“Jag gillar att ha ansvar. Jag vill inte bara sitta på läktaren.”

Mathias Axelsson är en person som känns igen. Som social köpingsbo, som sportentusiast, som ordförande i Företagarna Västra Mälardalen och som VD för Axelssons Trafikskola. Kontaktytorna är många och engagemanget för de olika delarna blir tydligt genom hela samtalet. 


Mathias Axelsson fick utmärkelsen Månadens Förebild i maj 2011 för sitt engagemang i både det egna och andras företagande.

Läs mer

”Nya möjligheter finns överallt. Men de är inte värda mycket förrän du gör något av dem.”

Stig Blomberg är något av en ikon i Västra Mälardalen. I Kungsör känns han ofta igen som mannen som köpte vattentornet. Men Stigs livsresa har innehållit mycket mer än så. Kunskapen inom entreprenörskap har han förvärvat genom nyfikenhet, uppfinningsrikedom och erfarenhet.

Stig var 10 år när han vann sin första säljtävling. Han hade lyckats sälja så pass många Dagens Nyheter att han fick resa från den lilla orten i Närke till Stockholm för att flyga tvåmotorigt flygplan.
”Det var ett fint pris, men de där åren gav mig även viktig kunskap om både försäljning och samhället. Jag knackade på många dörrar, både i fina kvarter och hos människor som inte hade det så lätt. Jag lyssnade av kundernas behov och fick lära mig hur dricks fungerar.”
Det fanns ett tydligt mål med förtjänsten:
”För tidningspengarna skulle jag köpa en kamera. Men den var lite väl dyr i butiken tyckte jag, så jag ringde importören och fick den till slut för inköpspris istället. Det var roligt att göra en bra affär.”

Försäljning och affärer skulle komma att bli en röd tråd genom Stigs liv. Längs vägen började han även intressera sig för produktutveckling och innovationer.
”När jag senare arbetade inom stålindustrin, föreslog jag och en kollega en idé om förbehandlat stål. Vi fick gehör och satsningen resulterade sedan i stora framgångar för bolaget. Det var riktigt roligt.”

Efter att ha rekryterats till en tjänst i Eskilstuna började Stig planera att bygga familjens drömhus. Dessutom funderade han en hel del på hur man bäst nyttjar sin tid.
”Om man pendlar max 30 minuter till jobbet får man loss mycket tid till annat här i livet. Så jag drog en cirkel utifrån Eskilstuna där jag jobbade. Hur långt kommer man på 30 minuter? Jo, bland annat till Kungsör”, säger Stig. ”I Kungsör hittade vi dessutom tomten som skulle möjliggöra drömhuset. Jag hade en bra känsla av Kungsör. Där finns det man behöver i vardagen, som bank och affärer.”


Läs mer

“Vi är i Arboga, vi löser det, brukar vi säga.”

Hanna Drakengren är organist i Arbogabygdens församling. 2018 initierade och dirigerade hon jättesatsningen Brahms Requiem, ett samarbete med Köpings församling. Resultatet blev två fullsatta spelningar med omkring 50 körsångare och 40 musiker som medverkade.
”Det var väldigt intensivt med mycket, mycket arbete och lika mycket glädje efteråt. En oerhört positiv stämning”, minns Hanna.

Brahmsprojektet är dock bara ett exempel på goda samarbeten som sker här, förklarar hon:
”I mitt jobb ingår att samordna och dirigera körer, spela på förrättningar och gudstjänster. Samarbeten av olika slag är självklara delar, exempelvis gör vi konserter med musikskolan och skolan.”
Samverkan över kommungränserna är heller inget nytt för Hanna och hennes medarbetare.
”Vi har gemensamma utbildningar, kördagar och läger tillsammans med våra grannar. När vi jobbar tillsammans blir vi ännu bättre och har ännu mer att ge.”

Under sina tolv år som verksam i Arboga har hon upplevt ett väldigt fint arbetsklimat.
”Att samverka är inte att konkurrera, det är att få ut mer av det vi gör och jag tycker det genomsyrar stämningen här. Vi är i Arboga, vi löser det, brukar vi säga. Vi presterar inte, vi löser. Människor ställer upp, här finns en nyfikenhet och en glädje att delta. Det är en levande församling. Det är klart att det också påverkar att vi har en kyrka så centralt. Tänk att bara kunna komma in när man går förbi.”
Här finns också en stark tradition av kyrkomusik och ett arv att förvalta.
”Det här är en kyrka som det ska klinga musik i”, säger hon och syftar på Heliga Trefaldighets kyrka där vi befinner oss under intervjun.

Hannas arbetsinstrument är vanligtvis kyrkorgel, ett instrument som det tar tid att lära sig:
”Det är som att ha en hel orkester i sin hand och är ett ständigt lärande. Men träffar man en orgel är man fast”, säger Hanna som själv började spela orgel när hon var tolv. Egentligen hade hon jobbsiktet inställt på läkaryrket, men under året som utbytesstudent i USA tog livet en annan vändning:
”Det där året var fullt av musik på olika sätt. Jag spelade flöjt, kör och cello i skolan och dessutom var mamman i min värdfamilj organist inom kyrkan så jag fick följa med och spela på riktigt.”
Där någonstans, klarnade vägen:
”Det var nervöst men spännande att få leda psalmsång på riktigt inför människor. Jag bestämde mig för att det skulle bli mitt yrke.”

