Hertzman och Lykta ger oss upplevelser utöver det vanliga

I en villa på Brattberget i Arboga bor två Förebilder som precis som motiveringen lyder “bidrar till såväl ett mer levande Arboga som ökat intresse för vår lokalhistoria och besöksanledningar”.
Och nog är det tydligt att Emelie Hertzman och Lars Lykta i allra högsta grad skapar ett mer färgstarkt och allmänbildat Västra Mälardalen.
Deras kreativitet och engagemang har gett oss både Cecilia Vasa-tolkningar och Halloween-event av rang.


Emelie tröttnar aldrig på att sy, snarare finns det inte tillräckligt med tid. Det guldfärgade tyget ska bli en ärm till en historisk klänning.

På Brattberget i Arboga blåser snön i sidled, vårvärmen tycks långt bort idag, men inne hos paret Hertzman/Lykta sprakar det trivsamt i den vackra gjutjärnskaminen. 40-talsvillan på Brattberget är bas för både jobb och fritid, två områden som visserligen allt som oftast smälter samman för paret. Under de fem år som de har bott i huset, har de lagt ner en hel del arbete för att sätta sin egen prägel på huset.
“Det är ett härligt hus och det är bra för barn att bo här, med nära till förskolan och så gillar vi verkligen trädgården, vi gillar att odla.”

Arboga blev platsen för Emelies teaterplaner
Emelie är uppvuxen i Luleå och Kalmar. Lars har sina rötter i Karlskoga. Att det var just här i Arboga som deras gemensamma liv skulle ta form är därför ingen geografisk självklarhet utan snarare ett resultat av Emelies sökande efter en plats där hennes teaterdrömmar kunde få landa. Efter många år i större städer längtade hon efter något mer småskaligt, närmare naturen. Men det var fler kriterier som skulle uppnås:
“Jag letade efter en plats med intressant historia, bra läge och förutsättningar. Jag ville ha närhet till större städer och så skulle det finnas ett turistintresse. Eftersom jag planerade att starta teaterverksamheten här måste det också finnas ett behov av det, jag ville inte bli en teater i mängden. Jag ville fylla en funktion, en roll, skapa en samlingsplats.”

Efter en tids research insåg Emelie att Arboga var en plats som verkade uppfylla många av önskemålen. Nästa steg blev ett besök.
“Arboga var mindre än vad jag hade tänkt, men jag såg en jättefin stadskärna. Här fanns gallerier och musik, en fin kulturstad. Jag blev väl bemött av bland annat bibliotekschefen Eva Petri och flera andra i kommunen, det var förtroendeingivande. Jag fick snabbt igång ett samarbete med kulturskolan. Nu har vi dock inte det samarbetet kvar längre, tyvärr”, säger Emelie som bekymras över att kulturen tycks få allt mindre utrymme i samhället.

Men Arbogateatern har under Emelies ledning fortsatt sin utvecklingsresa, idag är föreningen en produktiv friteater bestående  av skådespelare från Västmanland, Örebro och Stockholm. De sätter upp historiska föreställningar med lokal anknytning som exempelvis Cecilia Vasa-tolkningar och Skymning över Arboga som har satts upp i åtta år nu.
I vår sker inspelningar av historiska kvinnoporträtt och så ges Mosters lilla kung på Stadskällaren, där publiken även bjuds en historisk middag lagad med tidsenliga recept. Mosters lilla kung utspelar sig under 1523 när Gustav Vasa har blivit vald till kung.
“Det blir intriger, lömska släktingar, sång, fart och humor”, lovar Arbogateatern. “Föreställningen är en utmärkt aktivitet för företagsevent och andra grupper”, säger Emelie. Vårens föreställningar av Mosters lilla kung erbjuds under första halvan av juni, vilket passar väl för sommaravslutningar.

Sömnad och historia är passion
Under samtalet syr Emelie på ett guldfärgat tyg, det ska bli en ärm till en historisk klänning som väntar på att färdigställas i ateljén på övervåningen. Hon vet vad hon gör, hon har sytt ungefär 150 historiska dräkter redan. Det måste krävas ett enormt tålamod, gissar en med tummen mitt i hand.
“Jo, jag har tålamod men är snarare sjukt rastlös”, säger hon och förklarar att hon i princip alltid har ett sömnadsprojekt i TV-soffan, som är ett perfekt ställe för pilliga detaljer. “Och jag koncentrerar mig bättre om jag får sy på möten till exempel.”


En barnklänning i 1500-talsstil väntar på att färdigställas i ateljén. Den ska vara med i “Gustav Vasa skriver historia“, en föreställning för mellanstadiet.

Att färdigställa en historisk dräkt handlar om mer än enormt tidskrävande handarbete. Det gäller också att få fatt på rätt detaljer.
“Det är en ständig jakt efter att hitta rätt material till rätt pris”, säger Emelie. “Nyligen har jag beställt smycken från Spanien och hattmaterial från Belgien. Nu för tiden finns ju nätet, men det tar en del del tid att hitta ändå. Jag är noga med detaljerna, så långt det går vill jag att det ska vara rätt.”


Emelie har sytt närmare 150 historiska dräkter. Hennes egna favoriter är dräkter från 1500-talet och sent 1800-tal.

Intresset för handarbete och sömnad började tidigt, bland annat sydde Emelie egna kläder till Barbiedockorna. Kreativa och händiga föräldrar som sydde utklädningskläder och tillverkade dockskåp bidrog till känslan av att göra själv, tror hon. Intresset för kreativt skapande växte och tog sig olika uttryck, och när hon fick en sömnadskurs i present av föräldrarna djupnade fascinationen för att sy historiska dräkter.

För Emelies del har hantverket vävts samman med ett starkt historieintresse. Resultatet av universitetsstudier inom såväl teater som dräkthistoria är bärande i de uppsättningar som Emelie skapar tillsammans med Arbogateatern.
En av produktionerna som har uppmärksammats är SVT:s produktion om Stockholms blodbad, där även Arbogariddarna medverkade.
“Vi från Arbogateatern hade med dräkter och flera skådespelare”. Emelie själv spelade rollen som Kristina Gyllenstierna, scenerna spelades in på Stora torget hemma i Arboga, i Lunger ute hos Arbogariddarna och i Stockholm. “Det var roligt att projektet fick så mycket positiv uppmärksamhet.”
Arbogateatern samverkar också med flera andra lokala aktörer som Arboga museum, kyrkan och lokala caféer för olika projekt.

