Det vibrerar i de ljudlösa telefonerna som ligger på bordet i fikarummet intill Vibystallet. Kanske är det spekulanter, det är en hel del sådana som hör av sig nu för tiden, berättar systrarna. Pandemiåret har fått fler och fler att söka sig till hästlivet.
Bara under 2021 har det sålts 33 hästar på Viby.
”Många rekommenderar oss vilket är jätteroligt”, säger Anna. ”Vårt mål är att göra bra matchningar i vår försäljning, det vill vi för både hästens och ryttarens skull.”
Viby har skapat sig ett namn i hästsverige, de får förtroende att passa ihop köparens kunskap, livsstil och ambitionsnivå med rätt häst. Kunderna hör av sig från hela Sverige och ibland även utanför. Många köper sin häst utan att ha träffat den, utan lägger sin tillit i Annas och Elins händer.
Från vänster: Elin Rosdahl och Belle, hingsten Saumur, Anna Bergqvist och hunden Luna.
”Man får inte glömma att det är levande djur man har att göra med”, säger Elin. ”Så vi vill ju självklart att det ska bli bra. Blir det en dålig matchning är det hästarna som kommer i kläm.”
”Vi vill att kunden ska tänka till innan de köper hästen och inte efter. Vi har blivit tuffare med kontrakten och lärt oss juridiken”, säger Anna. ”Ett bra kontrakt gör också att alla kan känna sig tryggare. Vi försöker dokumentera och filma så mycket vi kan för att visa hur hästen är och vad den kan.”
Under Corona har tävlingarna har legat nere, vilket har gett mer tid till försäljning, så inget ont som inte har något gott med sig, menar de. För tävlingar brukar det annars vara nästan varje helg. Barnen på gården har varit både aktiva och framgångsrika, bland annat har Alfons och Klara vunnit SM guld i tölt. Tävlingsbanorna är också ett sätt att visa upp vad saluhästarna går för.
”Våra saluhästar går ofta med i ridskoleverksamheten, så våra elever får rida på riktiga stjärnor”, säger Elin.
Anna och Elin växte upp på gården i Viby utanför Arboga. Hästintresset var inget de ärvde hemifrån, mamma och pappa Rosdahl var visserligen både lantbrukare och företagare men några ponnyföräldrar var de inte. Första hästupplevelsen kom istället mer som en tillfällighet, minns Anna:
”En snäll granne kom över och frågade om jag ville rida på hennes dotters ponny. Jag minns fortfarande känslan, jag var så glad, jag tror jag förstod redan då att hästar var grejen.”
Med tjat och löfte om att tillsammans med syrran axla det stora ansvaret, drevs familjens första hästköp igenom, och shettisen Ambrosius kom till Viby.
Det finns hundratals hästraser i världen, så varför valet slutligen föll på den isländska, tackar de en släkting för.
”Vår kusin hade flyttat till Island och sa åt oss att vi borde kolla in islandshästen som enligt henne hade väldigt trevligt temperament och roliga gångarter. Och när vi väl mötte rasen föll vi”, minns Elin. ”Det var så vår första islänning Blika hamnade hos oss. ”
Snart nog vaknade synsättet att ”flera hästar måste vara roligare än bara en”. Att ta föl var ett smart sätt att utöka hästantalet, tänkte systrarna och inledde den resa som har resulterat att det idag går 47 islandshästar i hagarna på Viby.
Grannar och bekanta har nyfiket följt Vibysystrarnas hästintresse och efter förfrågan om att dela med sig av sina kunskaper drog en småskalig ridskoleverksamhet igång 1993. Ett uppdrag att hålla sommarturridning vid Hjälmare kanal bidrog till ökad efterfrågan och Anna och Elin utbildade sig till instruktörer inom islandshästridning samtidigt som de började importera fler hästar.
Det är brist på islandshästar i Sverige, förklarar de. Och de som föds på Island är ofta väldigt fina individer. De är välstammade och generellt fina att hantera, på ön lever de i stora flockar vilket också gör dem vana vid andra hästar.
Att hästimport är både arbetsamt och kostsamt har hittills inte satt stopp för livsdrömmen.
Efter gedigen research, veterinärbesiktningar och pappersarbete ska hästarna flygas till Sverige och hämtas vid flygplatsen, ofta i Norrköping men även ute i Europa.
”Vi investerade i en stor hästlastbil för något år sedan, det har varit smidigt under pandemin. Man kan bo i den och slipper ta in på vandrarhem”, säger Anna.
”Visst är den stor att köra”, fyller Elin i. ”Den har plats för sju hästar, men vi kör också buss (på familjeföretaget Viby Buss) så vi är vana med ansvaret.”
Ibland finns specifika kunder i åtanke för importhästarna, men ibland får de stanna på gården för att fortbildas och utvecklas innan de säljs vidare.
Arbetet på hästgård innebär högt tempo och många arbetstimmar. Hur funkar det att jobba med sin syster?
”Visst kan det vara så att man blir lite mer irriterad på ett syskon än vad man kanske blir på en ’vanlig’ jobbarkompis om man är trött och stressad och är på olika energinivåer”, menar de samstämmigt. ”Vi kan ha olika åsikter i vissa frågor men man vet ju alltid att man i grund och botten vill åt samma håll. Vi vill båda att det ska gå bra. Och vi är nog lika spontana, ser vi en möjlighet tar vi den. Vi bollar också med vänner och familj ibland. Man måste vara modig och när man är två är det enklare.”
På Viby finns idag 47 islandshästar.
Anna och Elin undervisar ungefär fyra lektioner var i veckan. Dessutom hålls läger, uteritter och helgkurser.
”Det är värsta egoboosten att en kurs blir fullbokad som vi själva ska hålla”, säger Anna.
”Tänk att folk väljer att komma till oss på sin lediga tid”, fyller Elin i. “Det är så kul. Många säger att ’åh, vad skönt det är att komma hit’.”
Just den där avkopplande Vibyluften är något som systrarna vill erbjuda mer av i framtiden.
”Det skulle vara roligt att kunna vara en plats för mer än bara ridning. Ett ställe för hela familjen att koppla av på. Kanske kan man ta med sig sin häst till en av gästboxarna, och för de i familjen som kanske inte är hästintresserade finns det ju mycket annat i närheten. Sen kan de bada tunna och fixa mat här”, säger Elin. ”Det är bara det att det går så långsamt att nå det där målet, man har inte riktigt tiden, man gör så mycket annat hela tiden.”
”Fast det här ska inte bara vara en dröm, säger Anna. Det här ska vi genomföra.”