Skip to main content

”Det är häftigt att ha så nära till internationell bordtennis. Smidigheten som spelarna får här i Köping är oslagbar.”

Kicki får gästerna att trivas i bordtennis-hotspoten Köping

Kicki Lövdahl Gullbo har spenderat en ansenlig del av sin tid i sporthallar runt om i Sverige och i världen. Ändå är det roligast att få spelare och lag att komma hem till Köping.

Det har gått 20 år sedan Kicki erbjöds uppdraget som lagledare för serielaget i Köpings Bordtennisklubb. I rollen ingår bland annat att ordna logistiken för spelare och tävlingar, såväl borta som hemma.
”När jag började som lagledare hade vi internationellt bordtennisgymnasium här i Köping. Det kom elever bland annat från Östeuropa och det var en hel del att styra med. Uppgiften som lagledare passar mig bra, jag är verkligen en pingisnörd och har fått bekanta i hela världen. Man följer det som händer och träffas på matcher. Man blir som en liten familj.”

Bordtennisnörd är inget man blir över en natt, Kickis intresse för sporten vaknade redan i tioårsåldern.
”Det var i fyran mitt pingisintresse väcktes på riktigt”, säger Kicki och minns att hon och klasskompisarna tog sig hela vägen till riksfinal i skolturneringen. Turneringen tog slut men Kickis intresse hade precis tagit fart. Bordtennisen blev en del av livet.
Läs mer

“Jag är nog en person som vill få saker att hända och jag har svårt att sitta still, men egentligen gillar jag inte att prata om mig själv”

Ove Björklund – En Förebild med driv

”Jag har hittills aldrig fått någon ovän som tränare. Man blev nästan som en andra pappa. Jag har kontakt med mina gamla spelare än idag. När vi ses berättar de om sina liv och sina familjer. Det är så roligt.”

Ove Björklund är ett namn som många förknippar med fotboll. I Kungsörs Bollklubb är han en synlig och närvarande representant för föreningen:
”Jo, jag är nog en person som vill få saker att hända och jag har svårt att sitta still, men egentligen gillar jag inte att prata om mig själv”, säger han när vi möts i KBK:s klubbstuga.

Här spenderar Ove en hel del tid, när det inte är coronatider förstås. Föreningsengagemanget är ett sätt att hålla huvudet i gång menar han, och som sport- och sponsoransvarig finns det mycket att göra.

”Man kan inte bara lägga på andra att göra, man får göra själv”.Synen på att hugga i återkommer i den Förebildsutmärkelse han fick från Västra Mälardalen i Samverkan 2015:
”Utan Oves arbete och stora kontaktytor i regionen så vore Kungsörs Bollklubb en mycket fattigare klubb – på många vis.”

Bildtext: När Kungsörs BK firade 10 år ordnade Ove en vänskapsmatch mot allsvenskalaget Åtvidaberg.
Ungefär 1000 personer kom för att se matchen. ”Den slutade med 0-4, fast vi höll emot i 33 minuter innan det blev mål”, säger Ove som minns matchen som rolig händelse i klubben.

Läs mer

 

“Så länge jag orkar bära basfiolen fortsätter jag.”

Handel, föreningsliv och musik kännetecknar Arbogaförebilden Kjell Hedquist

“Så länge jag orkar bära basfiolen fortsätter jag.”

När Kjell växte upp fanns det 30 livsmedelsbutiker i Arboga. Själv började han sin handelsbana som springpojke i pappas charkbutik på Nygatan.
”När vi sen öppnade Vilstahallen 1962 var den Arbogas största butik, även om den bara var halva utrymmet mot idag. Det var självklart att man fick hjälpa till”, säger han.
Kanske var det just vanan att hugga i som la grunden till det engagemang som många förknippar honom med idag.


Kjell fick utmärkelsen Månadens Förebild i februari 2011.

”Så bra att vi kunde ses idag”, säger Kjell när vi möts i villan på Brattberget. ”Igår hade jag spelning, då var det lite snärjigt med tiden.” Han är glad och lättad över att livet börjar se mer normalt ut. Ett år utan spelningar är inget roligt år, menar Kjell som är kontrabasist i några olika konstellationer, varav Jazzt for fun och Sweet old fashioned girls är ett par av dem.

Läs mer

”Vi är bra på att ge kunderna det där lilla extra.”