Tydliga visioner
Fler spännande projekt planeras för Arbogateatern, Emelie har tydliga visioner för verksamheten. Bland annat vill hon hitta en mötesplats där föreställningar både kan förberedas och hållas.
“Vi söker en lokal, vi behöver en bas för vår verksamhet med en scen och gärna ett kök. Vi delar gärna lokal med andra aktörer, det finns ju sätt att samarbeta på. Någon som vill ha tillgång till verkstäder för trä- eller textilhantverk eller företag som driver cateringfirma eller liknande vore toppen.”
Att driva en kulturförening tar mycket tid beskriver Emelie. Och så kostar det pengar. Föreningen Arbogateatern behöver precis som många andra teaterföreningar söka kulturbidrag för att få verksamheten att gå runt. Det kreativa arbetet med produktioner är periodvis mycket intensivt.
Hur får man energin att räcka till? Kanske är det det där tålamodet som kommer sig väl till pass?
Emelie beskriver att hon får näring i mötet med sina karaktärer och med publiken.
“I det här jobbet har man det fantastiska verktyget att påverka och beröra omgivningen. Att få gå in i en roll och få uppleva en annan tid genom en annan karaktär.”

Lars Lykta och Arboga Halloween
Västra Mälardalen har Lars Lykta och hans Kompani Irrbloss att tacka för att Arboga under de senaste åren har fått uppleva ett spektakulärt Halloweenfirande som även lockat många besökare utifrån.
”Jo, det har ju blivit en smärre succé”, säger Lars. “Det är ett samarbete med många föreningar och eldsjälar som har hjälpt till, men jag sparkade igång bollen.” Utvecklingen av konceptet Arboga Halloween har bara börjat, menar Lars som hemlighetsfullt avslöjar att det finns fler uppslag att testa.
“Det finns några roliga idéer till nästa gång. Det blir en häftig grej, om den kan bli av. Med hyperanknytning till Arboga.”
Under Halloween pågår aktiviteter på flera håll i Arboga, bland annat vid stadens nöjesfält. Det finns inga gränser för vad som kan åstadkommas, menar Lars.
“Halloween är en kul tradition eftersom man kan skapa något nytt. Det skulle vara svårt att göra en ny lucia, till exempel, men med Halloween är man är ganska fri.”


Lars Lykta är mannen bakom succén Arboga Halloween.

Jättelajv var starten
Till vardags frilansar Lars bland annat som projektledare inom film och TV, just nu jobbar han med bland annat casting och location i en historisk produktion. Även Lars har ett starkt historisk intresse och drivs av en nyfikenhet för att kliva in i nya roller och världar, vilket har konkretiserats genom olika spännande projekt, inte minst ett jättelajv som han initierade och drev.
“Jag började tidigt med lajv och bestämde mig för att arrangera ett gigantiskt lajv där 700 personer deltog under en vecka. Det var en stor apparat med mycket logistik, en lokal Ica-handlare fick köra ut mat till oss i skogen. Vi var nog en bra kund.”

Kombinationen mellan lajv och amatörteatern Lyset hemma i Karlskoga blev lite av startpunkten för Lars kulturintresse. Han beskriver att kultur och teater kan öppna nya världar för honom. I samband med lajvintresset började även Lars skapa egna kostymer, vilket han fortfarande gör ibland.
“Inom kulturen kan man testa att göra andra saker, man kan leva ett helt liv från uppgång till fall.”


Hemma hos Lars och Emelie finns spännande rekvisita. “Vi skulle behöva en lokal för att få plats med allt”, säger Emelie.

Stora projekt är Lars grej
Lajvarrangemanget gav mersmak för Lars som drog igång fler spännande projekt. I ett jubileum för Heliga Birgitta fick han dessutom utlopp för sitt hästintresse när de medverkande red i omgångar från Selånger till Trondheim, en sträcka på cirka 60 mil.
“Det var ett väldigt roligt och innehöll en hel del praktiska utmaningar”, minns Lars. “Och så fick vi rida mitt i natten för att det var så varmt.”

Just stora projekt verkar vara Lars område. En gång startade han upp ett projekt där 32 kommuner från sju län skulle samarbeta för att få till en nationell ridväg, en Eriksgata genom Sverige. Ett ambitiöst projekt och inte helt okomplicerat med tanke på det stora antalet aktörer. Även om just det projektet inte nådde hela vägen har erfarenheten gjort honom rikare.
”Om man inte testar så misslyckas man inte, men man få heller inget gjort”, säger han. “Jag tycker om att göra saker och är inte rädd för att försöka.”

Positivhalaren Lars testar utrustningen.
Spännande framtid för lokala projekt

Lars funderar på nya kulturprojekt. Idéerna saknas inte och framåt skulle han gärna arbeta mer med rörlig bild.
“Just TV- och filmprojekt jobbar jag gärna ännu mer med, och då gärna med lokal anknytning. Det finns mycket spännande att göra här i Arboga, till exempel.”
TV- världen har gett honom spännande idéer och nyttiga jobberfarenheter. Men branschen har även spelat en större roll än så i Lars liv.
Under en TV-produktion för många år sedan fick han oplanerat vikariera i vad som skulle visa sig bli en ovanligt viktig roll.
“Vi gifte oss faktiskt första gången vi sågs”, berättar Emelie. “Jag spelade Ulrika Eleonora i en inspelning inför kronprinsessans bröllop, och Lars fick hoppa in som min man, Karl XI.”

Ja, resten är historia. Och vi är väldigt tacksamma för att det är här i Västra Mälardalen den tar plats.

Med inspiration från Köpenhamn gör Simon Tiredal livet med cykel smidigare

Jag träffar cykelaktivisten och reparatören Simon Tiredal på fiket Två Skator i Arboga en eftermiddag i mars. För bara några dagar sedan var det vår i luften. Nu är ett snöoväder på väg. SMHI har utfärdat varningar i starka färger och i mediernas rubriker trängs ord som “kaos” och “snösmockor”. Väderomslaget känns i luften. Men det hindrar inte Simon. Efter vårt samtal ska han vidare med sin lådcykel för att få ordning på ytterligare några cyklar.

