I en tid där butiker möter konkurrens från näthandel och stormarknader tycks Emad och hans medarbetare Pia och Nathalie ha hittat nycklar till framgång.

”Det enda vi kan konkurrera med är service, och det ger vi våra kunder”, säger Emad. ”Ungefär 30 procent av våra kunder kommer från andra orter för att handla hos oss. Ett kul exempel är en kvinna som hade sökt efter en särskild typ av skor i flera större städer som Stockholm och Västerås. Till slut kom hon till oss där hon fick tag på vad hon sökte. Jag tror egentligen att skorna fanns på de andra ställena också, men skillnaden är nog att vi tog oss tid att lyssna. Vi förstod vad hon sökte. Tänk, av alla städer var det i Arboga jag skulle hitta dem, skrattade hon när hon gick.”

Emad är en ambassadör för orten på flera sätt, och tar sig gärna tid att berätta om Arboga för besökare.
”Vi har en riktigt fin stad att visa upp, jag brukar berätta om Arbogas spännande historia. Här finns så mycket att se. Men vi kan göra mycket mer tillsammans för att locka hit ännu fler. Och den lokala handeln hänger också på de som bor här. Vill de ha oss kvar behöver de handla av oss.”

Men Emad har ändå en positiv framtidstro för Adea och lokal handel generellt.
”Jag tror faktiskt att trenden med näthandel är på väg att svalna. Priserna är ungefär lika på nätet och i butiker nu för tiden. Folk vill känna och klämma på varorna. Det är ju ett nöje att gå i butiker, dessutom får man service.”

Med en bakgrund som ekonom och musiker kan man undra hur det blev just skobranschen som Emad tog med sig till Västra Mälardalen.
”Det började redan i Bosnien-Hercegovina där jag bodde fram till 1992”, berättar Emad. ”Av en slump träffade jag en skotillverkare och blev intresserad av branschen. Jag ville lära mig hantverket från grunden så jag kan skomakeri och har till och med haft mitt eget skomärke med tillverkning. Jag kan hela processen. Det har jag nytta av i butiken.”

”Och det finns faktiskt en koppling mellan livet som musiker och det här med att driva skobutik”, fortsätter Emad. ”Det är båda kreativa jobb. Vi skapar här också och det händer något nytt hela tiden. Men först och främst är det kontakten med folk. Det gillar jag.”

Artikeln publicerades den 12/8 2019.

Här i Västra Mälardalen kan vi också avnjuta Richards konst på närmre håll. På Entrétorget i Arboga står Den lyckliga Arbogafilosofen och välkomnar besökare och invånare. Det har den gjort sedan 2005.

”P-O Nilsson frågade om jag kunde tänka mig att göra en skulptur åt staden. Jag lämnade tre förslag och Filosofen var den som röstades fram. Min tanke var att sprida glädje på ankomstplatsen i Arboga efter en ganska deppig tid med nedskärningar inom flyget och annat. Jag tänkte att den där glada figuren vore något. Det var en stor dag när den invigdes, med blåsorkester och allt.”

Filosofen är ett av många verk som pryder gator och torg i världen. Richard uppskattar att han vid det här laget har producerat omkring 600 större skulpturer. Och så tillkommer de mindre.

”När jag väl bestämt mig för vad jag ska göra är jag snabb. Jag tror min disciplin är en fördel för mig. Den gör mig produktiv. Det finns nog inte en enda dag som jag inte har hållit i en lerklump.”

Beslutet att bli skulptör grundades redan under barndomen.
”Min mormor bjöd ibland sina väninnor på kafferep. Jag var ett ganska rörligt barn. Först gav de mig kritor och papper så jag skulle ha något att göra. Sedan blev det modellera. Till en början gjorde jag bara djur som låg ner, som krokodiler och ormar. Sedan blev det annat också. Jag gjorde grejer helt enkelt, jag gör fortfarande grejer. Det har bara blivit så.”

Längs vägen har det hunnit bli en hel del förkovring för Richards del, som exempelvis en Master från Konstfack och studier inom och filosofi, juridik och konsthistoria.
”Jag tittar väldigt mycket på andras konst och älskar att gå på utställningar. Jag reste också mycket som barn, då var det var standard att gå på olika muséer i Berlin och på andra ställen.”