Niklas och Musikevent skapar evenemang att minnas

”Det har varit hektiska dagar just nu”, säger Niklas och bjuder på kaffe i lokalen på Mästaregatan i Köping. Dels har han varit med Chris Kläfford på Allsång på Skansen, dels är det flera events på gång i dagarna. I lokalen trängs partytält, porslin och sladdar.

Att driva eventföretag innebär en speciell livsstil beskriver Niklas. Det ringer mycket, mailkorgen svämmar över och arbetstiderna är långa och enligt många andra även obekväma. Jag blir nyfiken på framgångsreceptet. Vad är det som gör att bokningarna rullar in och att kunderna ofta återkommer?
”Vi är snabba på att återkoppla, är noggranna med det vi levererar och lyssnar på våra kunder. Sen är vi duktiga på att ge det där lilla extra som kanske inte märks vid första anblicken men som ökar upplevelsen. Men det är inte bara jag som bidrar till att det går bra för oss. Det är vi som team som gör det. Personalen och så Pia såklart.”

Året med pandemin har orsakat sömnlösa nätter med oro för personalen och för företagets framtid berättar Niklas.
”Vi lyckades med att behålla medarbetarna, det är jag väldigt tacksam för. Pandemin har varit jättetuff, alla events avbokades. Men idag är det kaos”, säger han. ”Vi har galet mycket att göra just nu, det är jättekul.”

Ett företag bygger inte sig självt. Bakom framgången finns många år av hårt arbete som började med ett starkt musikintresse i trakterna kring Kristinestad i Finland där den Köpingsfödde Niklas växte upp. En folkhögskoleutbildning inom pop och jazz kändes mer rätt än den handelsutbildning han först hade tänkt genomföra.
”En kompis i Finland fick skivkontrakt så jag turnerade med honom som keyboardist vid sidan av jobbet.”

Men Köpingsrötterna fanns kvar och efter ett par omgångar som Västra Mälardaling tog den unga entreprenören Niklas med sig Köpingstjejen Pia tillbaka till Finland där de startade bensinmack och frisörsalong.
I slutet av 90-talet bestämde sig paret slutligen för att det var i Köping de skulle bilda sin framtid. Niklas jobbade som musiklärare i Kolsva och därefter med musik- och evenemang på Köpings kommun.
”Samtidigt spelade jag som trubadur på kvällarna och hade ungefär 150 spelningar per år. Dessutom hjälpte jag till att boka andra artister och trubadurer så det var full rulle kan man säga.”

Ett dygn har bara 24 timmar hur man än vrider på det. Det upptäckte även Niklas som insåg att han var tvungen att välja bort något.
”2003 fick jag ett friår från kommunen för att testa att starta företag på heltid. Jag byggde upp det som idag är Musikevent.”

Med början från hemmagaraget arrangerade Niklas events inom musik och fest på heltid. Förfrågningarna blev fler och större och 2009 klev även hustrun Pia ombord.
”Vi försöker att inte prata jobb när vi är hemma. Det går sådär i ärlighetens namn, men vi försöker. Men det är kul att vi är ganska olika, det är bra att ha två olika sidor. När en av oss bromsar, kanske den andra gasar. Vi kompletterar varandra. Pia är den som är mer strukturerad och jag har min ordning i kaoset. Man måste kunna diskutera och lyssna av så man inte bara kör på, men vi har ett jämnt flöde mellan oss.”

Idag består Musikevent av fem personer som bygger partytält, riggar ljud och ljus och bokar artister. Niklas själv har dessutom blivit manager år två artister.
”Det är mycket resor och jag lär mig massor hela tiden. Management bygger på personliga relationer, Chris Kläfford och jag har jobbat ihop länge men att jag skulle bli hans manager var hans förslag, det hade han bestämt sig för. Jag är även manager till den lokala artisten Mikaela Loord. Det är jättekul att få följa med en artist hela vägen från början.”

”Jag tror jag är en snäll chef, men kanske petig. Jag ser hur jag vill ha det, men kan inte kan fixa allt själv”. Då är det bra att kunna delegera, menar han, vilket är något han fortfarande övar på. “Nu har vi även investerat i en streamingstudio som kan hjälpa företag att filma och sända konferenser och events. Vi tror att man kommer fortsätta att streama även när vi kan ses fysiskt.”