Han har en hel del att göra, även om han konstaterar att det inte direkt är högsäsong just nu. Det har gått snart ett år sedan han återvände till hemstaden Arboga och startade Cykelsmeden – företaget som förenklar cykellivet för Arbogaborna, genom att erbjuda cykelreparation på plats hemma hos dem, eller där deras cyklar råkar befinna sig. Hans arbetsfordon är en nyrenoverad lådcykel med plats för de nödvändiga verktygen.

Hur fick du idén till att starta en mobil cykelverkstad?

Det var när min flickvän Tanja och jag bodde i Köpenhamn. Jag jobbade som scenarbetare, med ljud och ljus, men det fick ett abrupt slut med pandemin. Det var då tanken dök upp. Jag hade lagt märke till att det fanns många cyklar, som stod oanvända och trasiga, i cykelrummet i huset där vi bodde. Så jag satte upp lappar i trappuppgången där jag erbjöd grannarna att reparera deras cyklar. Jag fick napp direkt. Sedan spred det sig till hela kvarteret. Först var det mest en hobby, sedan utvecklade jag det till en mobil cykelverkstad. Det fanns redan cyklande reparatörer i Köpenhamn – jag gjorde en deal med Bikerunner som utvecklat konceptet och fick kunder genom deras bokningsportal på nätet.

Hur hamnade ni i Arboga?

Jag växte upp i Arboga, men flyttade härifrån några år efter gymnasiet, där jag utbildade mig till svetsare. Köpenhamn är en underbar stad – inte minst om man gillar cykling. Där cyklar precis alla. Folk från alla samhällsklasser trängs på samma cykelväg. Det var när vi fick den glada nyheten att vi skulle få barn som vi bestämde oss för att flytta. Efter en kort period på Bornholm, där jag jobbade på Christiania Bikes som svetsare, och några månader i Kalmar, så bestämde vi oss för Arboga. Faktum är att vi mer eller mindre flydde från Bornholm (skratt). Huset var mögligt. Det gick inte att bo där …. Nu har vi snart bott i Arboga ett år.

Köpenhamn är en av Europas bästa cykelstäder. Där görs hälften av alla resor med cykel. Funkar konceptet med en cykelverkstad på två hjul lika bra i Arboga?

Ja! Sommaren och våren gick riktigt bra, bättre än jag vågade hoppas på. Kunderna är glada över att själva slippa transportera sina trasiga cyklar till reparatören. Och för mig är det enkelt att ta mig till alla kunder med min lådcykel.

Vilken är din drivkraft?

Jag vill bidra till att öka cyklandet i trakten, genom att göra det enklare att ha cykel. I Arboga är det egentligen perfekta förutsättningar för att cykla. Många tar bilen helt i onödan. Hälften av alla bilresor som görs i Sverige är kortare än 5 km och i städerna är 80 % kortare än 3–4 km. Många av de resorna skulle vara både billigare och smidigare att göra med cykel. Det är bra för miljön – och man behöver inte gå till gymmet lika ofta.

Idag är både städerna och landsbygden planerade för bilar. Bilen är fortfarande normen. Men nu satsar många storstäder på att ställa om till cykelstäder, med allt fler bilfria områden. Paris siktar på att bli “100 % cyklingsbart” till 2026. l Berlin finns det förutom många cykelvägar också så kallade Fahrradstrassen, där cyklarna har företräde och bilarna bara får köra i 30. Dessutom kan man ta med sig cykeln i kollektivtrafiken. Vad skulle Västra Mälardalen kunna göra för att bli cykelvänligare, hållbarare och därmed också tryggare och roligare?

Dels tycker jag att kommunerna borde göra kampanjer som uppmuntrar folk att cykla. Men ännu viktigare är att göra det tydligare var man kan cykla. Bättre skyltat helt enkelt. Cykelskyltar som visar vägen och avståndet till olika platser. Idag är det inte helt enkelt. Jag tror också att många känner sig lite osäkra på var man får cykla, vilket gör att folk cyklar lite överallt, på trottoarer till exempel, när det inte finns cykelvägar. Jag tycker också att fler transporter borde skötas med cykel. Och kanske göra som i Holland, och ha skolskjutsar med cykel.

Du cyklar ständigt, oavsett om det är sommar eller vinter. Vad har du för tips till andra som vill cykla på vintern?

Underställ är ett krav, minst ett lager. Skalplagg som tål vind och vatten. Ja, man ska sätta på sig så mycket man bara kan. Men också tänka på att man ska kunna ta av sig en del av kläderna, när man cyklat en stund och blivit varm.

Dubbdäck?

Ett dubbdäck fram kanske. Men jag kör inte med dubbdäck. Det rullar bättre utan. Tänk också på att tvätta av cykeln när du har kört i snöslask. Vägsaltet förstör lacken och drivlinan.

En sista fråga: Var tycker du det är roligast att cykla – i staden eller på landet?

Städer är ändå roligast. Det händer så mycket så det finns alltid något att kolla på. Jag tycker om bruset omkring en – jag älskade det i Köpenhamn.

Av: Jens Soneryd.

Stort grattis Månadens Förebild mars 2023 – Henrik och Robert!

Västra Mälardalen, vi har en ny Förebild!
Grattis Henrik Zetterdahl (på bilden) och Robert Alm, Månadens Förebild mars 2023!

Här är motiveringen:
Månadens Förebild går till två personer vars engagemang har gjort avtryck inom såväl idrotten som företagsvärlden i Västra Mälardalen.

Tillsammans driver de framgångsrikt flera bolag inom plåt och ventilation, projektering och montering av solceller samt tillverkning av butiksinredning. 2022 fanns de även med på listan över Kungsörs Tillväxtföretag.

HERO är ett ord som beskriver två lokala hjältar:
HEnrik med sin expertis inom solenergi och RObert som dessutom har bidragit till fotbollen i både Kungsör och övriga Västmanland.

Henrik Zetterdahl och Robert Alm är två personer som gör skillnad i Västra Mälardalen och visar attityder som Västra Mälardalen i samverkan står för: mångfald, öppenhet och stolthet!

Stort grattis önskar Västra Mälardalen i Samverkan.


Henrik Zetterdahl blev överraskad på Företagsfrukosten i Kungsör. På bilden saknas Robert Alm.

