Många känner Jimmy Fernerud som processledare på Teknikcollege. Vissa har sett honom som brandman och andra som driven hockey- och fotbollsspelare i Kungsör. Jimmy har hunnit med en del.
Men 2008 förvandlades hans liv drastiskt och devisen från fallskärmsjägarutbildningen blev åter mycket viktig:
”Vilja, mod och uthållighet är det jag återkommer till. På det kommer man långt.”
Vi sitter på verandan till den villa som en gång var Jimmys föräldrahem. Här bor han idag, varannan vecka också tillsammans med sina två barn.
”Jag har inte riktigt tid och energi till att renovera som jag skulle vilja”, säger han. ”Men jag är glad att jag orkar hålla igång kroppen med träning, bara det är ett under egentligen.”
Träning och sport har alltid varit självklara inslag i Jimmys liv, och inom både fotbollen och hockeyn har han även tyckt om att se andra utvecklas.
”Som lagkapten fick jag rollen att peppa och coacha. I skolan fick jag stipendium för min insats som en bra kompis. Redan då tyckte jag om att hjälpa andra. Det har hängt med genom livet.”
Och så var det där med utmaningar. Sådana har inte saknats.
”Pappa tjatade på mig att läsa teknisk utbildning. Det var en utmaning eftersom jag spelade både hockey och fotboll samtidigt. Men jag fixade det och blev sugen på något mer efter studenten.”
Så när det var dags för mönstring bad Jimmy om det svåraste de hade, och efter en lång och hård uttagning bland 600 aspiranter blev han en av de 65 som tog sig igenom fallskärmsjägarutbildningen.
”I efterhand är det bästa jag har gjort, men där och då var det tufft. De första tre månaderna försöker de bryta ner en. Det var extremt tufft med överlevnadsövningar utan mat och hård träning. Men man fick fantastiskt nära kontakt med de andra, jag fick vänner för livet och lärde mig enormt mycket om sig själv.”
Jimmy är fortfarande Kungsörsbo.
”Här är det nära till naturen och vattnet, det är fantastiskt här.
Efter muck gick funderingarna kring en fortsättning hos militären, kanske inom FN. Men ett jobb på hemmaplan och uppdrag som deltidsbrandman i Kungsör erbjöd fin stabilitet i livet. 23-åriga Jimmy avancerade snabbt till gruppchef och fick möjlighet att utveckla sitt ledarskap. Han ser tillbaka på en riktigt bra tid i livet med bra jobb, sport och träning, vänner och mycket roliga inslag. Det blev till och med en sväng i finalen som ”Sveriges man” i tidningen Veckorevyn, skrattar han. Dessutom kom Jimmy och hans dåvarande frus dotter Stella till världen.
”Det kanske gick lite för bra i livet”, säger Jimmy och minns vändpunkten. ”Jag började märka att jag blev yr i huvudet när jag tränade, läkarna trodde jag hade fått kristallsjukan, men när det inte gick över fick jag remiss till röntgen. De ringde en halvtimma senare och bad mig komma tillbaka.”
Kort därefter var Jimmys liv totalt omkullkastat. Yrseln berodde inte på kristaller utan på en hjärntumör. Med hjälp av ett mycket komplicerat ingrepp skulle den tas bort men riskerna var höga.
”Under operationen uppstod en komplikation och jag låg i respirator i sex dagar utan att någon visste vad som skulle hända. När jag vaknade kunde jag varken röra mig eller kommunicera. Jag tappade alla muskler och fick lära mig gå och prata på nytt.”
”Min självkänsla fick sig en rejäl smäll. Jag var inte samma människa längre, plötsligt kunde jag ingenting. Jag hade en bebis därhemma vilket var tur, det gav mig kraft. Jag tackar faktiskt min dotter för att det ändå gick så pass bra.”
Sport och träning är fortfarande stora intressen.
Även om Jimmy har kämpat sig tillbaka till ett normalt liv, är kroppen inte den samma.
”Hörseln på ena örat är borta, halva ansiktet är förlamat och balansen påverkad. Men på ett sätt är det här ju en solskenshistoria, jag är lyckligt lottad. Jag tror min positiva grundsyn har hjälpt mig.”
Vardagen kom på något mirakulöst sätt tillbaka, förklarar Jimmy. Den ser inte riktigt ut som innan, men han är som bekant inte den som duckar utmaningar.
Att coacha andra till exempel, är fortfarande en drivkraft. CV:t har fyllts på med meriter från bland annat skolvärlden och Arbetsförmedlingen. I den nuvarande rollen som processledare på Teknikcollege Västra Mälardalen, har Jimmy uppmärksammats för sitt engagemang.
”Det är roligt, självständigt, varierat och fullt av personliga kontakter”, säger han.
Fritiden fylls fortfarande med aktiviteter, idag består de av barnens träning, motorcykelåkande och en och annan dansgolvssvängom.
”Jag är frånskild idag men har många vänner och ser till att ha roligt. Jag fick för mig att zumba verkade kul, så jag kastade mig ut i den världen. Det ledde till att jag också började med salsa och ett par andra danser. Det ger mig glädje, det är socialt och så får man röra på sig. Vissa tycker det är modigt av mig att som ensam kille börja dansa.”
”Förutom corona så leker livet”, säger Jimmy som beskriver sig som en social person.
Jag är egentligen aldrig rädd för något längre, det går inte att tänka så”, säger Jimmy och drar fram nya hojen ur garaget.
”Jag har hoppat fallskärm, dykt och åkt motorcykel. Jag har alltid gillat adrenalinkickar. Vilja, mod och uthållighet är det jag återkommer till. På det kommer man långt. Det är så man växer. Det måste vara lite obekvämt. Men jag är ganska ödmjukt inställd till livet. Jag har lurat döden en gång och ibland undrar jag hur länge jag får vara med. Jag har ändå varit med om rätt stora grejer, så jag försöker leva här och nu.”
Av Johanna Ericson den 23/6 2021.