Målet framåt är att fortsätta driva firman på ungefär samma sätt som tidigare.
”Som företagare är jag nog ärlig och ödmjuk. Jag vill alla väl och vill helst att alla ska vara nöjda, det är dock ibland en nackdel, det jobbar jag på.”
Sedan måste man vara beredd på bakslag och tuffa tider, för de kommer menar han, om än i ovissa skepnader. Det är också ett av Niklas råd till den som funderar på att starta eget:
”Håll hårt i plånboken, tänk på att det kan ta fem år innan det rullar. Vi hade en buffert, vilket var räddningen för oss under pandemin. Man måste ha en plan och veta vart man ska. Stick to the plan, det har jag lärt mig. Och var inte rädd att be om hjälp! Det är bättre att fråga någon, än att gå in i väggen.”

Det har blivit dags att avrunda intervjun. Niklas ska iväg och resa partytält till ett bröllop. Personalen står redo och lastbilen är packad. Utanför dörren vräker regnet ner, men för det blivande brudparet väntar ett event i toppklass och ett minne för livet, det tänker Musikevent se till.
”Vi hade aldrig kommit så här långt om vi inte var ett team. Vårt mål är att leverera, våra kunder ska vara nöjda och återkomma. Det har funkat hittills.”

Filmklipp

Av Johanna Ericson
25/8 2021.

De där orden från fallskärmsjägartiden har varit viktiga: “Vilja, mod och uthållighet är det jag återkommer till. På det kommer man långt”.

Många känner Jimmy Fernerud som processledare på Teknikcollege. Vissa har sett honom som brandman och andra som driven hockey- och fotbollsspelare i Kungsör. Jimmy har hunnit med en del.
Men 2008 förvandlades hans liv drastiskt och devisen från fallskärmsjägarutbildningen blev åter mycket viktig:
”Vilja, mod och uthållighet är det jag återkommer till. På det kommer man långt.”

Vi sitter på verandan till den villa som en gång var Jimmys föräldrahem. Här bor han idag, varannan vecka också tillsammans med sina två barn.
”Jag har inte riktigt tid och energi till att renovera som jag skulle vilja”, säger han. ”Men jag är glad att jag orkar hålla igång kroppen med träning, bara det är ett under egentligen.”

Träning och sport har alltid varit självklara inslag i Jimmys liv, och inom både fotbollen och hockeyn har han även tyckt om att se andra utvecklas.
”Som lagkapten fick jag rollen att peppa och coacha. I skolan fick jag stipendium för min insats som en bra kompis. Redan då tyckte jag om att hjälpa andra. Det har hängt med genom livet.”

Och så var det där med utmaningar. Sådana har inte saknats.
”Pappa tjatade på mig att läsa teknisk utbildning. Det var en utmaning eftersom jag spelade både hockey och fotboll samtidigt. Men jag fixade det och blev sugen på något mer efter studenten.”

Så när det var dags för mönstring bad Jimmy om det svåraste de hade, och efter en lång och hård uttagning bland 600 aspiranter blev han en av de 65 som tog sig igenom fallskärmsjägarutbildningen.
”I efterhand är det bästa jag har gjort, men där och då var det tufft. De första tre månaderna försöker de bryta ner en. Det var extremt tufft med överlevnadsövningar utan mat och hård träning. Men man fick fantastiskt nära kontakt med de andra, jag fick vänner för livet och lärde mig enormt mycket om sig själv.”


Jimmy är fortfarande Kungsörsbo.
“Här är det nära till naturen och vattnet, det är fantastiskt här.

Efter muck gick funderingarna kring en fortsättning hos militären, kanske inom FN. Men ett jobb på hemmaplan och uppdrag som deltidsbrandman i Kungsör erbjöd fin stabilitet i livet. 23-åriga Jimmy avancerade snabbt till gruppchef och fick möjlighet att utveckla sitt ledarskap. Han ser tillbaka på en riktigt bra tid i livet med bra jobb, sport och träning, vänner och mycket roliga inslag. Det blev till och med en sväng i finalen som ”Sveriges man” i tidningen Veckorevyn, skrattar han. Dessutom kom Jimmy och hans dåvarande frus dotter Stella till världen.

