Efter gymnasiet kunde dansintresset få mer utrymme.
”Jag åkte som aupair till London. Där dansade jag på en riktigt bra dansskola. Jag fick åka med på tävlingar och se på när världsmästare dansade på stora tävlingar. Det var en helt ny värld som öppnade sig.”

Lolas dansintresse väcktes på allvar. Och åter hemma i Sverige insåg hon att hon behövde en danspartner, vilket inte är helt enkelt. Hon letade på dansklubbar och tävlingar, men att hitta en manlig danspartner är som att hitta en nål i en höstack, förklarar Lola. Hon hade nästan gett upp hoppet när någon plötsligt föreslog en provdans med en bekant.
Det visade sig vara en bra matchning.

”Fredric, som han heter, var juniormästare och vi började träna tillsammans för att ge oss ut på den internationella dansscenen.”

Den intensiva träningen gav resultat. Lola och Fredric var ett framgångsrikt team och fick representera Sverige på Europatävlingar. I sex års tid reste de runt på tävlingar i England och övriga Europa bland annat på NM, EM och VM.
”Det var svindlande”, säger Lola. ”Plötsligt skulle jag ha håruppsättningar och lösnaglar. Fötterna blödde ibland, det var inte bekvämt, men vi var snygga.”

Förutom tävlingsscenen blev de också flitigt anlitade för tv-underhållning musikvideos och långfilmer. Du kan bland annat se Lola i Nutley-filmen Sista Dansen och i musikvideo av Army of Lovers.
”Under de där fantastiska åren gick Fredric och jag så långt vi kunde tillsammans, vi tävlade i världseliten och var så nära att nå kvartsfinalen. Vi gav allt vi hade men beslutade oss till slut att gå skilda vägar som danspartners.”

Lola flyttade tillbaka till London för att satsa på en annan karriär.
”Jag har alltid varit intresserad av företagande och affärer och fick praktikplats på ett globalt bolag i London där jag sedan jobbade i fem år. Under den här tiden dansade jag en del, men jag ville inte bli tävlingsdansare på heltid, det har nog aldrig varit mitt mål.”

Lola fick hemlängtan och drömmen om en egen dansskola började ta form. Idag driver hon DansLola i Köping, som hon till en början startade upp med vännen Tony Irving. Men även om dansskolan är en lokal verksamhet har Lola en fot kvar i den internationella dansvärlden, bland annat som tävlingsdomare och representant för Svensk Dansorganisation (SDO) och hos World Dance Council.
”Jag vill ge tillbaka till platsen som gav mig chansen från första början. Jag vill skapa en social mötesplats och vill vara en naturlig del av att växa upp här.”

I framtidens DansLola får samarbete en större plats, säger Lola.
”Jag vill driva min verksamhet på rätt sätt”, säger Lola. ”Jag vill växla upp. Samverka mer, jobba mer tillsammans med andra. Jag tar mig an uppdrag som konferencier och hjälper till med underhållning, teambuildning och event. Jag vill hinna mer sånt och samtidigt hålla skolan rullande.”

”Min drivkraft är att hjälpa andra till personlig utveckling. För mig spelar det ingen roll om mina elever är tre år eller 75, det är alltid lika roligt.”

Publicerad den 11/10 2019.

Patriks första möte med smycketillverkning var när han som tjugoåring kom in på en guldsmedsskola i Köping.
”Där öppnade sig en hel värld som jag inte hade någon aning om innan. Här fick man skapa något med händerna. Göra något. Jag blev bra på hantverket och fick anställning. Men under 2001 kände jag att jag ville starta något eget, så jag började att jobba för olika företag och satte igång med webförsäljning.”

Därefter följde några tuffa år. Marknaden ändrades, det blev mer inne med oäkta smycken och Patrik tappade mark.
”Jag insåg att jag hade två val: Att lägga ner och skola om mig eller att satsa ännu mer. Men jag brann fortfarande för min dröm så jag hittade en bra lokal i Kungsör. Men man kan säga att det var lite motigt”, skrattar Patrik. ”Vi sålde sällanköpsvaror utanför en väldigt liten stad. Men vi kämpade på och från 2007 började vi få bra snurr på internetbutiken och kunde också bygga ut butiken fler gånger under de kommande åren.”

Men efter några riktigt bra år kom nästa smäll. De stora jättarna på marknaden försökte ta över internethandeln och Jemp-Guld fick sig några ordentliga törnar.
”Men vi kämpade på. Och när det blev sämre tider var det så otroligt många som ställde upp på oss till 110%. Vi fick hjälp av människor i vår närhet och i våra nätverk. Och tack vare de svåra tiderna har vi blivit starka.”

Det gäller att hela tiden hitta nya sätt, förklarar Patrik och berättar att de förutom butiker och internet handel medverkar på mässor och andra events. Idag är det totalt 5 personer som arbetar i Kungsör och i Arboga och Patrik tycker att det finns stora fördelar med att ha två butiker och att vara en fri aktör på en marknad av större kedjor.
”Vi kan vara snabba och ta in produkter ganska snabbt i vårt sortiment. Vi märker också av synergier av att ha två butiker. Samtidigt får man inte glömma bort att det blir dubbelt så mycket jobb.”

Patriks råd till andra entreprenörer?
”Man ska nog vara medveten om att man inte alltid har rätt”, skrattar han. ”Man ska lyssna på andra men ändå gå sin egen väg. Det är en svår balans.”
Själv drivs han av mötet med andra människor:
”Jag älskar att få vara med och skapa till andra människor, både i glädje och sorg. Det är det roligaste med mitt jobb.”

Publicerad den 9/9-2019.