Att kunna titulera sig organist kräver gedigen utbildning, så efter USA väntade fortsatta studier:
”Först läste jag två år på folkhögskola, därefter fyra på Musikhögskolan i Göteborg. Det är många år, men orgel är ett hantverk där man aldrig blir fullärd.”
Varje ny psalm eller konsert innebär mer och åter mer arbete, berättar Hanna, vilket hon också beskriver som en del av tjusningen:
”Det är spännande att gå in i ett stycke musik och lära känna det. Det blir ett intimt samarbete mellan musiken och mig.”

Hannas jobb innebär ofta att också ha koll på andras musicerande:
”Som dirigent måste man hitta snabba lösningar. Det gäller verkligen att ta till vara på det som sker, levande musik upplevs ju här och nu och kan inte redigeras i efterhand. Därför är det viktigt att komma ihåg att vi är människor, det är viktigt att vara generös med det. Folk brukar säga att jag har stort tålamod, och det kanske är min pedagogiska ådra som kommer fram där.”

Mötet med människor sker på många olika vis i Hannas roll, kyrkan är en mötesplats för både glädje och sorg:
”Det berör mig och måste få fortsätta beröra. Man kan inte skapa distans i det här jobbet. Den dagen jag slutar bli berörd under en begravning behöver jag nog ta en funderare.”


Hanna framför Franciskus, som Hanna har förberett en musikal om och längtar efter att sjösätta. 

 

Av Johanna Ericson

Rönnas energi når fram

Micke ”Rönna” Rönnlund fick 2015 utmärkelsen Månadens Förebild för sin aldrig sinande entusiasm inom musik och underhållning. Och redan innan vår intervju har börjat förstår jag varför. Plötsligt tar sig en munter sångstämma genom korridoren och jag anar att det inte är första gången den förgyller tillvaron för elever och kollegor på Lärvux i Köping. Min första fråga, den där om läraryrket, är redan besvarad, även om han senare beskriver den med egna ord:
”Att jobba med människor bygger på energi. Bemötande smittar. Man måste kunna ta folk. Jag känner nog av hur jag ska nå fram.”

Fastän längtan att arbeta med människor föddes tidigare än musikintresset har de båda inriktningarna flätats samman genom åren.
”Jag har ordnat spelningar och sångstunder för barn. Och så har jag jobbat som musiklärare och ibland använder jag gitarren på andra sätt i undervisningen, som att dra några låtar bara för att få skön stämning. Folk blir ofta glada av musik.”

Läs mer

Av: Johanna Ericson, 27/10 2020.

Möt Anders Olofsson – en förebild i Västra Mälardalen.

”Jag vill vara till nytta för andra människor. Det har yttrat sig på många sätt.”

Anders Olofsson har med sitt engagemang för människor bidragit till att familjer i Belarus och Lettland har fått viktig hjälp i form av skolmaterial, hushållsutrustning och kläder. Dessutom har han satt Kungsör på kartan över populära besöksmål. Men vägen till Kungsörs Återvinning och Secondhand skulle ta honom ett tag att finna.

 

”Jag växte upp i Värmland med en far som var företagare inom byggbranschen, därför blev ingenjörsstudierna lite av en självklarhet”, säger Anders. ”Men det var egentligen inte vad mitt hjärta ville. Jag ville jobba med människor, inte brädor.”

Läs mer

För Tobias Gillberg är jakten på smidiga lösningar en drivkraft:

”Jag är lyhörd men sällan imponerad. Egentligen är jag nog ganska grinig och onöjd – det kanske är min drivkraft. Men jag lyckas nog för det mesta uppfattas som ganska lättsam.”

Tobias Gillberg blev Månadens Förebild i november 2012. Anledningen var engagemanget för marknadsföring av Västra Mälardalen samt förmågan att bidra med helhetstänk och energi till teamet. Idag är han näringslivschef i Arboga, en roll där platsmarknadsföring, helhetstänk och samverkan ständigt är i fokus.

”Jobbet som näringslivschef handlar mycket om utveckling. Vissa idéer får vi till oss utifrån, ibland handlar det om att utveckla något befintligt men det kan också vara att skapa något som ännu inte finns. Ibland finns ett uttalat problem medan det ibland inte är uppenbart var problemet är. Något som är ett problem för någon kan vara en fördel för någon annan. Ofta är det en balansgång och då handlar det om att göra det som gagnar de flesta.”

Läs mer

Lena vill ge något tillbaka till världen

Musteriet är inte bara dryckesproduktion för Lena Ryberg Ericsson.
”Här kan jag ge något tillbaka till världen. Jag kan göra den till en bättre plats.”