”Det kanske gick lite för bra i livet”, säger Jimmy och minns vändpunkten. ”Jag började märka att jag blev yr i huvudet när jag tränade, läkarna trodde jag hade fått kristallsjukan, men när det inte gick över fick jag remiss till röntgen. De ringde en halvtimma senare och bad mig komma tillbaka.”
Kort därefter var Jimmys liv totalt omkullkastat. Yrseln berodde inte på kristaller utan på en hjärntumör. Med hjälp av ett mycket komplicerat ingrepp skulle den tas bort men riskerna var höga.
”Under operationen uppstod en komplikation och jag låg i respirator i sex dagar utan att någon visste vad som skulle hända. När jag vaknade kunde jag varken röra mig eller kommunicera. Jag tappade alla muskler och fick lära mig gå och prata på nytt.”
”Min självkänsla fick sig en rejäl smäll. Jag var inte samma människa längre, plötsligt kunde jag ingenting. Jag hade en bebis därhemma vilket var tur, det gav mig kraft. Jag tackar faktiskt min dotter för att det ändå gick så pass bra.”


Sport och träning är fortfarande stora intressen.

Även om Jimmy har kämpat sig tillbaka till ett normalt liv, är kroppen inte den samma.
”Hörseln på ena örat är borta, halva ansiktet är förlamat och balansen påverkad. Men på ett sätt är det här ju en solskenshistoria, jag är lyckligt lottad. Jag tror min positiva grundsyn har hjälpt mig.”
Vardagen kom på något mirakulöst sätt tillbaka, förklarar Jimmy. Den ser inte riktigt ut som innan, men han är som bekant inte den som duckar utmaningar.

Att coacha andra till exempel, är fortfarande en drivkraft. CV:t har fyllts på med meriter från bland annat skolvärlden och Arbetsförmedlingen. I den nuvarande rollen som processledare på Teknikcollege Västra Mälardalen, har Jimmy uppmärksammats för sitt engagemang.
”Det är roligt, självständigt, varierat och fullt av personliga kontakter”, säger han.

Fritiden fylls fortfarande med aktiviteter, idag består de av barnens träning, motorcykelåkande och en och annan dansgolvssvängom.
”Jag är frånskild idag men har många vänner och ser till att ha roligt. Jag fick för mig att zumba verkade kul, så jag kastade mig ut i den världen. Det ledde till att jag också började med salsa och ett par andra danser. Det ger mig glädje, det är socialt och så får man röra på sig. Vissa tycker det är modigt av mig att som ensam kille börja dansa.”

”Förutom corona så leker livet”, säger Jimmy som beskriver sig som en social person.

Jag är egentligen aldrig rädd för något längre, det går inte att tänka så”, säger Jimmy och drar fram nya hojen ur garaget.
”Jag har hoppat fallskärm, dykt och åkt motorcykel. Jag har alltid gillat adrenalinkickar. Vilja, mod och uthållighet är det jag återkommer till. På det kommer man långt. Det är så man växer. Det måste vara lite obekvämt. Men jag är ganska ödmjukt inställd till livet. Jag har lurat döden en gång och ibland undrar jag hur länge jag får vara med. Jag har ändå varit med om rätt stora grejer, så jag försöker leva här och nu.”

Av Johanna Ericson den 23/6 2021.

För Vibysystrarna är hästarna livet

BO & LEVA
i Västra Mälardalen

“Jag hade turen att födas här!”

Maria Jersby, född i Västra Mälardalen. Bor i Arboga, arbetar i Köping.

“Det var kärleken såklart!”

Camilla Nilsson, född i Småland. En välkommen Västra Mälardaling. Bor i Kungsör, arbetar i Köping.

“Kärlek, jobb och trygghet för våra barn!”

Mikael Bohman, en välkommen f.d. stockholmare. Bor i Arboga, arbetar i Kungsör, Köping, Arboga och Kolsva.

“Vi tröttnade på datumparkeringen i Göteborg.”

Tobias Gillberg. Bor i Arboga och jobbar i Arboga.

“Jag tog med mina kärlekar hit för att vi förstod att det var ett toppenställe. Bra val!”

Johanna Ericson. Lämnade cityliv för livskvalitet. Bor i Arboga med hela Mälardalen som arbetsplats.

“Vi ville hamna i en lugnare stad med mindre tempo.”

Anneli Rissanen, en välkommen f.d. västeråsare.


Hur vi blev Västra Mälardalingar


För Vibysystrarna är hästarna livet

Sedan 1993 har runt 70 föl fötts hos Elin och Anna på Vibys Islandshästar HB. Det som började som ett nyfiket tonårsintresse har utvecklats till en väletablerad verksamhet inom avel, import och ridskoleverksamhet.
För Elin Rosdahl och Anna Bergqvist är hästarna inte ett företag, de är en livsstil.

