jag ser tillbaka i gamla skolböcker hittar jag skisser på loggor och så har jag alltid fotograferat en massa.”
Kreativt arbete, projektledning, kultur, färg och form. Allt det som Peter hade gjort på fritiden trattades till slut ner i en affärsidé och reklambyrån Rink såg dagens ljus. Till en början som en enmansverksamhet hemma i lägenheten, men efter hand började maskinparken bli så pass stor att det krävdes rejäla golvytor.
”Jag såg tidigt att jag ville ha egna maskiner istället för att skicka original till andra tryckerier. Med egna maskiner kan jag kontrollera både slutresultat och leveranstider och få nöjdare kunder.”
Det där med nöjda kunder återkommer många gånger under intervjun. Relationer och kvalitet är viktiga faktorer, menar Peter. Jobbet som företagare innebär ibland långa arbetsdagar. Det man får tillbaka är glädjen att kunna bidra, menar han.
“Det är kanske lite extra kul att vara med när ett företag startar upp, att få vara med och hjälpa till när de växer. Men vi har även många större och väletablerade företag som vi hjälper. Det är smickrande och kul att de väljer oss när de kommer från stora koncerner.”
Föreningar är viktiga för ett samhälle och bygger på människors vilja att bidra. Det vet Peter som under många år jobbade idéellt för Köpings kulturliv. På Rink samarbetar han gärna med föreningar och hjälper till där han kan.
“Vi tror vi har hittat vår grej här på Rink. Vi vill verka här i Köping, vi tycker om att jobba lokalt.
Många kunder har blivit mina vänner och tvärtom. Det är kul att se nyttan av det man gör och kunna glädja andra.”
Gun-Marie Persson och Johan Hallberg har delat rektorsansvaret på Malmaskolan i snart 18 år. Teamet har satt Kolsva på Sverigekartan och deras metoder lyfts som goda exempel. Nyligen gjorde skolminister Anna Ekström ett digitalt besök där hon intervjuade både personal och elever. Men även företag, myndigheter och andra politiker har varit här för att få veta mer om Malmaskolans arbetssätt. Så vad är hemligheten? Vi har träffat Förebilderna som tycks ha hittat receptet för en framgångsrik skola.
Förebildsdiplomet är inte den enda utmärkelsen Gun-Marie och Johan har fått ta emot. Bland annat har de fått stipendium för sitt antimobbingprogram. Arbetet med skolans elevhälsoarbete har också uppmärksammats från många håll.
På Malmaskolan samsas ungefär 700 personer, vilket kan jämföras med ett litet samhälle. Nästan precis vad som helst kan hända under en arbetsdag.
”Själv startade jag min dag med att torka vatten från en läcka”, säger Gun-Marie som ryckte in och stöttade städpersonalen i händelsen.
”Man kan låta det här jobbet vara en administratörstjänst”, menar Johan. “Eller så låter man det vara levande och spännande. Det beror på vad man väljer själv”.
Både Gun-Marie och Johan var anställda som lärare på Malmaskolan när de fick frågan om ett rektorsvikariat. De arbetade då i olika arbetslag och kände inte varandra.
”Ganska direkt upptäckte vi att vi delade värderingar och tog oss an uppdraget tillsammans”, säger Gun-Marie. ”Vi såg att skolan var uppdelad i olika lag, det fanns diken mellan olika delar av verksamheten så vår första gemensamma insats blev att försöka skapa en skola.”
”Egentligen är det emot alla skolboksexempel, att gå in och bli chef över sina lärarkollegor”, säger Johan. ”Det är som gjort för ledarskapsutmaningar. Men vi fick faktiskt förtroende och stöd från personalen direkt.”
”Och när vi sedan fick genomgå rektorsutbildningen tillsammans kunde vi applicera det vi lärde oss där på vårt eget arbete. Det var riktigt bra. Vi har hela tiden valt att sätta eleverna i centrum, och format verksamheten utifrån det”, säger Gun-Marie.
Arbetet har gett resultat. Trivsel och resultat hos eleverna har ökat. Personalomsättningen är låg. Elevantalet har vuxit. Budgeten visar svarta siffror. Det som många skolor strävar efter verkar har lyckats här och den positiva utvecklingen har intresserat många.
“Inom skolvärlden har man koll på Malmaskolan, det är såklart jätteroligt att vara ett gott exempel”, säger Johan.
En framgångsfaktor är långsiktighet, menar de.
”Vi förstår att förändring tar tid och man måste ha tålamod. Statistiken visar att en genomsnittlig rektor byter arbetsplats efter ungefär 1,5 år. Det är klart att det gör skillnad att vi har jobbat tillsammans så länge”, säger Johan.