När Lena var femton lämnade hon villasamhället i Kolbäck för att gå på lantbruksskola. Inspirationen kom från den gård där hon hade sin häst.
”Jag såg lantbruksyrket som ett jobb med spännande utmaningar. Där kunde jag få lösa problem och få utlopp för min självständighet.”

Läs mer

Marie tar laget i mål



Marie Nordqvist fick utmärkelsen Månadens Förebild i maj 2014 för sin lyckade insats på Strängbetong i Kungsör. Och att framgång sällan är en slump blir tydligt efter ett samtal med Marie, så här snart fem år senare:

”Min förmåga att planera är en styrka. Det ger tid till det man verkligen ska göra. Och jag tänker att om det blir rätt från mig blir det lättare för den som tar över i nästa steg. Det är sällan någon som ser den tid som läggs på förberedelser, men det är oftast värt det”, säger Marie och berättar om intresset för Lean som väc ktes redan på Volvo där Marie spenderade sina första 20 år i yrkeslivet, som ingenjör och ledare.

”Jag lärde mig så otroligt mycket på Volvo. Tankesättet med Lean tog jag sedan med mig till nästa jobb som fabrikschef på Strängbetong i Kungsör. Jag gav mig sjutton på att det skulle gå att applicera Lean även i    betongproduktion, och det gjorde det. Vi fick till och med ta emot pris som Årets Leanbyggare. Jag fick bekräftat att ingenting är omöjligt och att man aldrig ska ge upp.”

Utmärkelsen Årets Leanbyggare gav ringar på vattnet, Marie fick snart ett erbjudande om att driva förändringsarbete på E.ON i Örebro vilket hon antog.  Därefter kom även frågan från Gyproc i Bålsta där hon befinner sig idag.

”Jag älskar utmaningar”, säger hon. ”Får jag en så tar jag den oftast. Fast jag tycker om att först avsluta det jag ska.”

”Det har varit en fantastisk resa de senaste åren, men när jag blev bjuden på lunchen med förebilderna i      Västra Mälardalen blev det tydligt för mig att jag faktiskt längtar hem. Det där att befinna sig i ett sammanhang, att ha bekanta människor omkring sig, det är härligt. Jag skulle gärna fortsätta arbeta med ledningsgrupper och förändringsarbete på hemmaplan. Tänk att få ta sig an en verksamhet med röda siffror för att sedan hjälpa till att vända.”

Maries tävlingsanda kommer till uttryck på flera sätt, även i form av motion och träning. Ett par skidtävlingar per år brukar det bli, och på sommarsäsongen är det löpning som gäller. Hon funderar också på att springa ett fjällmarathon.

”På senare år har också yogan blivit allt viktigare för mig. Jag har stor nytta av den i jobbet, jag blir bättre på att släppa det som ska släppas och att inte älta. Jag lägger energi på det som ska göras istället.”

Och kanske är det den inre tryggheten i kombination med uthålligheten som gör att hon trivs så bra med att arbeta med människor och ledarskap.

”Jag skulle beskriva mig som en doer men jag bryr mig om människorna. Jag ser att alla medarbetare är lika viktiga i sin del av kedjan. Och jag tror de känner det.”

Av Johanna Ericson

Charlotta Larspers gav bort sin egen julafton till förmån för unga ensamma.

”Ungdomar är en tacksam målgrupp att jobba med. De flesta vill utvecklas. Jag har aldrig träffat en ung människa som inte vill klara av gymnasiet. Men man kanske går i försvar om man har det svårt, och man vågar kanske inte be om hjälp.”

Charlotta Larspers, eller Lotta, som de flesta kallar henne, har haft många olika projektledarroller i livet, de flesta med ett par gemensamma nämnare i fokus: människor och utanförskap.
”Samhället är ganska intolerant mot människor som inte passar in. Man ska ha så mycket idag och göra så mycket. Vi förväntar oss att människor ska vara och leva på ett visst sätt.”

 

Läs mer

Möt Tove Åkerman Stenman – kvinnan bakom Supportföretaget

Tove började med ingenting, snart 20 år senare är hon störst inom energibranschen.
”Jag ville skapa arbetstillfällen och innovativa marknadsundersökningar utöver det vanliga.”

I början av 2000-talet arbetade Tove Åkerman Stenman som marknadsutvecklare hos en större byggkoncern.

”Jag trivdes väldigt bra på mitt jobb inom byggbranschen, men kände att jag hade så mycket mer att ge och att jag hade börjat växa ur min kostym. Så 2003 var det dags att med skräckblandad förtjusning ta det första steget att förverkliga min dröm. En dröm om att skapa marknadsundersökningar utöver det vanliga. Att ta steget ut att bli egen företagare.”

Läs mer
Arboga i Centrum
Bärgslagsbladet Arboga Tidning

Kontakta oss

Mikael Bohman

Ordförande

Johanna Ericson

Marknadsföring/Webb

Nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!


@ Copyright 2023 Västra Mälardalen i Samverkan.
Sekretess & integritet. Webbdesign: Underbase Media AB