I en tid där butiker möter konkurrens från näthandel och stormarknader tycks Emad och hans medarbetare Pia och Nathalie ha hittat nycklar till framgång.

”Det enda vi kan konkurrera med är service, och det ger vi våra kunder”, säger Emad. ”Ungefär 30 procent av våra kunder kommer från andra orter för att handla hos oss. Ett kul exempel är en kvinna som hade sökt efter en särskild typ av skor i flera större städer som Stockholm och Västerås. Till slut kom hon till oss där hon fick tag på vad hon sökte. Jag tror egentligen att skorna fanns på de andra ställena också, men skillnaden är nog att vi tog oss tid att lyssna. Vi förstod vad hon sökte. Tänk, av alla städer var det i Arboga jag skulle hitta dem, skrattade hon när hon gick.”

Emad är en ambassadör för orten på flera sätt, och tar sig gärna tid att berätta om Arboga för besökare.
”Vi har en riktigt fin stad att visa upp, jag brukar berätta om Arbogas spännande historia. Här finns så mycket att se. Men vi kan göra mycket mer tillsammans för att locka hit ännu fler. Och den lokala handeln hänger också på de som bor här. Vill de ha oss kvar behöver de handla av oss.”

Men Emad har ändå en positiv framtidstro för Adea och lokal handel generellt.
”Jag tror faktiskt att trenden med näthandel är på väg att svalna. Priserna är ungefär lika på nätet och i butiker nu för tiden. Folk vill känna och klämma på varorna. Det är ju ett nöje att gå i butiker, dessutom får man service.”

Med en bakgrund som ekonom och musiker kan man undra hur det blev just skobranschen som Emad tog med sig till Västra Mälardalen.
”Det började redan i Bosnien-Hercegovina där jag bodde fram till 1992”, berättar Emad. ”Av en slump träffade jag en skotillverkare och blev intresserad av branschen. Jag ville lära mig hantverket från grunden så jag kan skomakeri och har till och med haft mitt eget skomärke med tillverkning. Jag kan hela processen. Det har jag nytta av i butiken.”

”Och det finns faktiskt en koppling mellan livet som musiker och det här med att driva skobutik”, fortsätter Emad. ”Det är båda kreativa jobb. Vi skapar här också och det händer något nytt hela tiden. Men först och främst är det kontakten med folk. Det gillar jag.”

Artikeln publicerades den 12/8 2019.

Här i Västra Mälardalen kan vi också avnjuta Richards konst på närmre håll. På Entrétorget i Arboga står Den lyckliga Arbogafilosofen och välkomnar besökare och invånare. Det har den gjort sedan 2005.

”P-O Nilsson frågade om jag kunde tänka mig att göra en skulptur åt staden. Jag lämnade tre förslag och Filosofen var den som röstades fram. Min tanke var att sprida glädje på ankomstplatsen i Arboga efter en ganska deppig tid med nedskärningar inom flyget och annat. Jag tänkte att den där glada figuren vore något. Det var en stor dag när den invigdes, med blåsorkester och allt.”

Filosofen är ett av många verk som pryder gator och torg i världen. Richard uppskattar att han vid det här laget har producerat omkring 600 större skulpturer. Och så tillkommer de mindre.

”När jag väl bestämt mig för vad jag ska göra är jag snabb. Jag tror min disciplin är en fördel för mig. Den gör mig produktiv. Det finns nog inte en enda dag som jag inte har hållit i en lerklump.”

Beslutet att bli skulptör grundades redan under barndomen.
”Min mormor bjöd ibland sina väninnor på kafferep. Jag var ett ganska rörligt barn. Först gav de mig kritor och papper så jag skulle ha något att göra. Sedan blev det modellera. Till en början gjorde jag bara djur som låg ner, som krokodiler och ormar. Sedan blev det annat också. Jag gjorde grejer helt enkelt, jag gör fortfarande grejer. Det har bara blivit så.”

Längs vägen har det hunnit bli en hel del förkovring för Richards del, som exempelvis en Master från Konstfack och studier inom och filosofi, juridik och konsthistoria.
”Jag tittar väldigt mycket på andras konst och älskar att gå på utställningar. Jag reste också mycket som barn, då var det var standard att gå på olika muséer i Berlin och på andra ställen.”

Men ibland kommer skaparglädjen från det mer vardagliga.
”Det som inspirerar mig är vind, vatten, musik och människor. Särskilt människorna, de är viktiga. I Kina till exempel, kan jag följa det sociala spelet i ett sällskap fastän jag inte kan språket och jag går gärna på teater där. Jag tycker om att titta på dem, se hur de rör sig.
Sen sitter jag här, i den här fåtöljen och tänker på mina skulpturer. Med en kopp te och den fantastiska utsikten.”

Artikeln publicerad den 18/4 2019.