Det vibrerar i de ljudlösa telefonerna som ligger på bordet i fikarummet intill Vibystallet. Kanske är det spekulanter, det är en hel del sådana som hör av sig nu för tiden, berättar systrarna. Pandemiåret har fått fler och fler att söka sig till hästlivet.
Bara under 2021 har det sålts 33 hästar på Viby.
”Många rekommenderar oss vilket är jätteroligt”, säger Anna. ”Vårt mål är att göra bra matchningar i vår försäljning, det vill vi för både hästens och ryttarens skull.”

Viby har skapat sig ett namn i hästsverige, de får förtroende att passa ihop köparens kunskap, livsstil och ambitionsnivå med rätt häst. Kunderna hör av sig från hela Sverige och ibland även utanför. Många köper sin häst utan att ha träffat den, utan lägger sin tillit i Annas och Elins händer.

Från vänster: Elin Rosdahl och Belle, hingsten Saumur, Anna Bergqvist och hunden Luna.

”Man får inte glömma att det är levande djur man har att göra med”, säger Elin. ”Så vi vill ju självklart att det ska bli bra. Blir det en dålig matchning är det hästarna som kommer i kläm.”

”Vi vill att kunden ska tänka till innan de köper hästen och inte efter. Vi har blivit tuffare med kontrakten och lärt oss juridiken”, säger Anna. ”Ett bra kontrakt gör också att alla kan känna sig tryggare. Vi försöker dokumentera och filma så mycket vi kan för att visa hur hästen är och vad den kan.”

Under Corona har tävlingarna har legat nere, vilket har gett mer tid till försäljning, så inget ont som inte har något gott med sig, menar de. För tävlingar brukar det annars vara nästan varje helg. Barnen på gården har varit både aktiva och framgångsrika, bland annat har Alfons och Klara vunnit SM guld i tölt. Tävlingsbanorna är också ett sätt att visa upp vad saluhästarna går för.

”Våra saluhästar går ofta med i ridskoleverksamheten, så våra elever får rida på riktiga stjärnor”, säger Elin.

Anna och Elin växte upp på gården i Viby utanför Arboga. Hästintresset var inget de ärvde hemifrån, mamma och pappa Rosdahl var visserligen både lantbrukare och företagare men några ponnyföräldrar var de inte. Första hästupplevelsen kom istället mer som en tillfällighet, minns Anna:

”En snäll granne kom över och frågade om jag ville rida på hennes dotters ponny. Jag minns fortfarande känslan, jag var så glad, jag tror jag förstod redan då att hästar var grejen.”

Med tjat och löfte om att tillsammans med syrran axla det stora ansvaret, drevs familjens första hästköp igenom, och shettisen  Ambrosius kom till Viby.

Det finns hundratals hästraser i världen, så varför valet slutligen föll på den isländska, tackar de en släkting för.

”Vår kusin hade flyttat till Island och sa åt oss att vi borde kolla in islandshästen som enligt henne hade väldigt trevligt temperament och roliga gångarter. Och när vi väl mötte rasen föll vi”, minns Elin. ”Det var så vår första islänning Blika hamnade hos oss. ”

Snart nog vaknade synsättet att ”flera hästar måste vara roligare än bara en”. Att ta föl var ett smart sätt att utöka hästantalet, tänkte systrarna och inledde den resa som har resulterat att det idag går 47 islandshästar i hagarna på Viby.

Grannar och bekanta har nyfiket följt Vibysystrarnas hästintresse och efter förfrågan om att dela med sig av sina kunskaper drog en småskalig ridskoleverksamhet igång 1993. Ett uppdrag att hålla sommarturridning vid Hjälmare kanal bidrog till ökad efterfrågan och Anna och Elin utbildade sig till instruktörer inom islandshästridning samtidigt som de började importera fler hästar.

Det är brist på islandshästar i Sverige, förklarar de. Och de som föds på Island är ofta väldigt fina individer. De är välstammade och generellt fina att hantera, på ön lever de i stora flockar vilket också gör dem vana vid andra hästar.
Att hästimport är både arbetsamt och kostsamt har hittills inte satt stopp för livsdrömmen.
Efter gedigen research, veterinärbesiktningar och pappersarbete ska hästarna flygas till Sverige och hämtas vid flygplatsen, ofta i Norrköping men även ute i Europa.

”Vi investerade i en stor hästlastbil för något år sedan, det har varit smidigt under pandemin. Man kan bo i den och slipper ta in på vandrarhem”, säger Anna.