Men ibland kommer skaparglädjen från det mer vardagliga.
”Det som inspirerar mig är vind, vatten, musik och människor. Särskilt människorna, de är viktiga. I Kina till exempel, kan jag följa det sociala spelet i ett sällskap fastän jag inte kan språket och jag går gärna på teater där. Jag tycker om att titta på dem, se hur de rör sig.
Sen sitter jag här, i den här fåtöljen och tänker på mina skulpturer. Med en kopp te och den fantastiska utsikten.”

Artikeln publicerad den 18/4 2019.

Verkar någon i din omgivning extra positiv? Upptäcker du dessutom att hen bär ett bubbelgumsrosa armband med texten En gnällfri värld på, är det Ewa Nilsson du ska tacka, det var nämligen hon som tog hem konceptet till Sverige för ungefär tio år sen.

”Jag tittade på Oprah’s show 2008 och fastnade för utmaningen som går ut på att bära ett armband som påminnelse att inte gnälla eller skvallra negativt under 21 dagar i sträck. Jag blev inspirerad och beställde en bok och ett armband till mig själv och klarade utmaningen, även om det tog sin tid. Men till slut fick jag mitt diplom. Jag tyckte idén var så bra att jag bestämde mig för att ta hem den till Sverige.”

Ewa bidrar till en gladare värld på flera sätt: Som aktiv inom Rotary får hon möjlighet att göra gott för världen, men engagemanget för hemorten Köping är minst lika synligt.
Utmärkelsen som förebild i Västra Mälardalen fick Ewa 2011, men ambassadör för sin hemort har hon varit längre än så:
”Köping är min favoritstad i hela världen”, säger hon. ”Jag trivs så bra här, det är nära till allt som är viktigt. Dessutom tycker jag Köping är vackert och har en spännande historia. Jag bjuder gärna hit folk från andra städer och visar dem runt här.”

Intresset för att inspirera människor har funnits med genom hela livet även om Lewa & Lära har vuxit fram successivt. Beslutet att starta eget kom i början av nittiotalet. Då arbetade Ewa som informationschef på Volvo, ett bra jobb även om det blev allt tydligare för henne att något saknades.

”Jag kände att jag hade kommit så långt jag kunde där”, säger hon. ”Jag ville jobba mindre med siffror och budgetar och mer med människor.”
Ewa som hade utbildat sig inom stresshantering innan dess, började hålla workshops och föreläsningar. Sedan har företaget rullat vidare och vuxit.
”Det har varit tufft ibland, men det har alltid löst sig.”

Trots att Ewa idag beskriver sig som ”passionär” är hon i allra högsta grad fortfarande verksam med uppdrag som bland annat skribent, coach och skrattinstruktör. Dessutom guidar hon människor genom viktiga tillfällen i livet såsom namngivningsceremonier och vigslar. Sedan en tid har hon även organiserat och lotsat familjer genom borgerliga begravningar.

”Jag har hittat mitt kall i rollen som begravningsofficiant”, säger Ewa. ”Allt jag har gjort tidigare har lett fram till det här, jag har förberetts för det genom livet. Jag är bra på att känna in och lyssna på människor och kan dessutom oftast sjunga och spela den musik de önskar tillsammans med min gitarr. Det är helt fantastiskt att få hjälpa människor att ge sina anhöriga en avskedsceremoni så som de vill ha den.”

Passionär Ewa har inga planer på att trappa ner.
”Jag kommer behöva jobba tills jag är hundra om jag ska hinna med allt”, säger hon och skrattar. ”Det finns massor kvar att göra.” Musiken, till exempel, är viktig för Ewa. Den vill hon ge mer tid. Och så ska hon skriva färdigt en biografi om en köpingsvän som hon intervjuat om hans livshistoria.
”Sen vill jag också skriva boken om mitt liv. Jag vill fortsätta med allt det jag gör.
Men det brukar ordna sig”, säger hon sen. ”Allt löser sig. Är det något jag litar på så är det just det. Allt är möjligt hela tiden.”

Artikeln publicerades den 12/6 2019.