Carl håvar redan in bowlinggulden

Det är strikar som gäller när Carl Eklund bowlar. Helst tolv i rad för ytterligare en drömserie, 300 poäng. Han lägger ribban högt. Målsättningen? “Jag ska bli bäst i världen.”
Foto: Ulf Eneroth

17-åringen från Köping har självförtroende vilket faller sig ganska naturligt. Meritlistan är redan imponerande: Två EM-guld som junior, två VM-guld för U21-bowlare, några titlar på seniorernas Europatour och så SM-guldet i tremannalag tillsammans med pappa Tony och halvbrorsan Viktor.

Carl har under lång tid klassats som en av Sveriges främsta bowlingtalanger. Mot bakgrund av de nämnda meriterna känns ”talangstadiet” redan passerat. I dag ses Carl i bowlingkretsar snarare som ett fullblodsproffs – även om han ännu inte lämnat gymnasieskolan.

“Jag är fortfarande ung och vill samla på mig mer erfarenhet. Först när jag fyllt 18 kan det bli aktuellt att möta proffsen på amerikanska PBA-touren (Professionals Bowlers Association). Där och då vill jag vara en ”killer”.”

Killer?
“Gå ut hårt och visa att jag är där för att stanna! Spela så mycket jag kan, så länge jag kan.”

Det är också i USA, bowlingens förlovade hemland med 5 000 bowlinghallar, som miljonbelopp fördelas vid proffstävlingar.

Bowlat hela livet
Carl har redan bowlat hela sitt unga liv. Han var 18 månader när han rullade sina första klot i bowlinghallen.  Här i Köping finns sedan länge ett genuint och stort bowlingintresse. Uttjänta hallar har avlösts av nya. Palace Bowl är i dag en anläggning med tolv banor under samma tak som restaurangkedjan O´Learys.

Carl Eklunds meritlista innehåller redan VM-guld, EM-guld och SM-guld. Inte undra på att 17-åringen som debuterade i Elitserien som elvaåring (!) siktar på proffsliv i USA. (Foto: Ulf Eneroth)

Pappa Tony arbetade en tid i bowlinghallen och är samtidigt en duktig bowlare. Så visst har generna för bowlingsporten slussats till nästa generation. Däremot har Carl anammat och utvecklat en annan bowlingteknik än pappa Tonys traditionella vänsterskruv.

“Jag var redan som litet barn tvungen att hålla klotet med båda händerna. Annars hade jag inte orkat få iväg det.”

På den vägen är det, dessutom synnerligen framgångsrikt. Carl har förfinat tekniken att med tvåhandsfattning skruva klotet från såväl vänster som höger beroende på var eventuella spärrkäglor ska fällas.

Debuten
Carl är osäker om han var sju eller åtta år när han gjorde sin första seriematch i IKW/Köping BK:s klubbtröja. Men debuten i Elitserien råder däremot ingen tvekan om. Carl var elva år och den yngsta bowlaren någonsin i högsta serien.

“Vi mötte Jösse och jag slog 890. Ett bra resultat, men vi förlorade.”

Bowlinghallen är hemvist för Calles nästan dagligen. Här finner han trivseln och här har han sina vänner i den enda bowlingklubb han representerat.

“Här hör jag hemma. Vi har en härlig laganda och det blir en annan bowlingkänsla än när jag tävlar individuellt.”

De som följer en Elitseriematch på plats kan intyga skillnaden. Decibelnivån när Köpingsbowlarna peppar varandra motiverar skyddande öronproppar.

Utmaningar i landslaget
Carl tar den fysiska träningen på allvar, inte minst att stärka ryggen inför de utmaningar som väntar i landslagströjan. Han har som den yngsta av tolv herrbowlare tagits ut i Team Sweden för åren 2023/2024.

“Jag är tacksam att få chansen.”

SM-guldet i tremannalag blev rena familjefesten för finalspelarna Tony Eklund, sonen Carl och styvsonen Viktor Danielsson. (Foto: Ulf Eneroth)

Lika tacksam är han för framgången med SM-guldet i tremannalag under SM-veckan i Skövde. Då fick han dela glädjen med övriga finalspelarna i IKW/Köping BK – pappa Tony och halvbrorsan Viktor.

Guldfirandet blev rena familjefesten!

Av Ulf Eneroth.

Basketfester i nya Köpingsarenan

Amerikanen KeShawn Curry bjuder på en fartfylld attack innan han med en magnifk dunk får en rekordstor Köpingspublik att explodera av glädje. Mr Curry är en i raden av basketstjärnor som bidrar till en basketkultur i Köping och där hemmalaget Köping Stars med en stor portion av ideella insatser tagit sig upp på högsta elitnivå.
Foto: Robert Bjarnefeldt

Stars med alla stjärnor skapar spänning och dramatik till en växande skara basketfans som fått en ny samlingsplats i moderna satsningen Köping Bad & Sport. En fräsch arena med tusen läktarstolar och fler publikplatser nära stjärnorna på golvet.

Golvet har förresten en egen historia. Basket på elitnivå kräver trägolv men kommunen valde ett gummigolv i nya arenan – ett beslut för att möta fler föreningars önskningar och behov. Köping Stars stod därmed inför valet att spela kvar på trägolvet i anrika, men ålderstigna Karlbergshallen eller att skaffa fram eget trägolv till arenan. Sagt och gjort. Klubben köpte in Svenska Basketbollförbundets gamla trägolv som vid samtliga hemmamatcher läggs över gummigolvet och plockas bort efteråt. Arbetsinsatsen från ideella krafter är exceptionell. Golvet pusslas ihop av drygt 700 delar och väger totalt elva ton!

Starten för 50 år sedan
Merparten av golvläggarna är i dag engagerade pensionärer. De minns när basketsporten introducerades i Köping av den inflyttade gymnastikläraren Bo Fransson för mer än femtio år sedan. Basketen utvecklades i föreningen Köpings GIF och resulterade i en ettårig sejour i Elitserien säsongen 1981/1982. Då lade hemmaspelare som bröderna Hannu och Seppo Laakso, Per Wittberg tillsammans med amerikaner som Bob Osberry och Jerry Baskerville med flera grunden för publikintresset.

Resan mot toppen
Framgångsåren kom dock att sättas på paus, och basketen i Köping tillbringade ett antal säsonger i lägre divisioner. Men med coachen Åke Bärlin kom nytt blod in i verksamheten och en ny resa mot toppen påbörjades 2003 i en helt ny förening, Ullvi Basket.