“Johan och jag har haft ett pågående samtal sedan vi tog oss an uppdraget och vi är inte färdiga än,” menar Gun-Marie. ”Vi ska också fortsätta vara en skola i framkant. Vi diskuterar mycket, man blir aldrig klar.”
Flera orsaker till den goda utvecklingen träder fram genom samtalet, och kanske kan det låta enkelt:
Att ta tag i problem i tid och inte avvakta för länge. Våga pröva. Få elever och personal att bli ambassadörer för sin skola. Ge och ta. Diskutera mycket och hålla en gemensam linje ut mot personalen.
Men den som tar del av samhällsnyheter förstår att det kan kräva ett enormt arbete att omvandla visioner till praktik, framför allt inom skolvärlden.
”Lärarjobbet får ibland en ganska trist bild i media”, tycker Johan. “Det beskrivs ofta som tufft, hårt och slitsamt. Så kan det såklart vara. Men det är så mycket annat också. Våra lärare visar en enorm yrkesstolthet.”
Påskgodislevererans till personalstyrkan.
Även ett rektorsuppdrag kan se ut på olika sätt menar duon. Man kan välja att stänga in sig vid ett skrivbord eller så kan man finnas till hands ute i verksamheten. På Malmaskolan står dörren till det gemensamma rektorsrummet alltid öppen. Och kanske är det just precis den tryggheten som känns genom korridorerna.
”Prestigelösheten mellan oss är oerhört viktig”, förklarar Gun-Marie. ”Vi törs släppa saker till varandra. Och så har vi ett grundläggande lugn. Vi stressar inte iväg i en situation. Vi tänker efter och funderar: Vart leder det här?”
Och så arbetsglädjen, tänker jag. Den där som tar sig ut mellan ord och meningar genom hela intervjun. Den som får en rektor att vissla på väg till jobbet.
Av Johanna Ericson
Gun-Marie Persson
“Skolan är vår framtid. Jag vill vara med och påverka och ge barnen självkänsla och ett socialt sammanhang. Jag vill ge dem förutsättningar att klara livet efter skolan.”
Gun-Marie och Johan delar kontor för att få snabb och smidig kommunikation.
Bakgrund:
Köpingsfödda Gun-Marie förstod redan som barn att hon var intresserad av att jobba inom skola. Efter studier till idrotts- och matematiklärare väntade anställning på Malmaskolan. Här har hon varit sedan 1986.
Intresset för skolfrågor ledde henne tidigt in i fackligt arbete. Idag är hon aktiv inom Sveriges Skolledarförbund.
Gun-Marie om sig själv som rektor:
“Jag leder med hjärtat. Jag tror man känner att man är välkommen att komma till mig och få hjälp. Att jag lyssnar. Jag sätter mig in i skolfrågor och följer forskning i ämnet.”
Drivkraften:
“Att kunna påverka. Jag vill se till att vi får en skola som passar in i vårt samhälle. Och så gillar jag att vara med andra människor.”
Johan Hallberg
“Om någon säger till mig att det här går nog inte, så säger jag: Bra, då gör vi det två gånger och tar kort på resultatet.”
Rektorsjobbet blir en livsstil, menar Johan. Det är inget 9-5 jobb, det gäller att hitta en balans mellan jobb och fritid. Själv visslar han fortfarande på väg till jobbet.
Bakgrund:
Johan föddes i Stockholm och flyttade till Köpings kommun första gången under tonåren. Egentligen hade han tänkt sig en framtid som grafisk formgivare efter gymnasiet, men fick andra insikter under ett lärarvikariat.
“Jag tyckte jobbet var jättekul och fick höra att jag passade som lärare. Aha, det är så här det ska vara, tänkte jag då.”
Efter lärarhögskolan i Falun och Örebro, återkom han till Västra Mälardalen år 1998, för jobbet som lärare i svenska och i särskild undervisningsgrupp på Malmaskolan.
Då blev han Kolsvabo.
Johan om sig själv som rektor:
“Jag har nog ett bra helikopterperspektiv, jag ser hur saker hänger ihop. Jag tycker målet är att alla elever ska må bra och klara skolan. Det fokuset vill jag ha.”
Drivkraften:
“Förändring. En känsla av att kunna göra skillnad. Det är en riktigt häftig känsla när vi jobbat hårt med en elev och så plötsligt vänder det och eleven börjar jobba för egen maskin.”
I februari 2019 fick Arboga Alpina utmärkelsen Månadens Förebild för sitt bidrag till idrottslivet. Med stort engagemang driver de verksamheten i Teknikbacken där både Västra Mälardalingar och besökare kan avnjuta friluftsliv. Föreningen ger också sina tränings- och tävlingsintresserade ungdomar möjlighet att utöva sitt intresse. Vi har träffat Andreas Nyquist, ordförande i Arboga Alpina, tillika tränare och skidförälder.