”Visst är den stor att köra”, fyller Elin i. ”Den har plats för sju hästar, men vi kör också buss (på familjeföretaget Viby Buss) så vi är vana med ansvaret.”

Ibland finns specifika kunder i åtanke för importhästarna, men ibland får de stanna på gården för att fortbildas och utvecklas innan de säljs vidare.

Arbetet på hästgård innebär högt tempo och många arbetstimmar. Hur funkar det att jobba med sin syster?

”Visst kan det vara så att man blir lite mer irriterad på ett syskon än vad man kanske blir på en ’vanlig’ jobbarkompis om man är trött och stressad och är på olika energinivåer”, menar de samstämmigt. ”Vi kan ha olika åsikter i vissa frågor men man vet ju alltid att man i grund och botten vill åt samma håll. Vi vill båda att det ska gå bra. Och vi är nog lika spontana, ser vi en möjlighet tar vi den. Vi bollar också med vänner och familj ibland. Man måste vara modig och när man är två är det enklare.”

På Viby finns idag 47 islandshästar.

Anna och Elin undervisar ungefär fyra lektioner var i veckan. Dessutom hålls läger, uteritter och helgkurser.

”Det är värsta egoboosten att en kurs blir fullbokad som vi själva ska hålla”, säger Anna.
”Tänk att folk väljer att komma till oss på sin lediga tid”, fyller Elin i. “Det är så kul. Många säger att ’åh, vad skönt det är att komma hit’.”

Just den där avkopplande Vibyluften är något som systrarna vill erbjuda mer av i framtiden.

”Det skulle vara roligt att kunna vara en plats för mer än bara ridning. Ett ställe för hela familjen att koppla av på. Kanske kan man ta med sig sin häst till en av gästboxarna, och för de i familjen som kanske inte är hästintresserade finns det ju mycket annat i närheten. Sen kan de bada tunna och fixa mat här”, säger Elin. ”Det är bara det att det går så långsamt att nå det där målet, man har inte riktigt tiden, man gör så mycket annat hela tiden.”

”Fast det här ska inte bara vara en dröm, säger Anna. Det här ska vi genomföra.”

  • Anna Bergqvist Storasyster i teamet Vibys Islandshästar

    Ansvarsområden i företaget
    “Bokföring, ekonomi, administration, ridskoleplanering och hästinköp.”
    “Jag håller koll på databaser för att se vilka hästar som är till salu där borta. Inte allt för sällan plingar det till i min telefon mitt i natten när någon isländsk leverantör skickar en film som jag borde se. Då går det inte att låta bli att titta, såklart.”

    Styrkor i teamet
    “Jag gillar att ha ordning och reda. Kollar ofta saker flera gånger, till exempel att hästarnas papper är i ordning innan vi tar hem dem.”
    “Kanske också lite modig. Man måste våga chansa ibland som företagare. Annars kommer man ingenstans.”

    Starka minnen från Vibyresan
    ”Det finns många. Som första gången man sitter upp på en häst man själv har fött upp. Och visst minns jag när vi stod och målade ridhuset till klockan tre på natten.”

    Detta visste vi kanske inte om Anna
    “Jag känner mig  lite mallig när jag kör den där stora hästlastbilen. Jag hade faktiskt en dröm om att bli lastbilschaufför, jag älskar att se mig omkring på vägarna. Jag tog nyligen mitt lastbilskort, det var en riktigt häftig känsla.”

    Det bästa med jobbet
    “Det bästa är de där ridturerna när man bara känner att wow … man bara ler.”
    “Man kan vara trött på morgonen, men när man möts av alla ögon så känner man att det är värt det!”

  • Elin Rosdahl Lillasyster i teamet Vibys Islandshästar

    Ansvarsområden i företaget
    “Foderlager, butik och webshop samt bilder till sociala medier.”
    “Jag gillar verkligen att köra traktor!”
    “Jag älskar att fotografera. Jag tänker i bilder, jag älskar att se solen gå upp och tar gärna bilder på vackra saker i naturen. Det är fint med årstidernas växlingar.”

    Styrkor i teamet
    ”Det kan vara jag som kommer med en idé men sen är det Anna som får räkna på det och se om det går.”
    ”Jag kanske är lite påverkad av det isländska synsättet och tänker att man inte kan gå runt och oroa sig för att saker. Istället tänker jag att det kommer gå bra, och gör det inte det får man ta tag i det då. Allt kan man inte kontrollera, men man måste alltid ha med sig säkerhetstänket när man jobbar med hästar.”