“Vi skapade Starskonceptet med avsikt att nå Svenska Basketligan. Inför säsongen 2018/2019 var målet nått för Köping Stars.”

Tjugo år senare, i februari 2023, hyllades grundarna Tomas Bandh och Helena Hoffstedt tillsammans med Tobias Becker, Robert Bishop (tidigare Pettersson) och Åke Bärlin vid jubileumsfirandet i samband med ligamatchen mot Uppsala. Rekordpubliken, 1 263 åskådare i Köpings Bad & Sport, gav kvartetten välförtjänta värmande applåder.

Basketen väcker känslor och Köpingspubliken lever med i händelserna på planen. (Foto: Camilla Geidemark)

Tomas Bandh minns resan mot eliten med Ullvi Basket. Först de små men ändå så viktiga stegen, därefter de stora besluten.
“Vi skapade Starskonceptet med avsikt att nå Svenska Basketligan. Inför säsongen 2018/2019 var målet nått för Köping Stars.”

In i finrummet
Publiken välkomnade Köpingsbasketens återkomst in i finrummet, och basketfesterna har avlöst varandra sedan dess. Fortfarande baserat på grundläggande ideella insatser. När Tomas Bandh mottog utmärkelsen ”Årets Eldsjäl” av Köping Scheele Rotaryklubb löd motiveringen inte oväntat ”Köping Stars manifesterar The Spirit of Köping och skapar stolthet och höjer självkänslan i vår stad”.

”Köping Stars manifesterar The Spirit of Köping och skapar stolthet och höjer självkänslan i vår stad”.

Köping Stars ekonomiska resurser matchar inte de etablerade klubbarnas budgetar, men fem år i högsta basketligan SBL har medfört sportsliga framgångar. Stars innehade tredjeplatsen med 24 segrar i SBL (rekord för Stars) när pandemin satte ett abrupt stopp för fortsatt ligaspel i mars 2020. Det blev inget slutspel om SM-guldet, men Köping Stars tröst blev ligans utmärkelser ”Årets lyft” (klubben), ”Årets coach” (Panagiotis Nikolaidis) och ”Årets center” (Jeremy Combs).

Köping Stars satte publikrekord (1 263 åskådare) i Köpings Bad & Sport i samband med jubileumsmatchen mot Uppsala i februari 2023. (Foto: Camilla Geidemark)

Köping Stars sprider onekligen stjärnglans och medial uppmärksamhet till Köpings kommun.

Av Ulf Eneroth

Projekt Etableringsstrategi för fler företag i Västra Mälardalen

ViS tar fram gemensam etableringsstrategi för Västra Mälardalen.
Idag finns cirka 5000 företag i Västra Mälardalen, många företag inser redan att vi har ett smart läge, goda förutsättningar och bra nätverk att erbjuda. Men vi vill att ännu fler ska hitta hit. Etableringsfrågan har funnits på ViS agenda länge och kommunerna har sedan tidigare arbetat tillsammans med detta, men mer kan göras.

En gemensam och uppdaterad målbild är nu framtagen: 2030 ska det finnas 5500 företag här i Västra Mälardalen! För att ta fram en plan mot målet, driver nu ViS ett projekt där en gemensam etableringsstrategi tas fram för de tre kommunerna.

En arbetsgrupp bestående av näringslivscheferna i Köping, Arboga och Kungsör och Mathias Axelsson från ViS har inlett arbetet som ska presenteras i april 2023.
Mathias Axelsson som är projektledare, säger att tanken är att få fram en bra paketlösning för den som vill etablera sig här.
“Vi vill kunna presentera snabba och smidiga tillvägagångssätt för företag som vill hit och även för befintliga företag i området som vill utöka. Detta är nödvändigt så vi blir attraktiva för de som har tankar på att etablera sig i vår region och att vi utåt kan presentera en bra lösning som sträcker sig över kommungränserna”, säger Mathias.

“Vi tar tillvara på det som har hänt under året, dokumenterar och förvaltar, hittar spektakel som vi berättar ur vår synvinkel.”

Lokalrevy är ingen ny företeelse i Arboga, här har det funnits revy sedan 50-talet.
“Vi har en stark revytradition här” säger Per Pettersson som är ordförande i föreningen “Arbogarevyn – Föreningen För Verklig Underhållning”. Namnet anspelar på försvarsmaktens förkortning och knyter redan där ett starkt band till traktens historia av flygindustri. Lokala händelser är fortfarande fokus för Arbogarevyn.

Per själv har varit en del av revygänget sedan 1995.
“Det kanske låter länge men det är egentligen ingenting”, säger han. “Det finns dom som varit med längre, Per-Erik Modigh till exempel, har varit med sen landhöjningen.”

Jim Bergqvist, producent, regissör och ensemblemedlem, är förhållandevis ung i gänget, men har redan hunnit bli revyveteran här i stan.
“Jag slussades in i det här runt 2012 eftersom min pappa var med. Först hjälpte jag till med lite olika saker, men har stått på scenen de senaste nio åren.”


Per Pettersson och Jim Bergqvist är två av Arbogarevyns eldsjälar.

Teamwork
Gänget från Arbogarevyn har precis haft återsamling efter årets föreställningar. De har käkat gott, druckit en och annan öl och tittat på inspelningarna, reflekterat och garvat. Men snart är tillbakablickandet passé och siktet riktat framåt. För en ny revy ska det bli. Det blir det alltid, så länge det inte kommer en pandemi och sabbar planerna.

Revyarbetet bygger på ett starkt och engagerat team, förutom ensemblen jobbar kaffegäng, ljud- och ljustekniker och revyorkester för att bjuda publiken på en helhetsupplevelse i toppklass. Det är ett sammansvetsat gäng som känner varandra väl och litar på varandra, vilket kan behövas inte minst när oturen är framme. I år till exempel, blev 75 procent av ensemblen sjuka under självaste premiärveckan:
“Vilken ångest man hade”, säger Jim som låg hemma i feber under flera föreställningar. “Man vet hur slitigt det blir för gänget.”
“Ja”, säger Per som även han var däckad under ett antal spelningar. “De som var på plats fick dra ett jäkla lass men vi löste det. Jag tror inte publiken märkte så mycket av det. Det är ett tecken på bra dynamik. Ingenting är omöjligt.”