Det råder full aktivitet i backen ikväll. Skramlet av liften och ljudet av portar mot benskydd dämpas av den tjocka, packade snön som täcker backområdet. Precis där vi står är det fortfarande vinter. Några meter bort har våren börjat sin framfart.
Andreas Nyquist, ordförande i Arboga Alpina.
Snötillverkningen, den som möjliggör kvällsåkning i mars på de här breddgraderna, innebär inledningsvis tre veckors dygnet-runt-arbete. Sprutningen görs oftast på natten och kräver ungefär 15 personers insats. Det är en kostsam process som kräver stora mängder el och inte minst vatten.
Snötillverkning kräver alla sorts resurser.
Vi försöker lösa vattenfrågan”, säger Andreas. ”Vattnet är vår begränsning, fick vi tillgång till mer kunde vi förkorta perioden för snötillverkningen. Det är problematiskt när den blir så utdragen, mycket hinner hända med vädret under en treveckorsperiod.”
Men i år har föreningen haft tur, till skillnad mot förra säsongen.
”Den här säsongen har varit ganska bra vädermässigt, i princip är backen öppen sju dagar i veckan.”
En skidanläggning kräver dock mer än ”bara” snö för att rulla. Föräldrar är med och målar, lagar och fixar. Kiosken ska bemannas och någon ska träna de unga entusiasterna.
”Vi har en otroligt välskött förening men en åldrande anläggning som vi måste uppgradera framåt. Liften är från 1979, om något går sönder kan det gå så illa att den står stilla i flera dagar. Det är som sagt ideella krafter som driver detta, det är inte bara att ta ledigt från jobbet för att hämta reservdelar eller vad det kan vara. Allt hänger på att vi har pengar och lyckas lösa de problem som uppstår.”
Liften från 1979 gör fortfarande ett bra jobb. Men en mer uppdaterad version ingår i framtidsplanerna.
Medlemmarna lägger omkring 2000 ideella arbetstimmar på en säsong som varar i ungefär tre månader.
”Jag var här vid fem imorse innan jobbet och pistade. Det är så vi gör. Det är vi i föreningen som sköter driften, det skulle bli dyra timmar annars.”
Föräldrarnas drivkraft ligger naturligtvis i att låta sina unga skidentusiaster få utveckla sitt intresse.
Merparten av utövarna är tjejer, berättar Andreas, även om det jämnar ut sig lite mer i de yngsta grupperna.
”Vi har 80 ungdomar som tränar hos oss i år, det är en fördubbling från förra säsongen och det är såklart jättekul att det har ökat så.”
Förutom träningen i Teknikbacken ordnar föreningen (under normala omständigheter) läger både utomlands och i Svenska fjällen. En gång om året går Arboga Masters av stapeln, en viktig tradition med lokala sponsorer. Och så deltar de i en cup tillsammans med närliggande föreningar från exempelvis Eskilstuna, Vingåker, Norberg och Västerås.
”Man lär känna de närliggande klubbarna och vi har en bra gemenskap.”
Andreas och föreningen har visioner om en fortsatt levande och välskött skidbacke, gärna en höjd sådan. Och så en större och mer modern lift, kanske till och med en fin toppstuga att vila fötterna i. Det är något särskilt med utsikten där uppe, menar Andreas:
”Det är ganska häftigt att se ut över omgivningen. Ibland står jag där på toppen och tycker att livet är ganska bra. Jag hoppas att medlemmarna känner att de verkligen är med och bidrar. Att de känner stolthet. Själv tycker jag det är värt det varenda gång det kommer någon liten person i hjälm och ber om hjälp i liften eller med skidorna. Då är det värt allt jobb.”
ViS har tagit fram ett nytt presentationsmaterial med inspiration och fakta om Västra Mälardalen. Välkommen att använda detta när du vill berätta om vår plats, om vi berättar om hela Västra Mälardalen har vi ju så mycket mer att erbjuda våra blivande medarbetare och inflyttare.
Tomas och Anna Olsson driver Norrby Gård utanför Kungsör. De har uppmärksammats för såväl kött- som ullproduktion, allt med hållbarhet i fokus.
Vi träffade Tomas, som också är en Förebild i Västra Mälardalen.
”Det är ingen slump att vi är där vi är”, säger Tomas. “Vi analyserar och planerar vårt arbete utefter målet att det ska vara hållbart. Det är vår drivkraft. Jag brinner för det här. Jag tycker det är kul. Vi har varit pionjärer, testat nya saker och ny teknik. Vi ligger i framkant i Sverige.”
Gården utanför Torpa i Kungsör sjuder av aktivitet. Det har varit lamning i dagarna, tillökningen består av ungefär 500 nyfödda lammungar. Under vinterhalvåret vistas fåren under tak i luftiga stallar, men så snart våren kommer är det naturbete som gäller.