    Starkaste minnet från Vibyresan
    “Det roligaste med ridlärarjobbet är när man märker att samspelet mellan häst och ryttare funkar, när polletten trillar ner. Det är så roligt när man får ett sms där någon elev berättar vilken glädje det där samspelet kan ge.”
    “Det är väldigt roligt när fölen föds, när allt går som de ska och man ser att de mår bra.”

    Detta visste vi kanske inte om Elin
    Jag gillar att skapa med händerna, som att sticka och odla, men det blir av i mån av tid.”

    Det bästa med jobbet
    “Jag uppskattar mycket att gå omkring i flocken och umgås med hästarna, att vara med dem. Och det är så häftigt att rida fram i ökad tölt på en maffig islandshäst. Det är frihetskänsla. En bekymmerslös, härlig känsla.”

    ”Jag tänker att jag är ganska lyckligt lottad som får gå ut i stallet på min arbetstid. Där möts man av hästarna som är lika glada varje morgon.”

“Vi har ett fantastiskt kulturliv, vilket jag tycker vi berättar lite för lite om”

Lars-Erik Wige, ordförande för Industriföreningen i Västra Mälardalen, berättar om de fördelar han ser med...

Därför trivs vi i Västra Mälardalen

“Det underlättar det där livspusslet man brukar prata om.”...

Enkelt att vara aktiv i Västra Mälardalen

“En annan sak jag har märkt här i Västra Mälardalen är att det är lätt...
Anneli bloggade om att känna sig välkommen

Anneli bloggade om att känna sig välkommen

“Jag är inte van vid att folk spontant pratar med mig, men det gör att...
Ladda fler
Västra Mälardalen =
Köping, Arboga och Kungsör
  • Antal Västra Mälardalingar:
    Snart 50 000!
  • Antal aktiva företag i regionen:
    ca 4000 st
  • Antal föreningar:
    ca 400 st

Genomsnittliga huspriser (permanentbostad)
2 376 000 kr Köping
2 142 000 kr Arboga
2 421 000 kr Kungsör

Som tål att jämföras med
4 049 000 kr Örebro
4 409 000 kr Västerås
8 598 000 kr Stockholm
*Köpeskilling för småhus, medelvärde, SCB 2021.

Allt på 20 minuter
Arboga – Köping = 20 minuter 
Köping – Kungsör = 20 minuter
Arboga – Kungsör = 20 minuter
*Avser ungefärlig tid för bilresa

Hitta bostad i Västra Mälardalen
Fastighetsbyrån Köping
Svensk Fastighetsförmedling i Köping
Länsförsäkringar Fastighetsförmedling i Köping
JKJ Förvaltning 

Svensk Fastighetsförmedling i Arboga
Byggnadsfirman Lund AB
Sturestadens Fastighets AB

Svensk Fastighetsförmedling i Kungsör
Medo i Kungsör
Kungsörs Fastighets AB


Vi är stolta över vårt rika föreningsliv
I Västra Mälardalen finns över 400 föreningar. Här finns något för de allra flesta!

Dags för en ny hobby? 
Föreningsregister Köping
Föreningsregister Arboga
Föreningsregister Kungsör

Fortsätt läsa

”Vi har varit här i över 17 år, och jag visslar fortfarande på väg till jobbet på morgnarna.”

Gun-Marie Persson och Johan Hallberg har delat rektorsansvaret på Malmaskolan i snart 18 år. Teamet har satt Kolsva på Sverigekartan och deras metoder lyfts som goda exempel. Nyligen gjorde skolminister Anna Ekström ett digitalt besök där hon intervjuade både personal och elever. Men även företag, myndigheter och andra politiker har varit här för att få veta mer om Malmaskolans arbetssätt.
Så vad är hemligheten? Vi har träffat Förebilderna som tycks ha hittat receptet för en framgångsrik skola.


Förebildsdiplomet är inte den enda utmärkelsen Gun-Marie och Johan har fått ta emot. Bland annat har de fått stipendium för sitt antimobbingprogram. Arbetet med skolans elevhälsoarbete har också uppmärksammats från många håll. 