Gemenskapen tar sig långt utanför scenen.
Mellan de fysiska träffarna chattas det och snackas. Skickas roliga bilder och spaningar.
”Det går inte en dag utan att man tänker på revyn”, säger Per. “Man lyssnar på nyheterna och funderar, kan det här vara nåt?”
“Alla i gänget får vara med och bidra till sketcher, det tror jag är ovanligt”, säger Jim. “Alla vill inte skriva, men idéer kan alla komma med och alla är med i processen.”

Helårsengagemang
Revyåret ligger aldrig helt nere, men det är lite lugnare under våren för att sedan öka och slutligen eskalera runt jul inför premiären i början av januari.
“Att räkna ut hur mycket tid som vi lägger på det är svårt att säga”, säger Per. “Under hösten är det flera kvällar i veckan, från oktober minst fyra och december typ helat tiden. Mycket tid blir det, revygänget blir ens andra familj.”


Det ligger många timmars förberedelsearbete bakom en föreställning.

Så hur kommer det sig att man väljer att lägga ner halva sin vakna tid på en lokalrevy?
Belöningen, tror i alla fall Per och Jim, är alla garv, den sköna stämningen i gänget och såklart publikens uppskattning.
“För mig är ett bra applåd svårslaget”, menar Per. “När man står där och tar emot slutapplåderna är det inte långt till tårarna faktiskt.”
“Energin man får av att folk kommer och visar sin uppskattning är enorm”, tycker Jim. “Man kan leva på den där energin ett bra tag, glida på revyvågen under mörka januari, februari och mars.”

Under sommarsäsongen går stora delar av ensemblen över till Bygdespelens vänner, en Arbogaförening som spelar folklustspel under bar himmel.
Man kan också se revydeltagare i kultursammanhang som medeltidsdagarna där både Jim och Per är engagerade på olika sätt.
“Arboga är en kulturstad med starkt föreningsliv, som skulle behöva återväxt för att också säkra framtiden. Men så är det väl i de flesta städer”.

En revy för och om Arboga
“Revyn gör man för sig själv men också för Arboga och för folket”, säger Jim som ser hur revyn för människor samman. Folk tar sig ut, pratar med varandra och på senare år har revyn blivit mer än ett besök i teatersalongen. Nuförtiden kan gästerna också ta del av förfriskningar från lokala krögare och underhållning både innan showen och i pausen.
“Jag blir så lycklig när jag hör att folk gör en helkväll av revybesöket. Kanske träffas för något att äta och dricka innan, och sen gå vidare ut på lokal krog. Det är precis det vi vill åt!”

Naturligtvis ingår en uppdatering av det lokala nyhetsläget i biljettköpet:
“Vi tar tillvara på det som har hänt under året, dokumenterar och förvaltar, hittar spektakel som vi berättar ur vår synvinkel”, säger Jim. “Ingen går säker.”
“Fast vi får höra att vi är för snälla”, säger Per, “men vi vill ha balans i det vi gör. Det gäller att sålla i materialet också, vi kan skratta gott åt något, men det är ju vi det.”

Stående inslag är att skoja med den egna kommunen, och så grannarna i Köping förstås, de ska alltid få sig en obligatorisk gliring, serverad med med glimten i ögat. Men som plåster på såren har Hagateatern och Munktorpsteatern från Köping en stående inbjudan till Arbogarevyns genrep.


Förutom scenensemblen jobbar kaffegäng, ljus- och ljudtekniker och orkester med produktionen.

I revygänget finns multitalanger som både sjunger och skådespelar. Arbogarevyns ensemle är runt 12 personer vilket är ovanligt många.

Mer än lokalnyheter
Lokalrevy må vara vara ett sätt att föreviga de små berättelserna i det lilla samhället. Därmed inte sagt att de saknar betydelse för invånarna.
“Arboga är en stad med rik historia bakåt”, säger Jim. “Men revyn skapar också historia just nu. Vi är historieintresserade och får även vara med att skapa nutiden. Det är häftigt.”
Ja, och som kommunalrådet P-O Nilsson en gång sa”, säger Per: “Är man inte omnämnd i Arbogarevyn har man inte gjort något viktigt.”

Att fastna i Arbogarevyns radar kan uppenbarligen både smickra och svida, men det bör vara svårt för publiken att missa kärleken till hemstaden som sipprar sig ut mellan gliringar och passningar.
“Ja. Det det här är my hometown”, säger Per. “Vi ligger perfekt till, allt finns här.”
“Arboga betyder allt för mig”, säger Jim. “Det är fantastiskt här.”

Av Johanna Ericson februari 2023.

“Hjälp kunden som kommer in, lärde de mig. Det jobbar jag efter idag också.”

Vi träffar Förebilden Torbjörn Andersson på Industrivägen i Köping. Förebildsdiplomet är på plats, med formuleringen att det nog skulle bli tillfälligt stopp i maskineriet hos många Köpingsindustrier om inte Torbjörn fanns.
“Jag löser det som andra inte kan lösa, det kan vara ett rör i en panna, specialdelar i en maskin, slangar eller andra industriförnödenheter”, säger Torbjörn. “Det är jättemycket detektivarbete i det här jobbet, ofta gäller det att leta efter olika delar hos leverantörer. Och vissa industrier köper det mesta de behöver genom mig, det kan vara allt från frukost till huvudvärkstabletter.”


På Industrigatan i Köping huserar Torbjörn och Industriservice.

Han kallar sig inte händig, att meka är inte hans jobb, han är mer en projektledare för att lösa problemet. Han säljer, levererar och monterar ibland.
”Vissa dagar har jag 73 telefonsamtal, det kan vara mycket att lösa och många bollar att hålla reda på. Men om man vill serva kunder så som vi vill, så måste det gå fort.”

Våga testa

Resan till AB Industriservice har inte varit särskilt rak, men kan sammanfattas av nyfikenhet och modet att testa nya saker. Service- och kundkontakt har dock varit en röd tråd genom åren.
Både Tempos elektronikavdelning och Ekos Järn i Köping blev bra skolor inför framtiden.
“På Ekos Järn fick jag första säljarjobbet, där fick jag fick lära mig hur man tar hand om kunder. Hjälp kunden som kommer in, sa de, och det jobbar jag med än idag.”