”Våra djur bidrar till artmångfald och öppna landskap”, säger Tomas och förklarar att får är utmärkta på att beta på marker där inget kan odlas eller där man vill hålla fritt från sly. ”Vi har får utplacerade som naturvårdare på kommunens marker. De är duktiga på att hålla fint.”
Lamning sker ett par gånger under våren, på sommaren ska fåren klippas och ullen tas om hand.
”Under 60-talet kom syntetmaterialen och efterfrågan på ull dog i princip ut. Mycket har kastats genom åren. Själva har vi prövat lite olika varianter, bland annat skänkte vi ett tag ull till Estland där den togs om hand. Här i Sverige har vi inte haft så god kunskap om ull.”
Men ullen har en framtid, tänkte Tomas som tog fram en fårtyp som ger både hög ull- och köttkvalitet. Det resulterade i att han plötsligt befann sig i ett modeprojekt, med bland annat designern Filippa K.
”Ibland undrar man ju hur det går till”, skrattar Tomas, ”men en dag satt jag och diskuterade med modefolk i Stockholm. De testade vår ull och tyckte om den jämna, fina kvaliteten så de tog fram en kollektion av den.”
När Tomas och hustrun Anna tog över driften på Norrby Gård i början av 90-talet hade de 25 får. Sedan dess har de expanderat. Idag är Norrby en av landets största lammproducenter med en besättning av 1000 tackor. Merparten av kunderna är restauranger som ställer höga krav:
”Många inköpare och krögare kommer hit på besök, de vill se hur våra djur har det för att kunna stå för köttet inför sina kunder och gäster. De vill veta hur djuren äter, mår och sköts. Det är roligt att jobba hela vägen ut mot kunden och för oss är transparensen en självklarhet. Jag tycker om att berätta om det vi gör.”
2018 tog Norrby Gård emot Scans Miljöpris och 2020 blev de nominerade till Årets Köttbonde. Tomas återkommer till det stora ansvar som han och branschkollegorna axlar:
”Det är vi matproducenter som står för den stora omställningen. Vi måste hela tiden hitta nya odlingsmetoder för att klara vårt nya klimat, och sätt att bevara jordens resurser. Men konsumenterna måste hjälpa till att ställa krav. Vi behöver äta mindre mängder kött och vi ska äta rätt kött”, menar han.
Genom föreningslivet finns fler sätt att påverka utvecklingen, menar Tomas som är aktiv inom LRF och Sveriges Lammproducenter.
”Jag är hållbarhetsambassadör, uppdraget innebär att berätta för politiker och konsumenter om hur vi arbetar. Inom LRF jobbar vi mycket mot skolor, det är viktigt att barnen förstår var maten kommer ifrån. För några generationer sedan hade de flesta någon koppling till lantbruk, idag är det få som har varit på en bondgård.”
Sina egna kunskaper inhämtar Tomas genom omvärldsbevakning, han är bra på att ta del av branschaktualiteter, både på hemmaplan och utomlands.
”Jag försöker delta i konferenser. Och så åker vi till England för att besöka kontakter inom fårproduktion. Vi fick stipendium att resa till Nya Zeeland där vi spenderade två veckor. Det var alldeles fantastiskt att se hur de jobbar där.”
Om vi ska kunna fortsätta försörja Sverige med bra, hållbar mat måste någon föra yrkesarvet vidare. Tomas har tur menar han, att han har barn som är intresserade. I branschen behövs det arbetskraft.
”Det är brist på djurskötare och traktorförare idag, men intresset för att söka naturbruksgymnasium har ökat, vilket är roligt. Att jobba på gård är varierande och kul. Vi befinner oss mitt i en riktigt spännande utvecklingsresa, jag rekommenderar verkligen fler att fundera på det här yrkesvalet.”
Tomas beskriver att göromålen på gården är tydligt indelade i olika perioder och årstider, vilket gör jobbet omväxlande.
”Vintern innebär mycket rutiner. Djuren ska fodras, det ska mockas och allt ska rulla på. Då är det väl för oss som för de flesta, lite mörkt och skitigt. Men när våren kommer börjar ett nytt liv. Det är fortfarande minst lika mycket att göra, men inte så bundet till rutiner. När man släppt ut fåren på bete och man sitter där på en sten och ser att de mår bra och man känner doften av gräset … det är helt magiskt.”
Stoltheten för verksamheten och ansvaret återkommer på många sätt genom samtalet.
”Det här är framtiden”, säger Tomas. ”Hållbar livsmedelsproduktion är en viktig uppgift. Det är väldigt utvecklande att få vara med på den resan. Det är så viktiga saker att jobba med. Den viktigaste resursen jag har är min jord. Maskarna ska trivas, djuren ska trivas, allt måste må bra. Jorden och djuren driver allt det här.”