På Malmaskolan samsas ungefär 700 personer, vilket kan jämföras med ett litet samhälle. Nästan precis vad som helst kan hända under en arbetsdag.
”Själv startade jag min dag med att torka vatten från en läcka”, säger Gun-Marie som ryckte in och stöttade städpersonalen i händelsen.
”Man kan låta det här jobbet vara en administratörstjänst”, menar Johan. “Eller så låter man det vara levande och spännande. Det beror på vad man väljer själv”.

Läs mer

”Jag var här vid fem imorse innan jobbet och pistade. Det är så vi gör. Det är vi i föreningen som sköter driften, det skulle bli dyra timmar annars.”

I februari 2019 fick Arboga Alpina utmärkelsen Månadens Förebild för sitt bidrag till idrottslivet. Med stort engagemang driver de verksamheten i Teknikbacken där både Västra Mälardalingar och besökare kan avnjuta friluftsliv. Föreningen ger också sina tränings- och tävlingsintresserade ungdomar möjlighet att utöva sitt intresse.
Vi har träffat Andreas Nyquist, ordförande i Arboga Alpina, tillika tränare och skidförälder.

Det råder full aktivitet i backen ikväll. Skramlet av liften och ljudet av portar mot benskydd dämpas av den tjocka, packade snön som täcker backområdet. Precis där vi står är det fortfarande vinter. Några meter bort har våren börjat sin framfart.


Andreas Nyquist, ordförande i Arboga Alpina. 

Snötillverkningen, den som möjliggör kvällsåkning i mars på de här breddgraderna, innebär inledningsvis tre veckors dygnet-runt-arbete. Sprutningen görs oftast på natten och kräver ungefär 15 personers insats. Det är en kostsam process som kräver stora mängder el och inte minst vatten.


Snötillverkning kräver alla sorts resurser. 

Vi försöker lösa vattenfrågan”, säger Andreas. ”Vattnet är vår begränsning, fick vi tillgång till mer kunde vi förkorta perioden för snötillverkningen. Det är problematiskt när den blir så utdragen, mycket hinner hända med vädret under en treveckorsperiod.”
Men i år har föreningen haft tur, till skillnad mot förra säsongen.
”Den här säsongen har varit ganska bra vädermässigt, i princip är backen öppen sju dagar i veckan.”

En skidanläggning kräver dock mer än ”bara” snö för att rulla. Föräldrar är med och målar, lagar och fixar. Kiosken ska bemannas och någon ska träna de unga entusiasterna.
”Vi har en otroligt välskött förening men en åldrande anläggning som vi måste uppgradera framåt. Liften är från 1979, om något går sönder kan det gå så illa att den står stilla i flera dagar. Det är som sagt ideella krafter som driver detta, det är inte bara att ta ledigt från jobbet för att hämta reservdelar eller vad det kan vara. Allt hänger på att vi har pengar och lyckas lösa de problem som uppstår.”

Läs mer

”Den viktigaste resursen jag har är min jord. Maskarna ska trivas, djuren ska trivas, allt måste må bra. Jorden och djuren driver allt det här.”

Tomas och Anna Olsson driver Norrby Gård utanför Kungsör. De har uppmärksammats för såväl kött- som ullproduktion, allt med hållbarhet i fokus.
Vi träffade Tomas, som också är en Förebild i Västra Mälardalen.
”Det är ingen slump att vi är där vi är”, säger Tomas. “Vi analyserar och planerar vårt arbete utefter målet att det ska vara hållbart. Det är vår drivkraft. Jag brinner för det här. Jag tycker det är kul. Vi har varit pionjärer, testat nya saker och ny teknik. Vi ligger i framkant i Sverige.”

Läs mer

“Jag gillar att ha ansvar. Jag vill inte bara sitta på läktaren.”

Mathias Axelsson är en person som känns igen. Som social köpingsbo, som sportentusiast, som ordförande i Företagarna Västra Mälardalen och som VD för Axelssons Trafikskola. Kontaktytorna är många och engagemanget för de olika delarna blir tydligt genom hela samtalet. 


Mathias Axelsson fick utmärkelsen Månadens Förebild i maj 2011 för sitt engagemang i både det egna och andras företagande.

Läs mer

Nyfiken på Västra Mälardalen?

Hej, vad kul att du är intresserad av Västra Mälardalen. Kanske är du sugen på att flytta hit, kanske vill du besöka oss, eller kanske vill du etablera ditt företag här.

Vi vill gärna hjälpa dig med dina funderingar.

Här kan du skriva lite mer specifikt vad du är intresserad av. Exempelvis om lediga bostäder, skolor eller evenemang.