Vid sidan av jobbet har alltid dansen funnits med som ett brinnande intresse. Redan som tonåring tyckte han det såg kul ut när de vuxna buggade, han ville lära sig och började gå på dans på Folkets Park runt 16-årsåldern. Körkortet gjorde det sedan enklare att haka på dansbandstrenden.
“Vi var ett gäng killar som åkte runt i Mellansverige och dansade, sen blev det att man höll egna kurser och var med på tävlingar. Jag och frugan har också bedömt dansband under många år. Det var en kul tid.”

Dansengagemanget ledde så småningom till ett vikariat som folkparksföreståndare i Köping.
”Det var fantastiskt kul, jag fick boka artister och sköta hela verksamheten. Jag arrangerade allt från pensionärsdans till discon och konserter. Jag minns när vi bokade Ronny och Ragge, det blev utsålt, det var jättekul.”

Därefter var steget inte långt till nästa uppdrag – att driva en reklamtidning riktad mot dansband för att därefter fortsätta som utbildare inom SISU för att slutligen landa som industrisäljare hos ett företag i Köping.
Att våga testa olika saker är något han alltid har proklamerat för unga, att ge sig själv en chans att hitta rätt, att må bra.
“Att bara jobba för att se pengarna ticka in är inte allt. Hälsan är viktigare. Visst kan det vara svårt att bryta upp, men man måste må bra också.”

Gå sin egen väg

Det där med att följa hjärtat har vuxit fram med åren.
“2015 bestämde jag mig för att satsa på eget. Folk hade varit på mig om det, jag kände mycket folk och hade kontakter inom branschen. Det var helt rätt, det roligaste är att få styra sig sig själv och fortfarande jobba med kunder och de produkter jag hade kunskap om. Jag anställde frugan som skötte kontoret, jag var ute och sålde.”
Efter några olika mindre lokaler behövdes mer utrymme och 2021 flyttade de in till de nuvarande lokalerna på Industrivägen. Hustrun har numera gått i pension, istället finns en ny medarbetare med i Torbjörns team.

Kunderna finns bland industrier, bostadsbolag och förvaltningar. Några anledningar till att de återkommer tror han beror på viljan att återkoppla och leverera, något han själv tycker är jätteviktigt hos andra företag men som han ibland kan tycka brister.
“Vi har en vilja att kunna hjälpa kunderna, oavsett vems kunder det är, att få fram det som de önskar. Återkoppling saknas generellt idag. Vi strävar efter att ge återkoppling och service. Jag kan själv bli irriterad när man inte återkopplar och inte levererar. Inget är omöjligt, men det kan ta lite tid.”

Lyhördhet kan också vara del av framgången.
”Jag är lösningsfokuserad och tror jag har lätt för att förstå kundens behov. Jag är också bra på att prata med folk.”
Att det är kundkontakten som är Torbjörns fokus är tydligt, han har talets gåva kan han erkänna:
“Ibland blir jag nästan trött på mig själv för jag pratar så mycket”, skrattar han.


Det ringer en hel del i Torbjörns telefon. Då gäller det vara både snabb och bra på att leverera.

Kontraster mellan jobb och fritid

Kanske är det därför fritiden gärna får bli en kontrast. I den stora trädgården i Valskog fixas det en hel del i rabatterna. Där njuter han av tystnad och ro.
“Hemma blir det mycket trädgårdsarbete, frugan har jobbat med trädgårdsdesign så det är ganska skönt att koppla av med sånt. Lite lugnare än jobbet kan man säga. Där finns tillfälle att njuta.”

Tidigare i livet var han rastlös men har hittat ett lugn menar han. De senaste femton åren har han jobbat mycket med det han kallar medveten närvaro, vilket han och hustrun också håller kurser i.
“Att vara medveten i nuet har blivit min ledstjärna.”
Några som hjälper honom att leva i nuet är också de 60-70 guldfiskarna som bor i den stora trädgårdsdammen.
“Det är riktigt avkopplande att sitta och mata dem och titta på dem.”

På AB Industriservice har det snart blivit dags att avsluta dagens projekt och påbörja morgondagens planering.
Så hur ser en bra arbetsdag ut för Förebilden Torbjörn Andersson?
“Jo, det är att vara här klockan fem på morgonen vilket jag alltid är, för att börja förbereda för dagens kundbesök och leveranser. Kanske få med sig några nya ordrar tillbaka. Om det sedan är vår och man får höra lite fågelkvitter blir det ännu bättre. Tänk när det kvittrar överallt runt omkring. Då är det bra fint.”

Filmklipp

Marcus tar alltid tåget

Marcus Nord är 23 år gammal och tycker att Köping, Arboga och Kungsör tillsammans skulle bli en komplett stad.

Bor du i VM?

Just nu är jag bosatt i Kungsör sedan ett år men har bott hela livet i Arboga.

Vad har du för typ av boende?

Bor i radhus i Kungsör.

Vad är det som är bra med att bo i VM?

Vi har en tågstation där tågen går överallt. Det ligger väldigt bra till.

Vad saknar du?

Folk vill hitta på något efter pandemin och skulle nog vilja ha fler alternativ på matställen. Annars finns det saker att göra. Man märker på Medeltidsdagarna när det öppnar upp ställen att det blir en helt annan stämning. De små extra ställena gör mycket.

Vad jobbar du med?

Just nu sitter jag på kundsupport på Infobric i Arboga. Men snart kommer jag jobba med befintliga kunder. Det är en ny tjänst.

Hur länge har du jobbat här?

Har jobbat här snart ett år.

Vad gjorde du innan?

Fibertekniker. Har en del nytta av kunskaper därifrån här. Lite samma process när det gäller att installera saker och koppla upp dem. Lite samma men ändå inte.

Beskriv din arbetsplats.

Den bästa arbetsplats jag varit på. Redan första dagen kommer en hand, hej, hej, tjena! Det känns som jag kan göra ett fel och i så fall säger någon till. Man måste inte vara snabbast i världen redan från början. Jag har fått bra hjälp här.

Hur tar du dig hit?

Tar alltid tåg från Kungsör.

Vad är det som är bra med att jobba i VM.

Jag tror att det bidrar till en familjär stämning på företaget att företaget ligger här.

Vad gör du på fritiden?

Jag tycker om matlagning och att vara i trädgården. Sen dömer jag hockey också.

Vad skulle du säga till andra som är nyfikna på VM?

