“Säg en sport så tror jag Axelssons Trafikskola är med och sponsrar”, säger Mathias stolt. ”Idrotten ligger mig varmt om hjärtat, den har gett mig och andra glädje, fasta punkter och kompisar. Kan vi hjälpa klubbarna att finnas till så känns det ju jättebra. Jag har också varit medtränare i dotterns innebandylag och fotbollstränare i Himmeta IF. Det är roligt att kunna bidra även på det sättet, alla har inte den möjligheten.”

Och så ska sport ska helst utövas.
”Tycker man om att jaga en boll så mycket som jag gör så är det givet att man håller på. Jag spelar fotboll och innebandy fortfarande och så blir det lite tennis och golf. Padel vill jag utforska mer, det verkar kul.”

Till vardags sköter Mathias driften av Axelssons Trafikskola. Som VD ansvarar han för 22 anställda och verksamheterna i Västerås, Eskilstuna och huvudkontoret i Köping.
”Jag förstod tidigt att företagarlivet innebär att jobba på obekväma tider och lösa vad som än uppstår. När jag var liten hängde jag ofta med pappa för att städa bussar på lördagskvällarna. Då var det bara att lämna kompisarna ett tag, så visst blir man präglad av att växa upp i en företagarfamilj, man får lära sig att ta ansvar. Och jag gillar att ha ansvar. Jag vill inte bara sitta på läktaren.”

Engagemanget i föreningen Företagarna är ett annat sätt att påverka.
”Jag vill att Sveriges småföretagare ska ha det bra”, säger han. ”Att vara med och driva frågor i en så pass stor organisation är ett sätt att påverka regelverk exempelvis. Vi är 77 000 medlemmar, där kan man verkligen trycka på.”

Den unge Mathias förstod tidigt att han ville fortsätta förvalta familjeföretaget. Han gillade fordon, körde moppe och senare lätt motorcykel. Han såg att körskolan kunde innebära ett kul jobb som handlade om både fordon och kontakt med människor.
”Efter gymnasiet och lumpen ansökte jag om dispens för att få gå trafiklärarutbildning fastän jag var något år för ung. Det gick bra och jag fick min licens. Idag blir det mindre körkortsutbildning och mer företagsdrift för min del. Det är roligt, men jag saknar att möta eleverna.”

Jobbet som företagare handlar till stor del om att släcka bränder och lösa utmaningar, menar han. För verksamhetens framtid, för sig själv och för personalen.
”Som chef är jag envis men lyhörd tror jag. Och ganska snäll. Jag vill tro gott om allt och alla och försöker att alltid vara glad och positiv.”

Det tar sig in i livets alla skrymslen, det där företagaransvaret. Och man måste ha klart för sig att problem kommer, menar han. I olika skepnad och när som helst. Då är det bara att lösa dem.
”Jag körde ett hockeylag och hade med mig barn nummer ett på bussen när frugan ringde och berättade att barn nummer två var på väg, bokstavligt talat. Jag fick ringa en chaufför som mötte upp mig halvvägs för att byta av. Det blev hockeylaget som fick veta nyheten före övrig familj och bekanta.”

Den stora bekantskapskretsen är något Mathias uppskattar och har saknat mycket under det märkliga året 2020. Att umgås med vänner och bekanta.
”Även om det är lyxproblem i sammanhanget så har allt det där fått stå tillbaka.”

”Jag är uppvuxen i Köping och tänker aldrig flytta. Allt man vill ha i livet finns här. Man behöver inte mer. Det är tryggt och bekvämt och lugnt här inne i landet. Och tänk vilken ynnest att få ha en så stor bekantskapskrets”, säger han med eftertryck. ”Jag känner igen folk och de känner igen mig. Tänk att få vara en del av det sammanhanget!”

Se filmklipp med Mathias här. 

Av Johanna Ericson
Den 29/1 2021