Engagerat idrottsliv, man satsar på ungdomsidrotten. Och skulle man slå ihop Köping, Arboga och Kungsör så skulle man få en komplett stad!

 

London var inte Dantes grej

Dante Lindquist är 21 år och jobbar på Infobric i Arboga, samtidigt läser han B2B i Örebro. Nyligen kom han tillbaka från studier i London och tycker att Västra Mälardalen är mer hans grej.

Bor du i VM?

Jag bor på gård mellan Arboga och Kungsör sedan ett år.

Hur hamnade du du här?

Född och uppvuxen i Arboga sen flyttade jag till London och pluggade. Men storstaden var inte min grej, jag har alltid trivts väldigt bra i Arboga. Man kan varenda hörn och har kompisar och så. Så efter sex månader flyttade jag hem. Men värt att nämna var att det var Corona då, så det förstörde nog. Det var en häftig upplevelse.

Vad har du för typ av boende?

Hus och gård är helt fantastiskt. Jätteskönt att ha plats. Och 11 minuters pendling till jobbet. Det är så smidigt, tar lika lång tid från Brattberget.

Vad är det som är bra med att bo i VM?

En sak som är bra är att det är 20 minuter till Örebro, Eskilstuna eller Västerås. Det är väldigt i mitten. Och cykelavstånd till allt när man bor här. Och att man har famlj, vänner och ett bra jobb här. Möjligheten att åka till Stockholm finns ju också.

Vad saknar du?

Kollektivtrafik i Arboga. Det går att promenera men när det är minus 10 så vore det skönt. Det kan jag sakna.

Vad jobbar du med?

Jag sitter som innesäljare på Infobric i Arboga.

Hur länge har du jobbat här?

Klev på efter semestern 2022 men hade haft praktik här tidigare.

Vad gjorde du innan?

Pluggar fortfarande på yrkeshögskolan till b2b-säljare så det är verkligen hand i handsken att hamna här.

Beskriv din arbetsplats.

Bra ledningssystem och alla kollegor är största pluset. Högt i tak och alla är med på det. Sjukt trevligt här. Högt tempo och hela tiden en vilja att effektivisera och göra bättre. Alla har att göra och det är god stämning.

Hur tar du dig hit?

100 % bil.

Vad är det som är bra med att jobba i VM

Det finns så mycket nära. Majoriteten av de stora kunderna är i Stockholmsområdet och det är närma.

Vad gör du på fritiden?

Hunden och spelar padel. Sen går mycket tid till skolan.

Vad skulle du säga till andra som är nyfikna på VM?

Det finns lite av allt. Fritidsgårdar, engagerade idrottsföreningar, sommarstugeområden, bra arbetsplatser och att det är nära till allting.

Stort grattis Månadens Förebild mars 2023 – Henrik och Robert!

Stort grattis Månadens Förebild mars 2023 – Henrik och Robert!

Västra Mälardalen, vi har en ny Förebild! Grattis Henrik Zetterdahl (på bilden) och Robert Alm...
Carl håvar redan in bowlinggulden

Carl håvar redan in bowlinggulden

 Det är strikar som gäller när Carl Eklund bowlar. Helst tolv i rad för...
Basketfester i nya Köpingsarenan

Basketfester i nya Köpingsarenan

Stars med alla stjärnor skapar spänning och dramatik till en växande skara basketfans som fått...
Projekt Etableringsstrategi för fler företag i Västra Mälardalen

Projekt Etableringsstrategi för fler företag i Västra Mälardalen

ViS tar fram gemensam etableringsstrategi för Västra Mälardalen. Idag finns cirka 5000 företag i Västra...
Save the date för VM-festen 2023

Save the date för VM-festen 2023

I år hålls VM-festen i Kungsör, det blir lokalproducerad mat och mingel/nätverkande med 100% lokala...
Business to Business – B2B – ViSprojektet som hjälper företag att hitta varandra

Business to Business – B2B – ViSprojektet som hjälper företag att hitta varandra

Projekt B2B drivs för att sammanföra Företag i Västra Mälardalen. “Vi tänker att det är...
ViS bjuder in till storföreläsning med “TV-professorn” Micael Dahlen!

ViS bjuder in till storföreläsning med “TV-professorn” Micael Dahlen!

ViS bjuder in dig till en riktig storföreläsning. Bor eller verkar du i Västra Mälardalen?...
“Hjälp kunden som kommer in, lärde de mig. Det jobbar jag efter idag också.”

“Hjälp kunden som kommer in, lärde de mig. Det jobbar jag efter idag också.”

Vi träffar Förebilden Torbjörn Andersson på Industrivägen i Köping. Förebildsdiplomet är på plats, med formuleringen...
Marcus tar alltid tåget

Marcus tar alltid tåget

Marcus Nord är 23 år gammal och tycker att Köping, Arboga och Kungsör tillsammans skulle...
London var inte Dantes grej

London var inte Dantes grej

Dante Lindquist är 21 år och jobbar på Infobric i Arboga, samtidigt läser han B2B...
Anneli är inflyttad storstadsbo

Anneli är inflyttad storstadsbo

Anneli Rissanen har bott i flera större städer men trivs allra bäst i Arboga. Här...
Uppstart för Ett ljusare Kungsör

Uppstart för Ett ljusare Kungsör

Ett tappert gäng trotsade kylan och gjorde en vandring genom Kungsör på måndagkvällen. Representanter från...
ViS-projektet Kulturentreprenörer ska liva upp gator, torg och äldreboenden

ViS-projektet Kulturentreprenörer ska liva upp gator, torg och äldreboenden

Under sommaren ska unga kulturintresserade Västra Mälardalingar få möjlighet att jobba som underhållare på gator...
I oroliga tider är kulturen viktigare än någonsin

I oroliga tider är kulturen viktigare än någonsin

Maria Gustafsson utsågs till Förebild när hon var museiintendent på Arboga Museum, där hon utvecklade...

ViS vill få fler att Hitta Hem! 

ViS startar upp ett arbete för att få fler att hitta till Västra Mälardalen. Tre...
Ladda fler
Arboga i Centrum
Bärgslagsbladet Arboga Tidning

Kontakta oss

Mikael Bohman

Ordförande

Johanna Ericson

Marknadsföring/Webb

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev








@ Copyright 2023 Västra Mälardalen i Samverkan.
Sekretess & integritet. Webbdesign: Underbase Media AB